Narkotikadöden - vad är det som händer?
Många dör för att de blir förgiftade av narkotika. Hur många som dör finns det olika uppgifter om. Och hur mycket ökar dessa dödsfall årligen? Eller ökar de inte alls? Det är lätt att bli förvirrad av de olika siffror som presenteras. Allvarligt är det hur som helst.
Håkan Leifman på CAN har helt nyligen publicerat en rapport som är en djupdykning i de data som Rättsmedicinalverket (RMV) samlar in och den statistik som publiceras om dödsfall med koppling till narkotika. Rapporten är på engelska så att den kan diskuteras i ett EU-sammanhang – mycket viktigt! – vilket samtidigt gör den något svårläst. Det finns dock en sammanfattning på svenska.
Det viktigaste med rapporten är att Leifman kommer fram till att den mycket kraftiga statistiska ökning av dödsfallen under det senaste decenniet delvis har att göra med förbättrade mätmetoder. Dock har en reell ökning av dödsfallen ägt rum i storleksordningen 50 procent på tio år. Han konstaterar att dödsfallen så gott som uteslutande handlar om opiater (i praktiken heroin) och opioider (olika narkotikaklassade läkemedel). Den stora ökningen som skett under senare år står opioiderna för, såsom metadon, buprenorfin, fentanyl och oxikodon.
I rapporten argumenterar Leifman för att man måste skilja på narkotikarelaterade dödsfall och narkotikadödsfall. I den första gruppen handlar det om att narkotikan orsakat dödsfallet. I det andra fallet kan man konstatera att narkotika fanns i kroppen men man vet inte om det orsakat dödsfallet.
Det är högst rimligt att göra den typen av uppdelning samtidigt som det är viktig att få kunskap om båda sakerna. I Sverige redovisas hur många som dött en onaturlig död med THC, cannabis, i kroppen utan att andra droger varit inblandade. Om en ung människa tar livet av sig i ett psykotiskt tillstånd utlöst under cannabispåverkan bör det inte redovisas som ett narkotikarelaterat dödsfall, enligt detta sätt att se på saken, men bör ändå bli statistiskt synligt.
Det dör ungefär 90 000 människor årligen i Sverige. I drygt 5000 fall genomförs en rättsmedicinsk undersökning på grund av att dödsfallen varit onaturliga på något vis. Det är utifrån dessa undersökningar man får fram data om drogförekomst som sedan samlas ihop till den statistik som publiceras.
De metodförändringar som gjorts under åren handlar om att man letar efter fler droger när man gör analyser och att man utvecklat bättre metoder att hitta drogerna i de dödas kroppar. Båda sakerna gör att man hittar mer, frågan är hur mycket. I vissa fall spelar detta ganska stor roll i andra fall spelar det mindre roll.
Leifman jämför hur man letade efter buprenorfin 2008 och 2014, med olika grad av noggrannhet. 2008 hittade man 65 fall. 2014 hittade man 156 fall. Om man hade använt den lägre noggrannheten även 2014 så hade man enligt Leifman hittat 138 fall istället för 156. Det vill säga en rejäl ökning av buprenorfin-dödsfallen oavsett metod, om inte riktigt lika hög.
I slutet av rapporten går Leifman igenom data som visar på blandmissbruk hos personer som dött; opioider i kombination med alkohol och bensodiazepiner. Det är uppenbart att kombinationen benso och opioider är särskilt farlig och sedan 2006 har just denna dödliga mix hittats i allt fler döda människor. Det är ganska chockerande egentligen att så många dör av en överkonsumtion av läkemedel, som egentligen är till för att bota och lindra.
Håkan Leifmans rapport kommer att vridas och vändas på bland de som ägnar sig åt detta svåra forskningsområde. Som lekman är det inte helt enkelt att ta ställning till alla data och slutsatser som Leifman redovisar. Alldeles klart är dock att debatten om narkotika och dödsfallen tagit ett stort kliv framåt. Och oavsett hur stor ökningen är av dessa dödsfall är detta en av vår tids allra största problem.
Per Johansson