Vi borde säga Barnrättskonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs 1990 och som sedan dess ratificerats av så gott som alla länder i världen, kallas i dagligt tal på svenska för Barnkonventionen. Jag menar att det är olyckligt att det kommit att bli så. Vi borde istället säga Barnrättskonventionen. Det är kanske omöjligt att ändra på ett inarbetat namn och frågan är om det ens är viktigt. Jag tycker det.

Namnet Barnrättskonventionen ligger närmare det formella namnet på konventionen, vilket dock i sig inte är tillräckligt argument att byta begrepp. Men genom att föra in ordet "rätt" i namnet blir det så mycket tydligare vad konventionen handlar om och den borde därmed uppfattas som starkare och tyngre.

Barnrättskonventionen är en av sammanlagt nio internationella konventioner som reglerar mänskliga rättigheter i världen. Jag ska villigt erkänna att jag inte är någon expert på vare sig mänskliga rättigheter i allmänhet eller ens Barnrättskonventionen specifikt. Däremot har jag haft anledning att fördjupa mig i artikel 33 i Barnrättskonventionen, som handlar om barns rätt till skydd mot icke-medicinskt bruk av narkotika. Det var obehagligt att inse att denna mycket viktiga internationella lagtext hittills inte spelat den minsta roll i den internationella narkotikadebatten, som istället kretsar helt kring den vuxna missbrukaren.

Jag deltog nyligen i en debatt om hur man ska se på Barnrättskonventionen i förhållande till barn som missbrukar narkotika. Jag ska inte fortsätta den debatten här men jag tror att den hade sett annorlunda ut om alla inblandade hade utgått från att Barnrättskonventionen handlar om mänskliga rättigheter. Grundidén med mänskliga rättigheter är att de gäller lika för alla och därmed inkluderar alla barn, oavsett om de missbrukar narkotika eller inte.

Det skulle ha varit kul att vara först med att använda namnet Barnrättskonventionen istället för Barnkonventionen. Men googlar man på ordet så dyker det upp lite här och där. Cancerfonden, tidningen Lärarnas Nyheter, tidningen Folket, tankesmedjan Tobaksfakta och många till använder redan namnet Barnrättskonventionen.

Det går inte att lagstifta om språket och det är en hopplös uppgift att agera språkpolis. Men jag lovar härmed att försöka dra mitt strå till stacken genom att fortsättningsvis alltid kalla FN:s konvention om barnets rättigheter för Barnrättskonventionen. Möjligen kan detta bidra något till att få bättre fokus på barns rätt att skyddas från narkotika.

Per Johansson