Susanna Birgersson, DN, och metadonet

Susanna Birgersson skriver på DN:s ledarsida idag om dödsfallen kopplade till metadon. Hårdraget landar hon i att det inte är metadonet folk dör av utan av moralism och snålhet. Och att metadondöden ska bekämpas med mer metadon.

Låt mig först säga att jag verkligen uppskattar Susanna Birgerssons texter i DN. De är nästan alltid mycket bra och man kan ana att Svante Nycander står i kulissen och teaterviskar en och annan formulering. Men den här gången blev det knasigt. Huvudanledningen tror jag är sjukdomsbegreppet.

Susanna Birgersson utgår från – och det är hon inte ensam om – att doktorn kan bota den som är beroendesjuk. Så fungerar det inte. Det kan man lära sig hur mycket som helst om genom att gå på öppna NA- eller AA-möten. Inom 12-stegsrörelsen talar man om beroendet som en sjukdom, men en sjukdom där man själv har ansvaret för sitt eget tillfrisknande. Visst kan läkare och annan vårdpersonal hjälpa till på många olika sätt, inte minst genom att kurera alla de följdsjukdomar som kommer i missbrukets fotspår. Men att ta kontroll över själva kärnan i problemet, beroendet, det kan bara den sjuke göra själv. Med hjälp av andra visserligen, ensam är inte stark. Men huvudpersonen i dramat är missbrukaren själv.

För några år sedan deltog jag i ett samtal om just missbruksvård ur alla möjliga synvinklar. Bristen på resurser till vården kom naturligtvis upp flera gånger. En man, A, gjorde ett intressant inlägg. Han hade under många år missbrukat amfetamin och försörjt sig genom inbrott och andra stölder. Suttit en del i fängelse och vid flera tillfällen gått in i missbruksvård. Utan att egentligen någonsin tänkt lägga av, som han själv sa. Tills han en dag mötte en gammal missbrukarkompis på gatan som såg osedvanligt frisk och kry ut. Det visade sig att kompisen lagt av och nu var drogfri. "Det var första gången jag tänkte tanken att jag skulle kunna lägga av, kan han så kan jag", kommenterade A och avslutade med att berätta att detta var inledningen på en process som ledde till drogfrihet.

Metadon och buprenorfin (där Subutex är ett av varumärkena, nu avregistrerat i Sverige) är värdefulla läkemedel som har sin plats i samhällets strävan att hjälpa människor att bli fria från narkotikamissbruk. Det är dock ingen propblemfri behandlingsmetod vilket torde stå klart för alla. Frågan är om en generösare förskrivning kan göra något åt de höga dödstalen kopplade till i första hand metadon. Finns det internationella erfarenheter som pekar åt det hållet? Sverige är inte ensamt om att ha höga dödstal på dessa läkemedel. Har något annat land fått ner dödstalen på något effektivt sätt? I så fall hur? Susanna Birgersson nämner inget om detta.

Det som gör saken särdeles prekär för Sveriges del är att dödstalen på heroin inte gått ner annat än marginellt samtidigt som dödstalen kopplade till metadon och buprenorfin ökat kraftigt. I själva verket består de senaste årens ökning av dödstalen bland narkomaner till allra största delen av att just de dödsfallen har ökat.

Huruvida beroende av droger är en sjukdom kan man vrida och vända på i all oändlighet. Det är inte huvudfrågan. Istället handlar det om en beroendesjuk person har ett eget ansvar för att bli drogfri. Jag anser det.

Per Johansson