RNS i Hongkong

Från Narkotikafrågan #1/2016 Lokalregeringen i Hongkong vill förbättra insatserna mot narkotika och bjöd in en svensk delegation att berätta om hur polis samarbetar med socialtjänst och sjukvård. Per Johansson, generalsekreterare i RNS, var med på resan. Här är hans berättelse..  

Regnmolnen hänger tunga över bergen som omger Hongkong och nerifrån gatan kan man inte se toppen på de högsta skyskraporna. Jag saknar tröjan jag tänkte att jag inte behövde ta med mig. Men det finns ingen som helst anledning att klaga.

Vi är en grupp svenskar – två poliser, en socialarbetare, en sjuksköterska och jag själv – inbjudna av inrikesministeriet att berätta om svensk narkotikapolitik i teori och praktik. Och mottagandet kunde inte vara bättre. Vi träffar jurister, läkare, socialarbetare, poliser, studenter vid universitetet, besöker vårdhem och kliniker och överallt får vi bra frågor. Ibland ifrågasätts vi, vilket gör att bilden av Sverige blir mer komplicerad och samtidigt mer rättvis. Det är ingen nyhet
att svensk narkotikapolitik har brister, samtidigt som vi har goda erfarenheter att dela med oss av.

Huvudnumret vid våra framträdanden är Mumin-projektet, där polis, socialtjänst och sjukvård i Stockholms län samarbetar kring unga personer som begår ringa narkotikabrott. Det är närmast chockerande för dem vi möter i Hongkong att poliser kan samarbeta på detta vis.

Mina polisvänner förklarar hur de närmar sig ungdomar på stan, tar i hand och pratar med dem på ett hövligt, men målmedvetet sätt, för att se om de håller på med narkotika. Finns det ”skälig misstanke” att så är fallet får den unge följa med till den polisstation som egentligen är ett rum i Maria Ungdoms lokaler och där lämna ett urinprov. När polisförhöret är avslutat, i närvaro av föräldrar och socialarbetare, tar socialtjänsten vid tillsammans med hälso- och sjukvården och erbjuder hjälp samt snabb länkning till adekvat vård, stöd och behandling.

”Vem tog initiativ till detta?” är en återkommande fråga under vårt
besök som skedde i mitten av januari. 

Hongkong har aldrig varit ett demokratiskt land i vår mening. Inte ens ett land.Fram till 1997 var det en brittisk koloni och därefter tog Kina
över. Under 1980-talet genomförde Storbritannien viktiga reformer i demokratisk riktning och Kina lovade vid överlämnandet att dessa skulle få finnas kvar under parollen ”ett land, två system”.

Och visst, Hongkong är något helt annorlunda än resten av enpartistaten Kina. Men: Peking har sista ordet i för Hongkong
avgörande frågor vilket ledde till omfattande protester under våren 2015. Något nytt i Hongkong som myndigheterna inte visste hur de skulle hantera. Till slut upplöste man demonstrationerna, vilket delvis gick våldsamt till. För första gången i modern tid använde polisen tårgas i Hongkong.

Så polisens anseende i Hongkong är inte alltför högt i allmänhetens ögon, på grund av förra årets händelser, men också av historiska skäl. Tydligast blir det på mötet på universitetet – ett välbesökt möte med närmare 150 deltagare – där en av frågeställarna menar att ”om socialarbetare och poliser skulle börja samarbeta här på det sätt ni gör i Sverige så skulle grisar kunna klättra i träd”.

Kul liknelse som det tydligen låg mycket allvar i. Alla skrattade, men såg samtidigt lite generade ut. Och om vi ser tillbaka på hur det såg ut i Sverige på 1970-talet så var stämningarna inte så mycket annorlunda. 

Bland de sista möten vi har är med en grupp socialarbetare, cirka 30 personer. Till saken hör att socialarbetare i Hongkong vanligtvis arbetar för frivilligorganisationer som driver vårdinrättningar och
olika program för uppsökande verksamheter. Här får vi frågor som spretar åt helt olika håll. Vissa är mycket nyfikna på hur man med hjälp av drogtester kan upptäcka missbruk i tid och även hur man kan hjälpa den unge att hålla sig drogfri med tester som hjälpmedel. Andra är direkt fientliga och ser samarbetet mellan polis och socialtjänst som en del av ”war on drugs” och vill skydda unga människor från alla typer
av interventioner som inte är frivilliga.

Här står polisen inte högt i kurs, vilket som sagt har sina rutiga och randiga skäl. Diskussionen blir rätt het ett tag och vi känner oss för ett ögonblick inte riktigt lika välkomna i Hongkong. Jag försöker gjuta lite olja på vågorna genom att säga att ni i Hongkong måste självfallet forma er egen politik. 

”Vi är inte här för att tala om för er hur ni ska göra. Jag tror inte på att exportera idéer, däremot är det bra att importera dem. Lyssna på vad vi har att säga, ta till er det som passar er och skapa er egen modell från era egna förutsättningar, som verkligen är speciella. Och glöm inte att folk kan ändra sig.”

”Jag tror faktiskt inte att det är helt omöjligt att poliser och
socialarbetare ska kunna åka i samma bil även här i Hongkong”, sade jag.

Värd för vårt besök är Security Bureau, Narcotics Division, vilket kan översättas som inrikesdepartementets narkotikaavdelning. Under Security Bureau ligger polisen, tullen och kriminalvården. Samtidigt finansierar Narcotics Division satsningar inom narkomanvården, som egentligen ligger under ett annat departement.

Vi besöker ett kristet behandlingshem, Operation Dawn, som ligger på en ö ganska långt från centrala Hongkong. Verksamheten har varit igång sedan 1960-talet och med bidrag från Narcotics Division bygger
man nu upp nya bostäder för sina ”studenter”. Vi besöker också en metadonklinik och en beroendeklinik på ett psykiatriskt sjukhus.

Det finns ett gammalt missbruk i Hongkong av heroin, tidigare opium, som dock är nedåtgående. De stora drogerna i dag är ketamin och metamfetamin. Cannabis är faktiskt ovanligt. Hostmedicin med kodein är populärt bland ungdomar. HIV är mycket ovanligt bland narkomaner men hälften eller flera av injektionsmissbrukarna är smittade av hepatit C, här är siffrorna dock oklara.

Av historiska skäl är straffen för narkotikabrott tämligen hårda i Hongkong, vilket går tillbaks till det stora opiummissbruket i Kina
under första hälften av 1900-talet. Än i dag kan straffen för innehav av ganska små mängder leda till långa fängelsestraff.

Även själva konsumtionen av narkotika är förbjuden, men eftersom polisen inte har rätt att ta drogtester på en misstänkt person blir i praktiken ingen fälld för detta brott.

Frågan som våra värdar brottas med är om polisen ska ges lagliga möjligheter att ta drogtester. Eftersom polisen allmänt har lågt anseende bland folk, framförallt yngre Hongkong-bor, misstror man att detta skulle fungera som ett verktyg för tidig upptäckt i syfte att hjälpa unga missbrukare att komma in i behandling. Det är en stor utmaning att få polisen i Hongkong att arbeta till sammans med
socialarbetare som i Sverige. Mycket spännande för oss från Sverige att få insyn i detta och följa hur det kommer att gå.

Maten. Jag måste nämna maten. Våra värdar tar oss från den ena
restaurangen till den andra. De överdådiga luncherna övertrumfas av ännu hä
ftigare
middagar. Hongkong är en matstad av Guds nåde. Överallt ligger det
restauranger i alla möjliga prisklasser. Vi lotsas till den ena fina restaurangen efter den andra och äter Hongkong-typiska rätter som ofta kommer från havet. Vissa rätter är ganska ”annorlunda”så det blir inte vågen för precis allt vi serveras, men vi är alla överens om att den där fiskrestaurangen nere vid hamnen i Sai Kung och som har en stjärna hos Michelin återvänder vi till nästa gång vi kommer till Hong Kong.

Per Johansson

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter