Recension: Felaktigt och subjektivt men välskrivet och intressant
Att tysta skriken - början och slutet på kriget mot narkotikan. Johanni Hari, Massolit förlag 2016
Från Narkotikafrågan #2/2017: Den prisbelönta brittiska journalisten Johann Hari slår an tonen direkt till sin reportagebok Att tysta skriket. Redan i förordet skriver han ”kriget mot narkotikan” två gånger och ytterligare fem gånger i första kapitlet. Uttrycket återkommer sedan genom hela boken. Han förklarar övertydligt att det är legalisering av narkotikan som ska rädda oss alla. För att få ekvationen att gå ihop upprepar han också gång på gång hur illa alla narkomaner alltid har blivit behandlade över hela världen tack vare narkotikaförbudet.
Bortsett från att jag inte håller med honom och att han är väldigt subjektiv i sitt urval av exempel och av de personer han intervjuar och att han är slarvig med fakta och inte sällan har helt fel – så är det
ett välskriven och intressant bok.
Med glöd driver Hari sin tes att det inte är narkotikans fel – annat än i undantagsfall – att många rå kar illa ut på grund av drogerna. Missbruk beror på att livet är outhärdligt. Människor tar droger för att stå ut med sin psykiska smärta. Häri ligger också beroendeproblematiken. En riktigt stark opiat orsakar i stort sett inget beroende när det ordineras av läkare, menar Hari.
Läsupplevelser ligger alltså inte i hans åsikter utan i de starka berättelserna: om Harry Anslinger som ledde USA narkotikapolitik under flera årtionden, om sångerskan Billie Holiday, om maffiabossen
Arnold Rotstein och om en rad andra människoöden i USA, Portugal, Holland, Uruguay och Mexico.
Till slut hamnar han även i Sverige och genast får vi veta att det är 30 gånger större risk för en svensk narkoman att dö av en överdos jämfört med en narkoman i Portugal. Han går på World Forum Against Drugs konferens i Stockholm 2014, och han intervjuar professorn i socialt arbete Bengt Svensson. Han träffar även Berne Stålenkrantz på Brukarföreningen, som trots statliga bidrag för 8 heltidstjänster (enligt Hari) senare gick i konkurs och Berne försvann.
Hari förvränger Nils Bejerots livsgärning och dömer ut den svenska politiken. Vårt ställningstagande för FN:s narkotikakonventioner tolkar han som att vi stöder de värsta krafterna i USA och Ryssland. Det betyder att vi är med och dödar narkomaner runt om i världen, enligt
författarens sätt att se på saken.
Pelle Olsson