Folkhälsomyndigheten tror på sprutbyte
Folkhälsomyndigheten, FHM, har publicerat en vägledning för hur man menar att sjukvården bör göra för att agera preventivt mot hiv och hepatit C när det gäller injektionsmissbrukare. I pressmeddelandet från FHM betonas särskilt vikten av att agera mot hepatit C, en sjukdom som är mycket utbredd bland injektionsmissbrukare.
Det är naturligtvis mycket bra att FHM publicerar en sådan här vägledning. Hepatit C och hiv är mycket allvarliga sjukdomar som kan vara dödliga och som drabbar injektionsmissbrukare särskilt. Alla insatser som är verkningsfulla ska naturligtvis sättas in för att hindra att dessa sjukdomar sprids. Problemet är dock att FHM utgår från ”sanningen” att sprutbyte har en hepatit C-preventiv effekt när det inte finns stöd i forskningen för en sådan effekt. Detta faktum ändras inte av att många anser att det finns en sådan effekt. Det är hårda bevis som gäller i form av vetenskapliga studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Och de studierna finns inte som ger vid handen att sprutbyte har en preventiv effekt på hepatit C.
Naturligtvis känner de ansvariga på FHM till att det saknas vetenskapligt stöd för en hepatit C-preventiv effekt och därför är det obegripligt att man uttrycker sig som man gör. Den enda förklaringen jag kan komma på är att man vill stämma in i den kör som anser att sprutbyte har den här effekten. Visserligen saknas bevisen men man tror ändå att det fungerar.
I den mycket långa referenslistan som finns i slutet av FHM:s vägledning finns en forskningsöversikt listad, nr 75, Palmateer, N., et al., Evidence for the effectiveness of sterile injecting equipment provision in preventing hepatitis C and human immunodeficiency virus transmission among injecting drug users: a review of reviews. Addiction, 2010. 105(5): p. 844–59. Detta är den senaste och den bredaste genomgången av forskningsläget och det som står där ger verkligen inte stöd för det som FHM nu ägnar sig åt. Såhär skriver forskarna:
”According to the proposed framework, this study found insufficient evidence to conclude that any of the interventions are effective in preventing hepatitis C virus transmission;”
En ytterligare slutsats i översikten är att det bara finns ”tentative evidence” (ungefär: möjliga bevis) för en hiv-preventiv effekt. Inte särskilt starkt stöd således efter mer än ett kvarts sekel av sprutbyte runt om i världen. Indirekt kritiserar forskarna WHO för att man där tidigare överskattat de positiva bevis som finns för sprutbyte, vilket rimligen borde ha lett till en ny översyn från WHO. Detta har dock inte skett.
När en myndighet som FHM publicerar en vägledning av det här slaget måste den bygga på vetenskapligt underbyggda kunskaper och inte på vad man tycker eller tror. FHM har en del att förklara här.
Per Johansson