Avkriminalisering ledde till ökad ohälsa

Ibland uppstår politiska situationer som är rena drömmen för forskare att studera. Ett sådant tillfälle var när man för drygt tio år sedan i en stadsdel i London – och bara i den stadsdelen – bestämde sig för att avkriminalisera innehav av små mängder cannabis för personligt bruk. Stadsdelens namn är Lambeth, experimentet pågick i ett år från juli 2001 till juli 2002 och gick under namnet Lambeth Cannabis Warning Scheme (LCWS).

De två ekonomerna Elaine Kelly och Imran Rasul har studerat vilka hälsoeffekter LCWS hade genom att studera statistiken över sjukhusvistelser relaterade till olika droger i Lambeth och jämfört med hur det såg ut i övriga London. Rapporten finns att läsa här.

Kelly och Rasul har tagit fram sina uppgifter från Inpatient Hospital Episode Statistics, där alla sjukhusvistelser i Storbritannien på allmänna sjukhus (vilka har hand om 90 % av all sjukvård och i princip all akutvård) bokförs och där både det primära och sekundära skälet till inläggningen anges.

Forskarna har samlat data från april 1997 och fram till december 2009, alltså både före och efter genomförandet av LCWS. Man har tittat på data från Londons alla 32 stadsdelar. Således finns ett gediget material att jämföra situationen i Lambeth med andra stadsdelar och hur det såg ut i stadsdelen före och efter experimentet med avkriminaliseringen av cannabis.

Vad var det så som hände? Enkelt uttryckt försämrades hälsosituationen i Lambeth för pojkar och yngre män i så motto att de hamnade oftare på sjukhus i relation till missbruk av annan narkotika än cannabis. Ökningen låg mellan 40 och 100 % beroende på vilken åldersgrupp det handlade om. Effekten gick att avläsa flera år efter att LCWS avslutades. Tydligast var effekten för den yngsta gruppen. I övriga London var tendensen att sjukhusvistelserna relaterade till narkotika minskade något. När det gäller längden på de narkotikarelaterade sjukhusvistelserna i Lambeth så ökade längden på dem mätt i antal dagar med 49 % för den yngsta gruppen män 15-24 år, med 29 % för gruppen 25-34 år och med 20 % för gruppen 35-44 år.

Författarna till studien varnar för att – ur ett hälsoperspektiv – genomföra narkotikapolitiska reformer av den typ som gällde i stadsdelen Lambeth 2001-2002. Som de ekonomer de är sätter de en prislapp på experimentet. De för också en diskussion om huruvida deras fynd bekräftar den så kallade ”gateway-teorin”, det vill säga att missbruk av cannabis leder till missbruk av annan narkotika. Det är svårt att inte se denna rapport som ytterligare ett bevis på att teorin stämmer. Det som är extra sorgligt i sammanhanget är att de yngsta männen – till stor del pojkar – påverkades mest. Flickor/kvinnor verkar inte ha påverkats så mycket i sina drogvanor. Cannabismissbruk är en genderfråga, fast liksom åt andra hållet.

I den mycket turbulenta narkotikapolitiska debatt som pågår i världen just nu vill många hävda att cannabisförbudet står i vägen för en hälsofrämjande politik där avkriminalisering/legalisering är vägen framåt. Ett vanligt argument är att vi inte ska betrakta missbruk som en rättslig fråga utan som ett medicinskt/socialt problem. Jag har aldrig förstått varför det ska vara så svårt att tänka två tankar samtidigt. Narkotikaproblemet måste mötas både med rättsliga såväl som vårdande insatser. Att skapa en motsättning mellan dessa insatser är självbedrägeri. Elaine Kellys och Imran Rasuls studie visar att avkriminalisering av cannabis i en stadsdel i London under bara ett år ledde till ökad ohälsa i flera år. Det som genomfördes i liten skala i London under begränsad tid ser nu ut att bli nationell politik på flera håll i världen. Det som är dumt och dåligt i liten skala blir eländes elände i stort format. Därför är forskning så viktigt. Kunskap är makt och på sikt kommer vi att kunna vända utvecklingen rätt igen. Men det kommer ta tid och många kommer att få betala i form av sämre livskvalitet.

Per Johansson