Kommentarer om cannabis-kommentarerna

Förra veckan skrev jag ett inlägg på debattsajten Newsmill om cannabis – också publicerat här på Åsikten – under rubriken att man blir dummare av cannabis. Kommentarerna på newsmill.se var många, ofta långa och nästan alla hätska i tonen. Det var ingen hejd på hur fel jag har i min sammanfattning av forskningsläget.

Jag har väldigt svårt att förstå poängen med de kommentarsmöjligheter som så gott som alla tidningar på nätet håller sig med. Det är naturligtvis bra att det är tekniskt enkelt att delta i debatten. Men vad är det för vits att i en demokrati som Sverige debattera med anonyma personer? Om man inte vågar står för sin åsikt bör man hålla inne med den, tycker jag. Troligen skulle debattnivån stiga flera kilometer över den nuvarande om alla inlägg gick att koppla till en person som går att identifiera på ena eller andra viset.

Några av de som kommenterat mitt inlägg gör det uppenbarligen under sina rätta namn. Andra använder signaturer. Vissa skriver under med namn som ser ut att vara deras men som troligen är signaturer. Går man in på deras profiler på Newsmill finns inga upplysningar som säger någonting om personen. Sådär ser det ut i många debatter, det är inget särskilt med knarkdebatten. Hursomhelst är det trist. Det är som att brottas med någon som inte finns.

Några kommentarer om kommentarerna:
Självfallet har detta med att man blir dummare av cannabis rört upp mest känslor. Jag har svårt att se att någon skulle vilja bli dummare under livets gång. Tvärtom önskar nog de flesta av oss att vi vore lite smartare. Några kommenterare anstränger sig rejält för att visa att jag har fel i just detta och länkar till olika undersökningar. När jag går in och läser några av dem visar det sig att de bekräftar det jag skrev – inbitna cannabisrökare presterar sämre i tester där man mäter olika intelligensfunktioner. Däremot visar det sig i flera undersökningar att någon månad efter att cannabisrökarna slutat helt med sitt rökande kommer de ikapp kontrollgruppen. Vilket onekligen är väldigt bra. Just dessa undersökningar visar således att skadorna på de kognitiva funktionerna inte är bestående. Ett starkt argument för att sluta röka cannabis med omedelbar verkan.

En länk går till en brittisk undersökning där man undersökt om antalet personer som insjuknar i schizofreni har ökat bland befolkningen under den period där bevisligen cannabisbruket ökat. Det går inte att se en sådan effekt, vilket således skulle kunna tolkas som att det är fel att påstå att cannabisrökning leder till att vissa insjuknar i schizofreni. Jag diskuterar detta med en bekant som är forskare på området och som menar att de studier där man kunnat visa på den förhöjda risken för att utveckla schizofreni är så kallade cohortstudier. Det vill säga man har följt en utvald grupp över tid och jämfört cannabisrökare mot icke-rökare och då kunnat se detta samband. När man studerar hela befolkningar uppstår mättekniska problem som skulle kunna förklara varför cohortstudiernas resultat inte syns på denna makronivå. Man kan också notera att en utgångspunkt för just den här studien var just den förhöjda risken att insjukna i schizofreni på grund av cannabisrökning, som visats i andra studier.

Sanningen är – i det här fallet liksom så ofta annars – svår att fånga. Och den är heller inte för alltid given. Det som är sant idag kan visa sig falskt i morgon. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. I princip ska allt kunna ifrågasättas men vissa saker är meningslösa att diskutera. Om någon påstår att jorden är platt och skapades på sex dagar vill jag inte ägna ens en minut åt att fundera över om det är sant eller inte.

Det finns något religiöst över de som går till frenetiskt angrepp mot oss som påstår att cannabis är skadligt för hälsan på olika vis. Jag har svårt att tro att debatten om det eventuella sambandet mellan mjölk och prostatacancer kommer att komma ens i närheten av den febriga intensitet som präglar cannabisdebatten. Min text lades ut på Newsmill klockan 08:12 den 16 december. Redan klockan 08:20 kom första kommentaren. Två timmar senare har 16 kommentarer lagts upp, varav flera är både långa och genomarbetade. Jag skulle inte kalla dem kloka och balanserade men det är tydligt att skribenterna i några fall lagt ner viss möda på att få ihop sin text. Det finns en kraft i cannabisvännernas engagemang som på sätt och vis är beundransvärd. De har en passion för sin sak vilket jag måste erkänna att jag gillar.

Flera skriver i sina kommentarer om vilken hemsk organisation RNS är. Någon undrar till och med om det inte skulle gå att stämma oss för att vi far med osanning. (Det skulle vara intressant att se hur en domstol skulle handlägga en sådan stämning.) Ett genomgående tema är att RNS har dyvlat på Sverige en restriktiv narkotika­politik och att ingen politiker vågar gå emot oss för då blir de klassade som drogliberala och då tar deras karriär slut. Det där kan ju kännas lite smickrande (att en ganska liten och svag organisation som RNS skulle ha sådan betydelse: WOW!) men är för det första inte sant och för det andra säger det mer om kommenterarnas snurriga syn på demokrati.

RNS har varit och är en viktig spelare i utformningen av svensk narkotika­politik, men detta har inte skett på grund av organisationens ekonomiska styrka eller någonting åt det hållet. Vi har presenterat bra förslag baserade på bra analyser förankrade i forskning och erfarenhet. Kanske att man politiskt kan förleda en del människor med osakliga argument. Ett tag i alla fall. Men att man under lång tid skulle lyckas lura en hel befolkning i en fungerande demokrati tror jag faktiskt är omöjligt. Det är det som är en av de riktigt stora fördelarna med demokrati. I och med att alla medborgare har inflytande över makten i samhället filtreras de allra värsta dumheterna bort.

De som vill legalisera cannabis i Sverige har en lång väg att vandra. Hur illa de än tycker om RNS är det inte oss de ska övertyga. De måste få en majoritet av svenska folket på sin sida. Där är det lite uppförsbacke.

Per Johansson