Intervju med Olof Beck

Från Narkotikafrågan #1/2015 Narkotikafrågan intervjuar Olof Beck, professor på Karolinska institutets avdelning för klinisk farmakologi, och ber honom reda ut varför det varit så svårt att hinna klassa alla nya droger och vad regeringen skulle kunna göra för att få kontroll över situationen. 

Problemet med nya syntetiska droger, ibland kallade nätdroger, fick stor uppmärksamhet i media i slutet av 2014. Särskild stort var fokuset på spice, ett samlingsbegrepp för syntetiska cannabinoider. Några av dessa preparat visade sig vara extra giftiga och flera unga människor dog efter att de missbrukat spice. Regeringen narkotikaklassade ett
tjugotal spice-varianter och lika många andra nya droger vid årsskiftet, vilket synes ha fått bra preventiv effekt. Men grundproblemet kvarstår dock; det tar väldigt lång tid att narkotikaklassa nya droger. Faran är på långa vägar över även om regeringens beslut skapat visst andrum. Vi måste räkna med att nya droger oklassade droger kommer bjudas ut till försäljning och processen börjar om igen.

Varför tar det så lång tid att få nya syntetiska droger klassade som narkotika?
En substans blir i princip aktualiserad för utredning först efter att den dykt upp i Sverige. Efter att en utredning sedan blivit klar kan den lämnas till regeringen för bedömning och beslut. Efter beslutet tar det sedan en viss tid för att få det giltigt. Processen tar i bästa fall ett år efter att drogen kommit till Sverige. Systemet gör det alltså möjligt att fritt sälja produkten under en tid.

Hur stort är problemet? Hur många nya droger finns det egentligen?
Antalet möjliga substanser som har psykoaktiva effekter är stort (tusentals) men ändå ändligt. Vi är kanske just nu mitt i den värsta perioden vad gäller tillskott av nya syntetiska droger. Men någon gång måste det ta slut eller åtminstone avta. Hur stor del av medborgarna som brukar dessa nya droger och hur det påverkar nyrekrytering av
missbrukare är okänt. Statistiken från de förgiftningsfall som förekommer visar att det är framför allt yngre personer som använder dessa nya droger. På vissa orter har en ny drog slagit ut den etablerade narkotikan. Resultat från Finland har visat att förekomst av dessa nya droger, relativt ”vanlig narkotika”, snabbt kan nå stor omfattning.

Varför kan man inte klassa alla på en gång, även de som ännu inte dykt upp på marknaden?
Frågan har till stor del en juridisk dimension eftersom det i grunden handlar om lagstiftning. Jag vill hävda att den vetenskapliga kunskapen om de nya drogernas effekter på hjärnan ofta är väl kända och mycket väl kan ligga till grund för ett korrekt klassningsbeslut redan innan
substansen fysiskt förekommer i Sverige. Globaliseringen och Internet har ju gjort det lätt att handla direkt från utlandet.

Det pratas en del i debatten om familjeklassning. Är det en framkomlig väg? Hur skulle det gå till?
Det blir svårt att familjeklassa på kemisk grundval. Kemiskt mycket olika ämnen kan ha samma effekt. Det skulle gå men inte bli heltäckande. Jag skulle hellre förorda ett system med experter (vetenskapligt råd) som på vetenskapliga grunder kan lägga till substanser på listan över narkotika. Det skulle dock kräva att den vetenskapliga bedömningen tillåts få större betydelse än tidigare.

Om det skulle visa sig att man klassat en drog som senare visat sig vara ofarlig och harmlös, skulle man inte kunna ta bort narkotikaklassningen på den?
Jag tror det blir svårt att visa att något är ”ofarligt och harmlöst”. Däremot kanske inte beroendeframkallande. Ett problem är också att kunna sätta en gräns för vad som är tillräckligt potent för att kvalificera för en klassning. Det är en glidande kontinuerlig skala i
effekt från något som har stark effekt till något som är ”ofarligt”. En substans kan ju dessutom vara hälsofarlig utan att ha stark psykoak
tiv effekt. 

Finns det i Sverige tillräcklig kompetens och annan kapacitet att göra det som krävs för att ”hinna ikapp” de som säljer de här drogerna?
Finns intresse till att effektivisera och modernisera klassningssystemet så finns kompetensen absolut.

Regeringen narkotikaklassade 42 nya droger före årsskiftet, varav 24 var spice-varianter. Vad betyder detta i praktiken?
Det var bra att detta ägde rum. De ansvariga på Folkhälsomyndigheten som tar fram underlaget för klassningen hade jobbat på ordentligt. Så nu har vi visst andrum tills det dyker upp nya preparat. Under 2014 dök det upp ungefär 100 nya preparat inom EU-området och det finns ingen anledning att tro att det blir färre det här året. Så det gäller att öka samhällets insatser om vi ska kunna klara av detta på sikt.

Det går ju att beställa de här drogerna från internationella internetsajter, de lär ju knappast påverkas av att medlen blir narkotikaklassade i Sverige.
Klassningen kan väl tjäna två syften. Att samhället tydligt visar för brukaren att medlet är farligt och olagligt. Och att myndigheter, polis och tull, får möjlighet till kraftfulla åtgärder för bekämpning. Dessutom är det ett stort problem om klassningsprocessen går för långsamt på
så vis att under den tid ett preparat säljs ”lagligt” så hinner ett missbruk etableras. Om detta missbruk blir tillräckligt utbrett finns risk för att det fortsätter även efter en klassning, om än på en lägre nivå. Drogen MDPV är ett sådant exempel. Det är en centralstimulerande drog med mycket stark effekt och dessutom en hel del allvarliga biverkningar. Vissa missbrukare har fortsatt använda drogen efter att den blev narkotikaklassad för att de eftertraktar styrkan i drogen och det är ett stort problem. Med hänvisning till detta och andra exempel är snabbhet i processen mycket viktig.

Slutligen, du är ju expert på drogtestning. Kan man ta fram metoder för att spåra alla de nya syntetiska drogerna?
Svaret är utan tvekan JA. Utmaningen är mer att kunna göra det till en låg kostnad. Men även det går.

Per Johansson