Skoningslös dom över sprutbyte

Helt nyligen presenterade EUs kunskapscentrum för drogstatistik, EMCDDA, i Lissabon mycket intressant information om hur hepatit C drabbar gruppen injektionsnarkomaner i EU. Uppskattningar ger vid handen att cirka 1 miljon människor i EU har hepatit C som de fått via injektionsmissbruk. Mellan 40 och 90 procent av injektionsnarkomanerna är smittade av hepatit C. Många smittas kort tid efter sin injektionsdebut.

Hepatit C kan leda till kroniska leversjukdomar och en förtida död. Sjukdomsförloppet är mycket långsamt. Det kan pågå i upp till 30 år. Den vård som finns mot sjukdomen når inte fram till alla som behöver den. Tilläggas ska att vården har mycket be­gränsad effektivitet.

EMCDDA skriver att substitutionsbehandling (metadon, Subutex och Suboxone) kan minska smittspridningen bland de missbrukare som går på opiater. Det gäller att få dem att sluta injicera helt enkelt. EMCDDA konstaterar vidare att det inte finns forskningsstöd för att "harm reduction" (sprutbyte och sprutrum) har någon preventiv effekt på spridningen av hepatit C.

Det blir förvirrande när EMCDDA skriver att en kombination av substitutionsbehandling och harm reduction "kan vara effektiv om täckningsgraden är tillräckligt hög". En ineffektiv åtgärd "kan bli effektiv" enligt EMCDDA om den kombineras med en annan åtgärd, som i det här fallet går ut på att få missbrukarna att sluta injicera. Hur utdel­ning av sprutor och upprättandet av sprutrum i kombination med detta "kan bli effektiv" är inte lätt att förstå.

Bortsett från det ovan nämnda förvirrade resonemanget är det intressant att konstatera att verkligheten levererar en skoningslös dom över sprutbyte som hälsobefrämjande insats.

En majoritet av injektionsnarkomanerna får hepatit C. De flesta smittas tidigt. Många av dem kommer att dö i förtid i leversjukdomar. Det finns inget vaccin. Sprutbyte har ingen effekt. Den behandling som finns har be­gränsad framgång. Den enda rimliga slutsatsen är att det är sprutnarkomanin i sig som måste förebyggas.

Allt talar för att Stockholms stads kommunfull­mäktige snart fattar beslut om att införa sprutbyte i samarbete med landstinget. I Sörmland ligger man i startgroparna för att också sätta igång. Flera landsting lär följa efter. Kunskapen om det meningslösa i insatsen föreligger redan. Hur många år ska det ta innan de politiskt ansvariga ska ta den till sig?

Per Johansson