”Årets folkbildare” narkotikapolitisk propagandist
DN-journalisten Amina Manzoor har tilldelats priset som Årets folkbildare av föreningen Vetenskap och Folkbildning. Mottot för föreningen är ”För kritiskt tänkande och mot pseudovetenskap sedan 1982” och man säger sig vilja bekämpa felaktiga och ogrundade påståenden i frågor som kan avgöras vetenskapligt. Den här gången har man dock inte levt upp till detta utan slarvat med granskningen.
Enligt motiveringen har Manzoor under året ”tillgängliggjort medicin och annan vetenskap på ett lättbegripligt och insatt sätt för allmänheten.” Själv säger Manzoor att ”Vi jobbar hårt med att sortera bland studier, att dubbelkontrollera fakta och att de forskningsresultat vi skriver om verkligen är säkerställda.”
DN förklarar vidare hur man arbetar med kvalitetsjournalistik: ”Uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.”
När det kommer till narkotikapolitik tycks detta vara glömt, där tar åsiktsjournalistiken över. I en artikel med rubriken Nolltolerans har inte haft önskad effekt i DN 27/11 2016 gör sig Manzoor med ett försök till vetenskaplig inramning till talesperson för den politik som vill avkriminalisera bruket av narkotika och inriktas mot skadelindrande åtgärder. Hela artikeln bygger på legaliseringsförespråkarnas välkända påståenden och retorik.
I artikeln efterlyser Manzoor en ”vetenskapsbaserad narkotikapolitik” men gör en rad påståenden utan att hänvisa till något annat än till ”allt fler experter och forskare” och ”rapporter” utan närmare precisering. För att ge intryck av att vara neutral i förhållande till debatten hänvisas pliktskyldigt till vad ”förespråkare” och ”motståndare” anser. Den enda faktaupplysning Manzoor redovisar är att cannabisbruket i Colorado ”inte verkar ha ökat” efter legaliseringen 2012.
Vad detta närmare grundar sig på framgår inte, men fakta i målet är enkelt att hitta, inte bara hur cannabisbruket utvecklats utan även en rad konsekvenser av detta inom sjukvård, skola, trafik, kriminalitet och arbetsliv för att nämna några områden. Grundar sig legaliseringen i Colorado och andra delstater på en ”vetenskapsbaserad narkotikapolitik”? Finns det överhuvudtaget något vetenskapligt stöd för legalisering?
Manzoor påstår vidare att ”Trots det vetenskapliga läget har den svenska nolltoleransen starkt politiskt stöd. Men Sverige har näst högst narkotikadödlighet i Europa. Slutsatsen är enkel: nolltoleransen har inte haft önskad effekt.”
Men är verkligen slutsatsen så enkel? Vilken grund har Manzoor för att påstå att den höga narkotikarelaterade dödligheten i Sverige är ett resultat av ”nolltoleranspolitiken” och inte en ökad användning av läkemedel som metadon, buprenorfin, fentanyl och oxikodon som är de preparat som ökat mest när det gäller narkotikarelaterade dödsfall och en nedrustad missbruksvård i övrigt?
Manzoor avslutar sin artikel med att konstatera att ”Långsamt tas steg i rätt riktning, men det är långt kvar innan Sverige har en vetenskapsbaserad narkotikapolitik.” ”Rätt riktning” är för Manzoor avkriminalisering och satsning på skademinimerande åtgärder. Begreppet ”vetenskapsbaserad narkotikapolitik” ger snarast intryck av att vara kodord för en ny (gammal) ideologi.
Artikeln uppmärksammades i en kommentar av Per Johansson 28/11 och i en artikel i Drugnews 30/12. Manzoor uppmärksammades även i en artikel i Drugnews den 12/12. Om inte priskommittén tagit del av den kritiken borde man i vart fall kunnat göra en egen kritiskt granskning.
Amina Manzoor har utan tvekan i många andra frågor bidragit till att som motiveringen till priset lyder ”tillgängliggjort medicin och annan vetenskap på ett lättbegripligt och insatt sätt för allmänheten.” Men inte bara Manzoor har frångått sina egna och DN:s principer vilket priskommittén borde ha uppmärksammat, inte heller kommittén har levt upp till sitt eget motto ”För kritiskt tänkande och mot pseudovetenskap”.
Staffan Hübinette
Folkhögskollärare och författare