Peter Hitchens: There is no war on drugs!

Peter Hitchens är märklig man. Journalist. Född på Malta 1951 av brittiska föräldrar. Pappan militär. Som ung student blir han trotskist. Går senare till Labour Party för att därefter gå in i Tory Party. Som han så småningom lämnar. Ateist men blir sedan medlem av Engelska kyrkan. Arbetar för Daily Express från 1977 till 2000, delvis som utrikeskorrespondent. Ger 1999 ut sin första bok, The Abolition of Britain. Börjar skriva egna kolumner i olika tidningar där han ger uttryck för sina egna politiska åsikter. Belönas 2010 med The Orwell Prize, för "political writing of outstanding quality". Förekommer ofta i både radio och tv i Storbritannien. Väcker alltid starka känslor hos lyssnarna/tittarna. Hans äldre bror Christopher Hitchens, som nu är död, var en mycket produktiv författare och genomgick en liknande omvandling under sitt liv men dock ända till slutet påstod att han var "vänster". Bröderna gav ungefär samtidigt ut var sin självbiografi, Hitch22 respektive The Rage Against God.

Jag fick nyligen av min vän Torgny Peterson tips om en youtube-film där Peter Hitchens framträder inför en stor och ungdomlig publik i Sidneys operahus under rubriken Festival of Dangerous Ideas 2013: There Is No War On Drugs. Filmen är en timme lång och superbt underhållande för alla oss som är medlemmar i det informella sällskapet Narkotikapolitikens Nördar, NN.

Peter Hitchens menar att det inte förekommer något krig mot narkotikan eftersom man i de rika västländerna inte bryr sig om att upprätthålla lagen mot de som är problemets kärntrupp: de som använder narkotika. Om vi har bestämt att narkotka ska vara förbjudet för att det är farligt borde vi också se till att ingripa där narkotikan har just den farliga effekten; hos användarna. Men i och med att de rika västländerna struntat i att göra detta under decennier så har problemet växt oss över huvudet. Bingo! Nils Bejerot kunde inte sagt det bättre själv.

Dock finns det alltid något att klaga på. Peter Hitchens är uppenbarligen en man som sätter stor ära i att gå sin egen väg. Hans narkotikapolitiska åsikter är ungefär så politiskt inkorrekta de kan bli i dagens Storbritannien. Det kräver en ganska speciell personlighet att framhärda i ett sådant läge. Och här kommer min klagan: Peter Hitchens tar som sidospår upp i mitt tycke irrelevanta problem – ADHD-medicinering, SSRI-mediciners farlighet, huruvida beroendet finns eller inte. Förvisso viktiga ämnen som bör diskuteras, men som även om de ligger nära narkotikapolitiken inte riktigt hör hemma i den diskussionen. De är medicinska frågor som ska diskuteras som just sådana, undantaget möjligen beroendet som gränsar till att vara en filosofisk/existensiell fråga och en medicinsk.

Peter Hitchens talar i en knapp halvtimme och därefter är det frågestund. Jag har lite svårt ibland att förstå frågorna som ställs på Aussi-English. Knepig dialekt. Men kul är det hela tiden. Sätt av en timme och titta på filmen! Jag lovar att det är väl investerad tid.

Per Johansson