Tillgång och efterfrågan: Priset på heroin rasar

Från Narkotikarågan #1/2017: Heroinet har aldrig varit så billigt som nu och konkurrerar med syntetiskt framställda opioider om missbrukarnas pengar. Nya grupper har börjat sälja samt missbruka och polisen förutspår nya toppar i dödsstatistiken.
 
- Heroin, digitalkameror och platt-tv har en sak gemensamt, de har blivit markant billigare över tid, säger Lennart ”Lelle” Karlsson, chef över Norrmalmspolisens narkotikagrupp, i sitt kyffiga tjänsterum i det gigantiska polishuset på Kungsholmen.

Det handlar om rejäla prisfall på heroin. På nittiotalet kostade en kabbe, alltså 0,2 gram, runt en femhundring. Idag kostar samma mängd 150 kronor.

- Vi har en pågående heroinepidemi vilket beror på att vi har haft en stark prisdumpning på marknaden. Tillgången på heroin är dessutom extremt hög nu. Samtidigt finns det ett läckage från substitutionsprogrammens preparat vilket ju är en konkurrerande produkt. Heroinet är nu prissatt så att en normal dos på 0,2 gram kostar som en buprenorfin-tablett eller till och med lite mindre, och det är sannolikt inte en tillfällighet, säger Lelle Karlsson och berättar att man i USA har sett samma sak hända.

De opioider som är mediciner som han ser på gatan är främst metadon, buprenorfin och Tramadol.
- Fentanyl och oxikodon ser vi inte så mycket i gatuhandeln, det säljs mest via nätet, menar Lelle Karlsson och tillägger att han bedömer att läckaget från de legalt utskrivna opioiderna är stort.

Han plockar fram ett arbetsmetodexperiment som gjordes i Stockholm under åtta veckor i februari och mars 2016. Då rapporterades att 245 personer var inblandade i narkotikaöverlåtelser och de hade antingen köpt illegala droger, eller sålt sina egna mediciner. 57 unika individer av dessa 245 personer hade på sig legalt föreskrivna preparat från substitutionsprogrammen de var inskrivna i.

- Så det där snacket om att de som får legala opioider utskrivna inte säljer vidare sin medicin för att få en extraförtjänst och att de håller sig drogfria, det håller inte. Och det finns naturligtvis ett mörkertal i studien. Att uppge för oss att de har på sig legalt utskrivna preparat är ju förenat med risken att vi kontaktar läkaren och berättar att de säljer sin medicin. Att en del berättade för oss att buprenorfinet och metadonen de hade på sig var utskrivna till dem själva beror sannolikt på att vi då inte kunde beslagta det. Vi fick nöja oss med att ta heroinet och låta tabletterna stanna i deras fickor, säger Lelle Karlsson med ett luttrat uttryck i ansiktet.
 
Langarna har på grund av de låga priserna fått en bredare marknad med många köpare. Det har också skett en förskjutning i vilken typ av heroin som säljs. Tidigare dominerade det vita heroinet som injiceras, numera är den bruna heroinbasen, som röks, vanligare.

- Men det finns trix som gör att du kan injicera även brunt heroin. Om man blandar det med citronsyra eller askorbinsyra och kokar ihop det, vanligen med lite vätska i en sked som man eldar under, så kan man sedan skjuta in det i kroppen med hjälp av en spruta. Och om man blandar det vita heroinet med paracetamol och koffein, så blir brännpunkten lägre och då kan det rökas. Men det är oekonomiskt att röka det vita heroinet och ohälsosamt att injicera det bruna, men allt går om viljan finns.
 
Ju fler som missbrukar, ju fler dör i överdoser och att heroinet i flera år varit så billigt sätter ett dystert avtryck i den heroinrelaterade dödligheten. I Sverige bröts år 2011 en positiv trend med en minskad dödlighet som varat i flera år. Från att stadigt ha sjunkit började den istället öka.  2010 dog 53 personer heroindöden jämfört med 2015 då 92 personer dog. Nämnas bör att under samma period ökade också antalet personer som dog av opioider som metadon, buprenorfin, fentanyl, oxikodon och tramadol. 2010 var det 287 personer, 2015 dog 500 personer av dessa preparat.
 
Lelle Karlsson är dyster vad gäller framtiden.
- Tidigare hushållade missbrukarna med heroinet, men idag kan de gå till sina langare både en och två och tre gånger om dagen. Genom att de sannolikt pumpar i sig mer nu så blir också deras kondition sämre. I somras hade vi en hel del överdoser, det går i vågor. Tyvärr tror jag att vi snart kommer att få en ny topp i dödsstatistiken, den kommer att komma när de unga ensamkommande killarna från Afghanistan som nu röker heroin, går över till att injicera det istället. Vi såg exakt samma sak hända i slutet av åttiotalet, men då handlade det om unga män som kom från Iran.
 
Erik Ahnlund, gruppchef för Järvapolisen i nordvästra Stockholm, har i sitt arbetsområde främst haft problem med försäljning av cannabis, kokain och Tramadol.
- Men sedan några månader tillbaka har vi haft problem med heroin i Rinkeby. Det röks bland annat på perrongerna i tunnelbanan och vi har påträffat någonstans mellan tjugo och trettio personer som har varit påverkade av heroin eller haft det på sig. Det har huvudsakligen varit ensamkommande flyktingkillar och tidigare har de inte hängt här ute. Vi har också gripit några langare, bland annat en man som hade trettiosex bollar på sig, en tidigare utvisad man från Västafrika. Varför det har börjat handlats med heroin i Rinkeby vet jag inte, det är ju traditionellt något som har skett i city, säger Erik Ahnlund.
 
Heroinet som säljs på gatan ligger numera inplastat i små eleganta kulor som vanligen kallas pärlor. Den vanligaste storleken, 0,2 gram, ligger i storlek mellan en ärta och en stenkula. Det är ett riktigt hantverk att göra snygga sådana, Lelle Karlsson har försökt men misslyckats med att få till det. De skickligaste förpackarna gör dem med en liten knut som håller ihop heroinet, de inte fullt så skickliga bränner ihop plasten för att få den att sluta tätt.

Pärlorna finns även i större storlekar, 5 gram kallas för en hand, och pärlorna bärs i munnen av gatulangarna. Kommer polisen så sväljs de snabbt ner och så är saken ur världen. Polisen har inte rätt att ge misstänkta försäljare kräksirap då det anses integritetskränkande, och att sätta dem i en cell med ospolbar toalett är för ineffektivt och dyrt.
- Men vi har numera en ny typ av säljare på gatan. Fattiga unga män från främst västra Afrika. De har rest från sina hemländer i hopp om att finna enklare jobb i Europa, det är killar som gärna skulle slita i jordbruket i Spanien eller Italien. Men när de kommer dit så finns inga jobb och så reser de vidare och hamnar på gatan som nyttiga idioter åt narkotikaindustrin. För när vi tar dem så har de pärlorna i fickan. Otroligt klantigt. Och tragiskt, säger Lelle Karlsson.
 
Katarina Johnson