Giorgos Papandreou inne på att legalisera cannabis

Organisationen AVAAZ driver kampanjer av olika slag via nätet. Nyligen drev de en framgångsrik kampanj mot planerna i Uganda på att införa dödsstraff för homosexualitet. En helt ny kampanj går ut på att man vill få slut på "kriget mot narkotikan". Drygt 100 000 personer har skrivit under hittills och man har målet en halv miljon.

AVAAZ har ingen historia av att syssla med narkotika­politik vilket kanske förklarar en del aningslösa och delvis felaktiga formuleringar. Man vill se ett system som bygger på "avkriminalisering, regleringar, folkhälsa och utbildning". Man menar att systemet som nu funnits i 50 år har "misslyckats". Dags för en "human och effektiv lösning".

Det internationella samarbetet kring narkotikakontroll inleddes 1909 i Shanghai. Då producerades 30 000 ton opium årligen i världen. Nu ligger den runt 10 000 ton på tre gånger så stor befolkning. Hur stor produktionen skulle bli om den blev "avkriminaliserad" och "reglerad" kan ingen säga. Men den skulle knappast minska. Jag har svårt att se det humana i att göra droger som heroin, kokain och cannabis mycket mer tillgängliga för människorna. För att inte tala om alla syntetiska droger som man kan producera i laboratorier var som helst i världen.

I det mejl som AVAZZ nu skickar ut till alla sina kontakter finns några länkar till sajter som stöder det budskap man propagerar för. En intressant länk är den till Global Commission on Drug Policy, en ganska nystartad verksamhet. Målsättningen med kommissionen är vagt formulerad. Man ska undersöka ett antal problem och därav dra slutsatser och ge rekommendationer. Det bakgrundsmaterial man redan nu lagt upp är för­fattat av personer som står legaliseringsrörelsen nära så det är ingen vild gissning att kommissionen kommer att rekommendera precis det som AVAAZ vill; avkriminalisering och reglering – som ju bara är ett annat sätt att beskriva legalisering.

Kommissionen ska undersöka sex olika områden där man ska komma med slutsatser. Man får en vink om upplägget om man läser hur de beskriver område nr 2:

Global overview of drug policy and laws Good practices and innovations in drug law reform. Main contested issues: harm reduction and decriminalization by law or in practice of cannabis and other drugs. Opportunities and pathways for improving national drug laws and for changing the UN drug control system.

Nyckelorden här är "ändra på FNs narkotikakontrollsystem". Grundläggande är 1961 års konvention där länderna åtar sig att se till att opiater, kokain och cannabis är förbjudna droger. Om man vill göra cannabis till en legal handelsvara som tobak och alkohol så kommer man inte förbi 1961 års konvention, ofta kallad Single Convention för den ersatte ett antal tidigare konventioner som upprättades mellan 1909 och 1961.

Inget av detta är nytt under solen. Vad som dock är nytt är att en del oväntade namn dyker upp när man tittar på vilka som faktiskt sitter i kommissionen.

De tre ex-presidenterna från Latinamerika som publicerade ett upprop för nåt år sedan är givetvis med. För­fattaren och Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa var heller ingen överraskning liksom Norges förre utrikesminister Thorvald Stoltenberg. Men lite tagen blir jag av att Giorgos Papandreou, Greklands statsminister, och Kofi Annan, FNs förre generalsekreterare, finns med i kommissionen.

Kofi Annan är visserligen en föredetting men en person som åtnjuter mycket stort förtroende världen över. Giorgos Papandreou är just nu regeringschef i Grekland och han vill alltså, tillsammans med Kofi Annan och de andra, titta på om vi ska ändra på FNs narkotikakonventioner så att cannabis kan bli en laglig drog. Detta är faktiskt något nytt. Tidigare har inte, mig veterligen, någon ansvarig regeringschef agerat på det här viset. Det har alltid handlat om före detta politiker, vilket ju är något annat än att sitta mitt uppe i politiken. Från åskådarplats kan man vräka ur sig lite vad som helst utan att det egentligen innebär så mycket.

Det som gör det hela extra konstigt är att just Grekland bedriver en ganska strikt narkotika­politik vilket lett till relativt sett små problem i landet, jämfört med andra länder runt Medelhavet som Italien och Spanien. Kanske är detta ett olycksfall i arbetet för Giorgos Papandreou mitt i den ekonomiska röra Grekland befinner sig i. Jag hoppas det. Men vad har Kofi Annan för ursäkt? Han borde väl ha tid att tänka efter och begrunda vad han ger sig in i.

Per Johansson