Folkhälso-ministern: Glöm avkriminalisering

Från Narkotikafrågan #4/2015. Gabriel Wikström har varit minister drygt ett åt med ansvar för bland annat hälsa och sjukvård, idrott och frågor om alkohol, narkotika, dopning och tobak, därtill strategin kring WHO. 

"Det är ingen mänsklig rättighet att bruka narkotika, men att värna liv och hälsa". Det säger folkhälsominister Gabriel Wikström om
kritiken mot Sveriges narkotikapolitik. I vår åker han till särskilda
narkotikamötet i FN, UNGASS.

Narkotikafrågan träffar Gabriel Wikström (S) i Socialdepartementets lokaler på Fredsgatan i Stockholm. 
– Det är många frågor. Det finns de som tycker att vi borde ha renodlad minister för de olika ämnena. Men då blir möjligheten till
synergieffekter obefintliga. Hälsa är så tvärsektoriellt och man behöver föra sammann några områden för att få kraft att verka, säger han.

Hur har det första året varit som statsråd?
– Det har gått bra, intressanta frågor om man verkligen vill arbeta med
det som berör människors vardag. Kan ibland tycka det går för långsamt. Men så blir det när många aktörer är inblandade, och måste
vara inblandade, för att komma framåt. Det går inte sitta ensam och
bestämma på sin kammare – det behövs dialoger, hearings, strategier
när man exempelvis ska stifta en ny lag. Det tar tid, det är det som är
demokrati.

Nöjd med dina insatser på ANDT-området?
– Ja, det är jag, har bidragit till att föra upp dessa frågor högre på den
politiska dagordningen. Det är första steget för att verkligen förändra
något. Jag tycker den här regeringen har varit mer tydlig på området 
än den förra, säger Gabriel Wikström, inte helt oväntat.

Han tar som exempel alkoholpolitiken där ett av hans första beslut var
att stänga dörren för vidare debatt om gårdsförsäljning.
– Nu är det istället fullt fokus på att värna Systembolagets ensamrätt och den svenska alkoholpolitiska modellen.

På tobaksområdet nämner han tilläggsdirektivet till utredningen om
åtgärder för en mer offensiv tobakspolitik. Såsom fler rökfria allmänna
utomhusplatser, som uteserveringar, och överväga införa neutrala förpackningar och exponeringsförbud i handeln.

På narkotikaområdet säger han sig vara nöjd över att regeringen satt
ned foten om sprututbyte och lägger nästa år lagförslag om att
kommuner inte längre med veto ska kunna stoppa
sprututbytesprogram.
– Vi har tydligt pekat ut att det är en fråga för landstingen och vill ändra lagen i syfte att landstingen ska ha beslutanderätt över vilka
sprututbytesverksamhet som ska finnas i landet. Märkligt att
landstinget ska betala för dyra hepatit- och aidsmediciner, men
samtidigt saknar bestämmanderätten över ett av verktygen som kan
leda till minskad spridning av dessa sjukdomar.

I Göteborg argumenterar flera kommunpolitiker om att forskningen inte är överens om sprutbytens effekter och att spridning av hepatit är större i Malmö och Stockholm, där det finns program, än i Göteborg. Hur ska du övertyga dina partivänner i Göteborg?
– Det finns olika åsikter i stort sett alla partier. Enligt Folkhälsomyndigheten så kan en förklaring vara att det finns andra typer av missbruksmönster i Göteborg än i de två andra städerna. Det finns nog även det som är bra i Göteborg som andra kan lära av, men i grundfrågan om sprutbyten har vi satt ned foten.

En ny ANDT-strategi håller på att ta fram. I senaste budgeten framgår att ni vill sänka resurser till insatser där med nära 100 miljoner kronor nästa år. Mindre pengar att söka för organisationerna till förebyggande?
– Ja, så blir det. Det blir lägre nästa år, men sedan höjer vi året därpå.
Det är viktigt med förebyggande verksamhet, men det kan göras på
olika sätt och behöver inte alltid handla om pengar. Det är ofta en bä
ttre samverkan som måste till mellan olika aktörer, särskilt på
narkotikaområdet, svarar ministern.

Sveriges narkotikapolitik får hård kritik av FN-kontoret för mänskliga rättigheter för att droganvändare inte erbjuds fler "harm reduction" 
åtgärder.

SVT hade i november flera inslag och artiklar med personer som
ifrågasätter den restriktiva narkotikapolitiken. En av dem är biträdande högkommissionären på FN:s kontor för mänskliga rättigheter, Flavia Pansieri.

Hon menar att flera skadelindrande vårdinsatser för drogmissbrukare
saknas i Sverige och att det inte är förenligt med mänskliga rättigheter.

– Vi brukar betrakta Sverige som ett föregångsland med väldigt
progressiv politik. Därför blev jag förvånad över att se hur landet ligger
efter i narkotikafrågan, sade hon till SVT
.
En rapport från Pansieris kontor i Genève redovisades nyligen inför
FN:s råd för mänskliga rättigheter. Där framhålls att personer som
använder narkotika också har samma rätt till vård som andra och till
åtgärder för att begränsa skador av missbruket.

Sprutbyte, tillgång till substitutionsbehandling (Laro) med bl a 
metadon och utdelning av medlet naloxon mot överdoser av opiater
rekommenderas. Rapporten framhåller även injektionsrum där
missbrukare ska kunna ta droger inför vårdpersonal och utbildning om säkrare droganvändning.

Enligt FN-rapporten är kriminalisering av narkotikaanvändning och
innehav för eget bruk hinder för rätten till hälsa och medlemsländerna
uppmanas därför överväga att avkriminalisera.
– Sverige behöver se över behovet av att garantera vad som är ett
grundläggande ansvar för alla stater vad gäller mänskliga rättigheter,
nämligen att garantera alla individer bästa möjliga hälsa och skydda
dem från diskriminering, sade biträdande högkommissionären Flavia
Pansieri.

Kritiken är svår att bortse ifrån mot bakgrund av att narkotikadödligheten i Sverige har ökat kraftigt, med 30 procent från 2013 till ifjol till hela 765 personer, enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister.

Men Sverige håller på att ändra delar av narkotikapolitiken, enligt
folkhälsominister Gabriel Wikström.
– Jag skulle ta kritiken från FN-kontoret mycket allvarligare om vi
inte faktiskt höll på att ändra flera delar av det hon kritiserar. Bland
annat om sprututbyten, som jag nämnde, där vi vill ta bort kommuners veto till fler program som är en smittskyddsfråga och de facto leder till att fler kan leva längre och hälsosammare liv.
– I andra delar dras kritiken för långt, kanske för att det inte finns
förståelse för helheten i den svenska narkotikapolitiken, säger han. 
Han tycker FN-kontoret missar att svenska narkotikapolitiken varit
framgångsrik i många stycken, exempelvis att jämförelsevis få unga
börjar med narkotika. Och om ändringar ska göras i politiken, så bör man "gå försiktigt fram så att det inte hotar det som faktiskt fungerar".

I en debattartikel i Aftonbladet nyligen skriver han ändå att "den
svenska narkotikapolitiken är inte tillräcklig".
– Vi har mer att göra, inte minst när det gäller att hjälpa människor
som sitter fast i tunga missbruk. Och vi måste möta en internationell
debatt som smyger sig in samhället om att vissa narkotika inte är så
farliga och är del av samhällslivet. Och att politiken inte borde rikta in
sig på dessa.

Han vill ha fram fakta före några ändringar. Regeringen har
uppdragit till Socialstyrelsen att försöka utreda varför fler dör av
narkotika och nyligen tillsattes en utredning om hur nätdroger bättre
ska kunna stoppas, familjeklassning nämns som alternativ.

Wikström tycker att det är oseriöst av kritiker att påstå att den
svenska narkotikapolitiken leder till dödsfall. Dödsfallen och dess
orsaker undersöks nu och Socialstyrelsen ska redovisa resultaten i
februari nästa år.

Forskare och föreningar som KRIS har varnat för en ökad
medikalisering i beroendevården, att substitutionsprogram ökat kraftigt och läkemedlen metadon och Subutex kan kopplas till fler dödsfall än heroin idag.
– Har det som vissa säger med våra Laro-behandlingar att göra, att
det finns ett läckage, eller beror det på som andra menar att vi har ä
ndrat sättet att föra statistik eller beror det på något ytterligare.
– Innan utredningen är klar och vi fått alla fakta på bordet är jag inte
beredd att spekulera. Men behandlingen som sådan är ju väletablerad och det finns bra regelverk kring den. Och statistiken över döda måste korsköras med andra förändringar, säger han.

Vad gäller naloxon, så finns inget förbud att använda det. Han följer
försöken i Skåne och menar att det är främst en fråga för landstingen,
inte politiken. Angående injektionsrum så rekommenderas det vare sig
av WHO eller Folkhälsomyndigheten, enligt ministern.

Att skrota visionen om ett narkotikafritt samhälle eller ta bort
konsumtionsförbudet, som flera debattörer föreslagit, är inte aktuellt,
enligt ministern. 
– Det är inga större problem med att bruket av narkotika är
kriminaliserat i Sverige. Ofta kidnappas den frågan av de som vill se en
total liberalisering av narkotikalagstiftningen. Svenska folket vill inte gå
i en riktning där droger liberaliseras fullt ut, där är alla mätningar
entydiga, säger han.

Han tycker inte att det är en mänsklig rättighet att använda narkotika,
apropå kritiken.
– En av de mänskliga rättigheterna i FN:s deklaration är rätten till liv och hälsa, det är den man måste värna och föra diskussionen utifrån. Men att säga att narkotikabruk enskilt är en mänsklig rättighet, som
ingen kan bestämma över, det tycker jag är fel, säger Gabriel Wikström.

I april reser Gabriel Wikström till New York och det särskilda
narkotikamötet i FN:s generalförsamling, UNGASS. De restriktiva
internationella narkotikakontrollkonventionerna ifrågasätts, förslag om avkriminalisering och legalisering förs fram av flera kända politiker och lobbyister. Flera anser att förbudet stigmatiserar användare och
orsakar större skada än själva drogerna. I USA har några delstater helt legaliserat cannabis, narkotikahandel hotar flera länders stabilitet, i Mexiko har uppåt 100 000 människor avlidit i konflikter mellan myndigheter och drogkarteller.

Sverige samordnar med EU inför FN-mötet. Man anser att
konventionerna utgör god grund att verka inom, men att genomfö
randet haltar. De kritiserar dödsstraff för narkotikabrott, betonar vikten av hälsa och rättigheter för personer med beroende. Sverige
försöker även få in barns rätt till drogfri uppväxt, uppger en av svenska samordnarna, kanslirådet Lina Pastorek.

Hur förberedd är då ministern som ska representera Sverige vid
UNGASS?

– Jag är väl förberedd och tar upp frågorna i princip med alla hälsoministrar jag träffar i olika internationella och bilaterala
sammanhang. Våra representanter i FN-systemet gör ett bra arbete.
Jag är inte så orolig för FN-konventionerna nästa år, men däremot kan
det bli en större debatt om dem vid ett möte 2019, säger Gabriel
Wikström.

Han berättar att man från svensk sida försöker föra samtal med "länder som normalt står längre från oss", som Mexiko och Schweiz. För att hitta gemensamma beröringspunkter och få ökad förståelse för
svenska linjen. Få en fördjupad diskussion "istället för att gräva ner sig
i skyttegravar". USA ser han som en naturlig bundsförvant inför mötet.

Är inte det svårt då USA tillåtit legalisering av cannabis i flera
delstater?

– Nej, det tycker jag inte. Vi har ju diskussioner med federala
regeringen, det här har ju hänt på delstatsnivå. Att man har den här
pluralismen i den amerikanska debatten så blir det särskilt intressant
att föra diskussioner med USA som tidigare verkligen stått upp för
"War on drugs"-retoriken. Jag tror att de kommer att göra några förä
ndringar, och redan börjat med det, på federal nivå. Inte för att
legalisera, men för att föra in hälsoperspektivet mycket tydligare. Det
är väldigt spännande att se om vi kan föra en diskussion med USA om
inte minst folkhälsoperspektivet.

Finns det en väg mellan "War on drugs" och att legalisera?
– Ja, det måste finnas en väg däremellan. För ytterligheter leder sällan
till något bra, framför allt riskerar det leda till att man ägnar sig åt hårklyverier snarare än att lösa problem.
– Den strategiskt viktigaste frågan för framtiden på området är att få
igång samtal med länder som vi kommit väldigt långt ifrån just i syfte
att inte få en politiserad debatt som riskerar leda till ett slagfält 2019.

Att Sverige som fortsatt att stå upp för en restriktiv drogpolitik får stå
i skottlinjen för kritik är inte bara negativt, enligt Gabriel Wikström.
– Vill man ge Sverige en särställning så ska vi ta den rollen, och
kanske fungera som en brygga mellan skilda perspektiv. Det behövs när flera länder riskerar måla in sig i sina respektive hörn och så slutar
det med att vi inte talar med varandra och det avgörs med omröstning. Det vore mycket olyckligt, tycker jag, avslutar folkhälsoministern.

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter