Gerhard Larsson dissar harm reduction

När regeringens utredare av missbruksvården, Gerhard Larsson, den 29 april presenterade sitt slutbetänkande för den grupp av organisationsmänniskor han haft som referensgrupp fick han frågan om hur han ser på harm reduction.

– Jag vill inte använda ett så politiskt laddat begrepp, svarade Gerhard Larsson.

Det var något nytt. Och bra. När Gerhard Larsson i början av 2010 lät publicera en diskussionspromemoria (en testballong där han prövade lite olika inriktningar för sitt arbete) nämns harm reduction som något positivt och som vi borde ha mer av i Sverige. Utan att han där förklarade särskilt tydligt vad han menade. Nu är således detta borta och Gerhard Larsson vill att vi ska diskutera hans förslag i konkreta termer. Helt rätt. På RNS jobbar vi redan med detta.

Men låt mig här och nu säga något om just harm reduction. Vad är det egentligen? Finns det en entydig definition eller förklaring till begreppet som ytligt sett bara handlar om att minska skadorna. Och vem kan vara mot det?

Om man går till hemsidan för International Harm Reduction Association (IHRA) med kontor i London så finns där ett policy-dokument som förklarar hur IHRA definierar harm reduction. Första stycket lyder:

"Harm reduction refers to policies, programmes and practices that aim to reduce the harms associated with the use of psychoactive drugs in people unable or unwilling to stop. The defining features are the focus on the prevention of harm, rather than on the prevention of drug use itself, and the focus on people who continue to use drugs."

Den linje RNS företräder går ut på att vårt arbete syftar till att folk ska sluta missbruka narkotika om de har börjat. Vi inser att vissa kommer misslyckas med detta men vi vet inte vilka det handlar om och det är inhumant och cyniskt att ge upp hoppet för vissa människor. Det är aldrig för sent att sluta med knark.

Förespråkarna för harm reduction har vänt upp och ner på detta. De säger ungefär såhär: Det är helt OK om folk vill sluta missbruka narkotika och klarar av det, men de allra flesta vill inte eller kan inte sluta och därför ska samhällets politik inriktas på det. Vi ska inte lägga oss i om folk vill fortsätta knarka, risken finns att vi bryter mot individens mänskliga rättigheter.

Det finns givetvis många olika anledningar till varför folk stöder harm reduction-linjen. Den förmodligen mest dominerande är att problemet är så stort och utbrett och det är orealistiskt att tro att vi kan göra något åt det hela. Vi får lära oss att leva med det.

Förutom att det inte är sant att folk vare sig vill eller kan sluta knarka, är det en rätt bisarr inställning till ett omfattande samhällsproblem. Jämför med fortkörning.

Trafiken skördar hundratals dödsoffer årligen och en anledning är att folk kör för fort. Väldigt många bryter mot hastighetsbestämmelserna då och då, trots att alla vet att det är fel. Men av detta drar vi inte slutsatsen att vi ska ge upp idén om att sätta hastighetsgränser i trafiken och vi försöker se till att de lagar vi har följs. Vi anmodar inte körskolorna att lära ut ansvarsfull fortkörning till de unga människor som ska ta körkort. Däremot försöker vi på olika vi be­gränsa skadorna i trafiken med hjälp av säkerhetsbälten, 2+1-vägar osv, utan att för den skull förlora fokus på den viktigaste faktorn i sammanhanget: förarens beteende.

Men när det kommer till politiska åtgärder som har med berusningsdroger att göra kan diskussionen ibland bli hur knäpp som helst. Visserligen kan riskerna med narkotikamissbruk öka av ovarsamt beteende – dela sprutor med andra, inte rengöra huden vid injektion, hämta vatten till sprutan från toalettstolen, osv – samtidigt som vi vet att det är narkotikamissbruket i sig som förorsakar mest skador och död. Därför är det helt fel att skapa en motsättning mellan att be­gränsa skador och att be­gränsa missbruket som sådant.

Några länder har gått långt i att tillämpa principerna för harm reduction enligt IHRAs definition. Storbritannien är troligen det mest intressanta exemplet. Där verkar man nu vara vid vägs ände och möjligen ser vi början till ett paradigmskifte. Den nya regeringen har slagit an en ny ton och visar upp ett annat ledarskap. Huruvida kapten David Cameron kan få besättningen på sitt fartyg med sig på den nya kursen är ännu mycket ovisst. Den som lever får se.

Under alla förhållanden är jag glad över att Gerhard Larsson under sin resas gång gav upp idén om att bli banérförare åt harm reduction i Sverige. Nu kan vi, RNS och alla andra remissinstanser, i lugn och ro ta oss an hans förslag, analysera dem noga och sen säga vad vi tycker om dem. Ur denna diskussion, med mer än hundra olika aktörer representerande det svenska samhällets olika delar, kommer säkert mycket gott att komma fram.
 
Per Johansson