RECENSION: Försvar för FN:s narkotika-konventioner
Från Narkotikafrågan #3/2016: Drug Policy Futures (DPF) är en internationell plattform för en ny drogpolicydebatt. Den har bildats av några internationella organisationer som verkar för en restriktiv narkotikapolitik, bland andra World Federation Against Drugs (WFAD) och European Cities Action Network for Drug Free Societies (ECAD). I den här skriften på engelska med underrubriken Real solutions grounded in global evidence, finns många intressanta artiklar från alla hörn av världen.
RNS generalsekreterare Per Johansson skriver en historik över svensk drogpolitik där han försvarar den svenska restriktiva modellen. Den är inte repressiv påpekar han och gör bland annat en jämförelse mellan olika länders benägenhet att sätta folk i fängelse. USA torde toppa den ligan med 707 fängelsekunder per 100 000 invånare. Ryssland har 464. Det drogliberala Holland når bara upp till 75, medan det likaledes liberala Portugal har 136. Sverige har 57.
En annan läsvärd artikel är den brittiska sociologiprofessorn Neil McKeganeys genomgång av systemskiftet inom narkomanvården. Under de senaste år en har drogfri behandling fått en allt mer framträdande plats. Livslång metadonbehandling som länge varit det
nästan allenarådande erbjudandet till tunga narkomaner blir allt mer
ifrågasatt, enligt McKeganey.
Bert Edström, forskare vid Institute for Security and Development Policy, skriver om hur Japan minimerade sin epidemi med metamfetamin på 1950-talet. Exemplet visar att det går att minimera ett omfattande missbruk.
Kevin Sabet, ledaren för den amerikanska antimarijuanaorganisationen SAM, går igenom vad vi kan lära oss av regleringen av alkohol och tobak när det gäller legalisering av
marijuana. Han varnar för att propagandamaskinen hos marijuanaföretagen kan bli lika kraftfull som hos tobaksindustrin.
Människorättsadvokaten Saul Takahashi tillbakavisar i sin artikel
narkotikalobbyns ofta aggressiva påståenden att narkotikaförbud är ett brott mot mänskliga rättigheter. Det finns ingenstans skrivet i internationella konventioner att narkotikaanvändning är en mänsklig rättighet, skriver Takahashi. De frekventa övergreppen mot frihet och hälsa som sker i världen beror inte på narkotikapolitiken.
I övrigt finns klientberättelser och lägesrapporter från Norge, Italien, Brasilien, Uganda, Thailand, Peru, Montenegro och Malawi. Skriften är i grunden ett försvar för FN:s narkotikakonventioner.
Pelle Olsson