ÅSIKTEN: Svagt framträdande av Gabriel Wikström

Från Narkotikafrågan #2/2016UNGASS-mötet i New York är över. Som väntat hände egentligen ingenting, om man ser till slutdokumentet, deklarationen, som generalförsamlingen fattade beslut om redan i inledningen av mötet. Det som hände kom efter antagandet. Alla länder röstade för slutdokumentet som hade förhandlats fram undder lång tid i
samband med förberedelserna till UNGASS. Så har det alltid gått til
l. Alla beslut hittills inom FN om narkotika har antagits i enighet, något som dock ser ut att bli svårare och svårare.

Efter att generalförsamlingen antagit slutdokument skulle länderna förklara varför de röstat för deklarationen. Framförallt några länder från Latinamerika förklarade att de visserligen röstat för slutdokumentet men egentligen vill något annat. Tydligast i detta
var inte oväntat Colombia följt av Uruguay. Och givetvis Kanada som planerar bryta mot 1961 års konvention genom att inom kort legalisera cannabis. Mer oväntat var att Mexikos president Enrique
Pena Nieto i sitt långa anförande öppnade för legalisering av
marijuana. Och senare, under UNGASS sista dag, förklarade Mexiko att man ökar den tillåtna mängden marijuana för personligt bruk från idag 5g till 28g. 

Även om inga formella beslut fattades på UNGASS som gör legaliseringsrörelsen glad, så bubblar det kraftigt under ytan. Ingen kan spå vad som sker i framtiden men det finns all anledning att vara orolig för att cannabis legaliseras fullt ut i Kanada, USA (Hillary Clinton kommer inte agera) och Mexiko inom några år. Flera länder i Central
- och Sydamerika kommer i så fall följa efter, om än långt ifrån alla.

Skulle cannabis legaliseras i dessa länder ske (vilket ju pågår redan) är risken stor att det nu drygt 100-åriga samarbetet kring narkotikakontroll bryter samman. Det går knappast att upprätthålla ett samarbete där viktiga och stora länder konsekvent bryter mot de konventioner man ratificerat. Ytterligare ett mörkt moln på himlen är
att det nu börjar komma förslag på att legalisera LSD och kokain. Suck!

Länderna i Asien kommer knappast att legalisera cannabis eller någon annan narkotika. Det vill säga det finns en risk att det uppstår en västlig respektive östlig pol när det gäller narkotikakontroll. Vilken väg väljer Europa, vilken väg väljer Afrika?

I Sverige är opinionsläget tydligt. Nio av tio svenskar står bakom en restriktiv linje. Det vore politiskt självmord för de politiska partierna att börja agera för legalisering av cannabis. Sveriges agerande i förberedelserna inför UNGASS förtjänar dessutom stort beröm. Det viktigaste var att se till att Barnkonventionens krav på att barn har rätt att skyddas från narkotika omnämndes i UNGASS-dokumentet på ett mycket bra sätt. Genom Sveriges försorg blev detta EU-gruppens linje och därmed ett mycket tungt inspel.

Mindre kul var folkhälsominister Gabriel Wikströms uttalanden innan UNGASS och hans svaga framträdande i generalförsamlingen. Att åka till New York och inte vilja använda ordet ”restriktiv” för att det liknar
”repressiv” är blekt, för att uttrycka sig snällt. Om 90 procent av befolkningen i Sverige vill ha en restriktiv politik, varför inte säga det till världens ledare när man står där i talarstolen? Att förklara skillnaden mellan de två orden hade dessutom gjort talet intressant. Nu blev det istället ett av många tal i mängden som innehöll självklarheter.

Talet i FN spelar kanske inte så stor roll i det långa loppet, men det är inget mindre än en skandal att det inte finns några som helst initiativ
från regeringen om vad man tänker göra för att få ner den höga narkotikarelaterade dödligheten.

Det fanns flera anledningar att känna sig stolt som svensk på UNGASS-mötet. Drottning Silvia gjorde som vanligt en stark insats. Men nu är det vardag hemma i Sverige igen och då gäller det att ta itu med de problem vi har. De höga dödstalen måste vara prio ett.

Per Johansson

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter