Vi borde lära oss av arbetet med trafikdöden

Debatten om de narkotika­relaterade dödstalen rullar vidare. För­fattaren och debattören Johan Norberg anklagar på debattsajten Newsmill Maria Larsson för att vara styrd enbart av ideologi och därför inte vill lägga om narkotika­politiken på så vis att rättsapparaten kopplas bort och att bara vårdapparaten ska vara påkopplad. 

Den motsättning Johan Norberg målar upp mellan rättsapparat och vårdapparat är en rakt igenom falsk motsättning. Jag återkommer till detta. Johan Norberg har rätt såtillvida att narkotikaläget inte är bra utan rent av dåligt. Mycket dåligt. Våra höga dödstal borde verkligen få oss att tänka efter och omvärdera. Men, som alltid bor djävulen i detaljerna. År 2010 dog alltså 421 personer med narkotika i kroppen enligt Toxreg. Av dessa dog 122 med heroin eller morfin (ev. legalt morfin) i kroppen. Det har inte skett någon betydande minskning under senare år trots att minst 3000 av de tyngsta opiatmissbrukarna numera får ersättningsdroger. De övriga dödsfallen är: 94 med metadon, 104 med amfetamin, 9 med kokain, 29 med övriga droger och 64 med cannabis i kroppen.

Den stora ökningen av narkotika­relaterade dödsfall under senare år är kopplade till metadon. Alltså en medicin som opiatmissbrukare kan få som en del av en behandling mot sitt missbruk. Metadonbehandling är en mycket svår behandlingsform som dock rätt använd kan vara till stor hjälp för många. Samtidigt är metadon en av mycket få mediciner där en icke-patient dör om han eller hon får i sig en terapeutisk dos. På vissa håll i världen är metadonrelaterad död vanligare än heroinrelaterad. VI är inte så hemskt långt från en sådan situation i Sverige.

Johan Norberg verkar ha skannat av narkotikadebatten men inte fördjupat sig alltför mycket i grundmaterialet. Han skriver om den svenska narkotika­politiken att "den avskräcker dem (missbrukarna) från att söka vård". Detta påstående dyker upp ständigt i narkotikadebatten och skulle närmast kunna karaktäriseras som en modern myt, en afKlintbergare. Ingen har någonsin blivit polisanmäld av sjukvården eller socialtjänsten när de sökt vård för narkotikamissbruk. Den vårdpersonal som skulle få för sig att göra en sådan anmälan skulle dessutom begå tjänstefel. Jag hoppas att Johan Norberg är noggrannare när han skriver om ekonomi.

OK, frågar vän av ordning, vad ska vi göra då? Om Johan Norberg har rätt om att dödstalen är ett bevis på att vi misslyckats men har fel när han skapar en motsättning mellan vård och polis, vilken väg ska vi gå?

För 45 år sedan bytte Sverige från vänster- till högertrafik. Detta föregicks av ett intensivt trafiksäkerhetsarbete. I mitten av 60-talet dog en bra bit över 1000 människor om året i trafiken. Då var vi 7 miljoner invånare och inte ens hälften så många bilar som idag. Nu dör runt 300 personer om året. Vi är fler människor och väldigt många fler bilar.

I någon liten mån kan förbättrad sjukvård ha bidragit till de sjunkande siffrorna, men i stort handlar det om helt andra saker. Vi har fått bättre vägar, hastighetsbe­gränsningar (det var fri fart på landsvägarna på tidigt 60-tal), säkerhetsbälten, bälteslag, krockkuddar, frekventa alkotester, bättre förarutbildning med mera, med mera.

Kampen mot trafikdöden har blivit framgångsrik som en effekt av summan av en mängd åtgärder sammanfogade efter en genomtänkt plan. På samma vis borde vi förhålla oss till narkotikaproblemet och narkotikadöden. Den som tror att satsningar på missbruksvård kommer att få stort genomslag kommer att bli gruvligt besviken, hur stora satsningarna än blir. Självfallet måste vi hjälpa dem som drabbats och som blivit beroende av narkotika. Men sett ur ett längre perspektiv måste vi se till att unga människor inte börjar med narkotika och om de börjar måste vi upptäcka så tidigt som möjligt och ingripa. Om vi vill komma närmare målet ett narkotikafritt samhälle.

Vi har i Sverige gjort en del intressanta och viktiga genombrott inom narkotika­politiken. Men vi har fortsatt stora problem och utmaningar att ta itu med. Vi bör ödmjukt närma oss detta och beväpna oss med stort tålamod. Det är lätt att överskatta vad man hinner med på ett år men också lätt att underskatta vad man hinner med på tio år.

Per Johansson