Ovanligt bra skrivet om knark i förorten

Eskilstuna-Kuriren, anrik liberal tidning som hedrande nog konfiskerades flera gånger under andra världskriget för antinazistiska texter, skrev 30 maj om den senaste tidens debatt om våld och kriminalitet i det som ibland kallas utanförskapsförorter. En ovanligt bra text som sätter in narkotikaproblemet i den här debatten genom att röra sig på mer än en nivå samtidigt.  Kul, men tyvärr inte så vanligt.
 
E-kuriren konstaterar att brottsligheten i förorterna handlar om pengar (som överallt annars) och att narkotikalangning ger bra cash-flow, särskilt om rättsapparaten är avvaktande och bara ingriper mot de allra grövsta brotten.

Till saken hör att det under ganska många år blåst en normaliseringsvind när det gäller missbruk av narkotika. På kort sikt påverkas inte samhället av att enstaka debattörer vill fridlysa användandet av narkotika (eller ”bruket” som vissa tycker är viktigt att säga), men på lång sikt blir det svårt att tränga tillbaka narkotikaproblemet om det etableras en åsiktsnorm som säger att samhället inte ska lägga sig i om folk vill berusa sig på narkotika.
 
Narkotikamarknaden är just precis en marknad, om än illegal. Och varje marknad bygger på efterfrågan. Detta är inte ens grundkurs i ekonomi, snarare allmänbildning. Och därför är det så konstigt att två liberala politiska ungdomsförbund – CUF och LUF – vill juridiskt fridlysa konsumenterna i narkotikamarknaden för att sätta in resurserna mot producenterna och distributörerna, med pretentionen att det skulle vara ett effektivare sätt att bekämpa problemet. De om några borde förstå marknadens kraft.
 
Ska vi komma någon vart med våld och kriminalitet i de drabbade förorterna så får vi inte glömma knarket, som E-kuriren har som rubrik på sin ledare. Och det handlar inte om hårdare tag eller längre straff. De lagar vi har duger gott, men det gäller att tillämpa dem; både när det gäller efterfrågan och försäljningen av narkotika. Vi kan – och måste – göra flera saker samtidigt.
 
Per Johansson