HD ska inte bestämma narkotikapolitiken

RNS hör inte till de som krävt långa straff för narkotikabrott, vilket kanske förvånar en och annan. Det som varit viktigast för oss är att samhället måste ha verktyg och beredskap att ingripa så tidigt som möjligt när unga människor börjar experimentera med narkotika. Det var vi som 1984 föreslog att det ska vara olagligt att konsumera/bruka narkotika, vilket Riksdagen beslutade om 1988. Det är de små brotten som är viktigast att ingripa mot för det är de som utgör grunden – efterfrågan – för hela narkotikamarknaden. Att rikta in resurserna mer eller mindre enbart mot utbudsidan – langning, smuggling, produktion osv – är dömt att misslyckas om struntar i att sätta in åtgärder mot efterfrågan. Av vilket man dock inte ska dra slutsatsen att man ska strunt i de grövre brotten. 

Högsta domstolen har på senare tid i några viktiga domar ändrat på praxis när det gäller straffutmätning för grova narkotikabrott. Istället för att mer eller mindre slaviskt följa de tabeller som funnits tillgänliga för domstolarna och där typ av narkotika och mängd närmast enbart avgjort straffet så vill HD att även andra faktorer ska spela roll vid straffutmätningen. I några fall har detta lett till kraftigt reducerade straff, i andra fall har detta inte skett. Om detta är bra eller dåligt kan man verkligen diskutera. Det är viktigt att rättstillämpningen är förutsebar, dvs att på brott följer straff som man inte ska behöva sväva i okunnighet om. Samtidigt kan det naturligtvis finnas omständigheter som i någon mån ska ändra påföljden. Men om skillnaderna blir alltför stora i straffutmätningen riskerar likheten inför lagen att så småningom upphävas.

Regeringen har utsett en utredare att titta på detta. Kommittédirektiven finns att läsa här. Det är bra att justitieministern tar initiativ till detta. Det är inte HD som ska styra över narkotikapolitiken samtidigt som regeringen inte ska styra över HD. 

Regeringen pekar ut några viktiga frågor som utredaren – Petra Lundh, lagman i Södertörns tingsrätt – ska titta på såsom praxis vid straffutmätning, var gränserna går för grovt brott och att se över straffskalorna för de olika brottstyperna.

Särskilt intressant är att se över var gränsen ska gå mellan normalbrott och grovt narkotikabrott. HD har här flyttat ganska ordentligt på de tidigare etablerade gränserna för olika narkotikatyper. Detta har stor betydelse för polisen när de ska spana mot de som ägnar sig åt denna brottslighet. Om brottet inte är att betrakta som grovt omöjliggörs exempelvis telefonavlyssning.

Det finns idag inget bra system för att bedöma olika narkotikatypers farlighet. Enkelt uttryckt har åklagarsidan kallat sina experter och försvaret sina och sen har domstolen fattat beslut. Det borde finnas en institution för detta, där ett antal forskare från olika discipliner och praktiker från sjukvård, polis m.m. är representerade, och som kan lägga fram en sammanhållen dokumentation för varje narkotikaklassad drog. Blir det för många inblandade i detta finns naturligtvis en risk för att det blir ineffektivt, men som det ser ut nu är det för få som bestämmer för mycket om dessa frågor.

Per Johansson