Är narkotikakonventionerna ”på låtsas”?

Det är mycket om Norge nu. Och Portugal. Och lite om Danmark. Och i höst legaliserar Kanada cannabis.
 
Enligt rapporter i media ska Norge lägga om sin narkotikapolitik. Oklart hur. Det sägs att man vill bort från straff och istället ska de som använder narkotika få vård. Samtidigt som det fortfarande ska vara förbjudet att inneha och använda narkotika, enligt hälsominister Bent Høie. Hur det samtidigt ska vara förbjudet och ändå inte är svårt att förstå. Det kanske klarnar så småningom.

Omsvängningen i politiken i Norge sägs ha Portugal som förebild. Där ändrade man sin politik i början av 2000-talet från mycket restriktiv till att det inte längre skulle vara straffbart att inneha mindre mängder narkotika för eget bruk. Istället hänvisas de som blir påkomna med narkotika till en social kommitté vars uppgift det är att utreda om missbrukaren har allvarliga problem och i så fall uppmuntra till vård med visst mått av tvång. Hur bra eller dåligt det där fungerar i praktiken är svårt att få grepp om, men klart är att det säljs narkotika ganska öppet på gatorna i Lissabon.
 
Norska narkotikapolisföreningen varnar för att just en sådan situation skulle kunna uppstå i Norge om bruk och innehav för personligt bruk de facto blir legalt i Norge. Det pågår ett arbete i syfte att komma fram till hur mycket narkotika man ska kunna inneha för att undgå rättslig påföljd. ”Vi tycker att det är problematiskt att försöka dra en sådan gräns”, säger den norska narkotikapolisen Jan-Erik Bresil till SVT i en intervju. Han menar att langare kommer försöka utnyttja det lagutrymmet och enbart ha på sig tillåtna mängder för att på så sätt undkomma straff. Det var precis så det såg ut i Sverige på 1970-talet då åklagarna inte åtalade för innehav av mindre mängder. Langarna anpassade sig givetvis och i praktiken var gatulangningen fredad från ingrepp av polis. Omsvängningen kom 1980. Då börjar den restriktiva eran i Sverige.
 
Danmark har ett annat sätt att se på alkohol jämfört med övriga Norden, vilket också märks i synen på narkotika, även om det på papperet inte är någon större skillnad. Men i praktiken har man i Danmark haft en mycket tillåtande hållning till framförallt cannabis. I den så kallade fristaden Christiania har öppen försäljning av cannabis pågått i decennier och en ansenlig del av det som sålts där har köpts av svenskar och andra nordbor.

Cannabisförsäljningen i Köpenhamn kontrolleras till stor del av kriminella gäng och sinsemellan löser de sina konflikter med våld. Fem av de mindre partierna i Danmark föreslår nu att cannabis ska legaliseras i landet med hänvisning just till att de kriminella gängen gör så stora vinster på handeln. De stora partierna – Socialdemokraterna, Venstre och Dansk Folkeparti – är dock mot detta så förslaget har ingen chans att bli lag.
 
Egentligen var det meningen att Kanada den 1 juli i år skulle legalisera cannabis fullt ut, men av diverse juridiskt formella skäl dröjer det till en bit in på hösten. Redan idag har Kanada en mycket tillåtande inställning till cannabis och det är inte alltför långt från sanningen när unga människor där säger att ”alla röker på”. Kanada ligger högt i jämförelse med hela världen när det gäller cannabisvanor bland de unga.
 
Troligen finns det stöd bland befolkningen i Kanada för att legalisera cannabis – man snackar som man röker och man röker som man snackar. Samtidigt har Kanada, precis som alla andra länder i världen, ratificerat FN:s allmänna narkotikakonvention från 1961 och därmed förbundit sig att hålla kokain, opiater (heroin, morfin, etc.) och cannabis förbjudna. Det står Kanada fritt att lämna FN-konventionen men det har man inte för avsikt att göra. Vilket är ett ytterst märkligt beteende av ett väl fungerande och civiliserat land. Varför ska man ha internationella konventioner om länderna inte bryr sig om att följa dem? Att rena skurkstater beter sig så är inte förvånande. Men att Kanada gör det är verkligt oroande. Vad sker i förlängningen? Vilka konventioner är ”på riktigt” och vilka är ”på låtsas”?
 
Hur påverkar allt detta oss i Sverige? Det beror på vem man frågar. Från de som lever på att ha åsikter i media är nog svaret att det kommer att påverka oss mycket och vissa kommer tillägga att det är oundvikligt att Sverige kommer gå samma väg. Från den stora allmänheten är nog svaret att vi ska hålla fast vid vår restriktiva politik alldeles oavsett vad som sker i grannländerna. För att inte tala om vad som sker i Kanada.
 
Hur det än blir med den svenska narkotikapolitiken ska det bli högintressant att följa utvecklingen framförallt i Norge men även i Danmark. Kanada kommer bli centrum för den moderna cannabisindustrin – Big Marijuana. Därifrån kommer företagen att ägna sig åt lobbying gentemot andra länder och EU kommer givetvis vara i fokus. Detta är mer deprimerande än intressant.
 
Per Johansson