Gerhard Larsson har fortfarande svårt med siffrorna

Gerhard Larsson uppmanar på SVTs debattsajt på nätet regering och riksdag att ta beslut om de förslag han la i Missbruksutredningens slutbetänkande för ett och ett halvt år sedan. Ett rimligt krav, onekligen. Att på olika vis förbättra missbruksvården är mycket viktigt, inte minst med tanke på de höga dödstalen vi har i vårt land. Idag dör många fler av narkotika än vad som dör i trafiken.

Gerhard Larsson beklagar sig över att debatten om hans utredning fokuserat så starkt kring hans förslag om underhållsbehandling mot opiatmissbruk, men skriver samtidigt i stort sett bara om just detta i sin artikel. Han upprepar de siffror på antalet heroinmissbrukare (10 000-12 000) han kom fram till i utredningen och den andel (40%) av dessa som får underhållsbehandling. Socialtstyrelsen gjorde på regeringens uppdrag en undersökning av just detta i höstas och kom fram till helt andra siffror; drygt 7000 heroinister varav drygt 5000 får underhållsbehandling, drygt 70%.

I Missbruksutredningen skriver Gerhard Larsson att han vill att Sverige ska nå upp till 65-70 procents täckningsgrad för underhållsbehandling, vilket enligt Socialstyrelsen redan skulle vara fallet. Vem som har det korrekta siffermaterialet kan man inte vara helt säker på men det är minst sagt anmärkningsvärt att Gerhard Larsson inte kommenterar detta i sin artikel.

Det är kanske ännu mer anmärkningsvärt att Gerhard Larsson inte tar upp frågan om den dödlighet som finns kopplad till metadon och buprenofin (varav Subutex är ett varumärke, nu borta från marknaden). Den ökning som skett av dödligheten under senare år handlar till stora delar om dessa läkemedel. Att inte befatta sig med detta svåra problem sänker trovärdigheten i Gerhard Larssons budskap.

Många oseriösa personer är inne i debatten om underhållsbehandling. Vissa som engagerar sig starkt för en utökning av underhållsbehandling har en agenda som går ut på att den restriktiva narkotikapolitiken ska avskaffas och ersättas med en mycket mer tillåtande politik. Bara för att detta förekommer ska inte vi som står för en restriktiv linje dra slutsatsen att underhållsbehandling är dåligt i sig. Det finns många problem med denna svåra behandlingsform men den har också hjälpt många människor att få ordning på sina liv.

Jag känner viss skepsis mot att diskutera procentsatser på det sätt som Gerhard Larsson gör, oavsett om han har rätt eller fel i sina siffror. Naturligtvis ska vi alltid sträva efter att ha så bra koll på fakta som möjligt och då är antal och procent viktiga. Men ännu viktigare i det här fallet är kvalitet. Fungerar behandligen bra? Får patienterna ordning på sina liv? Upphör de med sin kriminella livsstil? Slutar de prostitutera sig? Hur ser det ut med sidomissbruket? Kommer de in i jobb eller studier? Är det läge för att på sikt trappa ner medicinen och bli helt drogfri? Det är naturligtvis mycket viktigt att få ner dödstalen kopplade till narkotika, men våra ambitioner kan inte stanna där. Meningen med livet handlar inte bara om att inte dö i förtid.
 
Ytterst handlar narkotikapolitik om frigörelse från det kemiska slaveri som ett narkotikaberoende är och bli herre över sitt eget liv igen. Det finns inte en väg ut ur detta utan många olika. Underhållsbehandling har sin plats i detta. Alla som har glädje och nytta av denna behandlingsform bör erbjudas den, enligt de föreskrifter som Socialstyrelsen beslutat om. Det åligger samtidigt Socialstyrelsen att övervaka att kvaliteten på denna vård är god. Mycket tyder på att Socialstyrelsen inte tagit denna uppgift på tillräckligt stort allvar under senare år. Vågar man hoppas på en skärpning där, Lars-Erik Holm?

Per Johansson