Miljarder till polisen. Hurra för det?
Stefan Löfven annonserar att Socialdemokraterna satsar stort på polisen. 7,1 miljarder över tre år. Mer än vad myndigheten själv begärt. Borde vi ropa Hurra!? Nja…
Man kan konstatera att valrörelsen är igång, att detta syftar till att locka väljare till Socialdemokraterna. Jo, så fungerar demokratin. Partierna strävar efter att få röster och då agerar man där folkviljan finns. Inte dåligt alls egentligen. Frågan är dock om det finns ett långsiktigt perspektiv, bortom nästa val. Och bortom nästa val igen.
Att den stora omorganisationen av polisen gått åt pipsvängen är ingen nyhet. Det hade säkert varit bättre att laga de fel som fanns med den förra organisationen istället för att dra igång detta jätteexperiment i den glada förhoppningen att det skulle gå att genomföra inom befintlig budget. (Notera att även Alliansen var med på noterna. Det är inte bara den nuvarande regeringen som har ansvaret.) Men nu är det hela igång och det går inte att backa.
Större delen av de 7,1 miljarderna kommer troligen försvinna i de hål i polisens ekonomi som uppstått sedan man satte igång omorganisationen. Det är förstås välkommet men det syftar inte framåt. Morgan Johansson (som nu är minister med ansvar även för polisen – bra!) säger i och för sig att pengarna ska räcka till att anställa nya poliser och att anställa civil personal. Mycket bra om det blir så. Den som lever får se.
Man kan konstatera att valrörelsen är igång, att detta syftar till att locka väljare till Socialdemokraterna. Jo, så fungerar demokratin. Partierna strävar efter att få röster och då agerar man där folkviljan finns. Inte dåligt alls egentligen. Frågan är dock om det finns ett långsiktigt perspektiv, bortom nästa val. Och bortom nästa val igen.
Att den stora omorganisationen av polisen gått åt pipsvängen är ingen nyhet. Det hade säkert varit bättre att laga de fel som fanns med den förra organisationen istället för att dra igång detta jätteexperiment i den glada förhoppningen att det skulle gå att genomföra inom befintlig budget. (Notera att även Alliansen var med på noterna. Det är inte bara den nuvarande regeringen som har ansvaret.) Men nu är det hela igång och det går inte att backa.
Större delen av de 7,1 miljarderna kommer troligen försvinna i de hål i polisens ekonomi som uppstått sedan man satte igång omorganisationen. Det är förstås välkommet men det syftar inte framåt. Morgan Johansson (som nu är minister med ansvar även för polisen – bra!) säger i och för sig att pengarna ska räcka till att anställa nya poliser och att anställa civil personal. Mycket bra om det blir så. Den som lever får se.
Det finns ett problem för polisen som är nytt och som man måste hantera. I och med att kraven för att komma in på polisutbildningen ökat under senare år har många nya medarbetare en något annorlunda inställning till yrket jämfört med tidigare. Förr blev man polis för livet. Kanske gick direkt in på utbildningen efter militärtjänsten och så blev man kvar tills pensioneringen. Idag har många polisaspiranter studerat andra ämnen innan de så småningom hamnar inom polisen. Man har på så vis lättare att jämföra med andra yrken och således lättare att rösta med fötterna när det blir för motigt.
Det måste vara attraktivt att jobba inom polisen, lönemässigt givetvis men även på andra sätt. Ledarskap och målsättning är viktiga nyckelord. Här brister det idag. Dan Eliasson åtnjuter inte stort förtroende från Sveriges poliser och en försiktig gissning är att han byts ut innan valet nästa år.
En viktig pusselbit är hur polisen ska jobba mot narkotikabrott. Det finns ingen tydlig linje inom polisen kring detta idag. Vilket delvis beror på svaga signaler från regering och riksdag under senare år. Men också på att frågan nedprioriterats av polisen själv i samband med omorganisationen. Dan Eliasson menar att vi inte ska ha särskilda narkotikapoliser och följdriktigt har de särskilda narkotikapolisenheterna lagts ner på många håll. På så vis har mycket kompetens gått förlorad inom polisen. Och engagemang. Många unga nyutbildade poliser gjorde ett fantastiskt jobb på de gatulangningsgrupper som fanns på många orter fram till för några år sedan.
Som tur är gör folk inte alltid som överheten vill. Under senare tid har narkotikabrottsligheten fått stor uppmärksamhet i samband med de skjutningar som ägt rum i flera förorter i storstäderna. På flera håll har polisen därför börjat jobba mer systematiskt mot narkotika. I Stockholm har två narkotikagrupper byggts upp igen, på Södermalm och Norrmalm. I de medborgarlöften som polisen upprättar ingår orden narkotika och ungdom på många håll. Och helt oväntat tog Stefan Löfven förtjänstfullt upp narkotikaproblemet i senaste partiledardebatten i SVT. Så nog finns det hopp om att det ska bli bättre med polisens sätt att jobba mot narkotika.
Visst har pengar betydelse för hur polisen ska kunna jobba bra mot narkotikabrott. Men på lång sikt behövs också bra idéer om hur man ska arbeta; en analys, en teori och en handlingsplan. Den avgörande frågan är om man ska satsa på de stora eller de små narkotikabrotten. Rätt svar är givetvis båda två, men man måste ha klart för sig att det är konsumenternas efterfrågan på narkotika som håller marknaden igång och gör narkotikalangning till en suveränt lönsam affärsverksamhet.
Per Johansson
Det måste vara attraktivt att jobba inom polisen, lönemässigt givetvis men även på andra sätt. Ledarskap och målsättning är viktiga nyckelord. Här brister det idag. Dan Eliasson åtnjuter inte stort förtroende från Sveriges poliser och en försiktig gissning är att han byts ut innan valet nästa år.
En viktig pusselbit är hur polisen ska jobba mot narkotikabrott. Det finns ingen tydlig linje inom polisen kring detta idag. Vilket delvis beror på svaga signaler från regering och riksdag under senare år. Men också på att frågan nedprioriterats av polisen själv i samband med omorganisationen. Dan Eliasson menar att vi inte ska ha särskilda narkotikapoliser och följdriktigt har de särskilda narkotikapolisenheterna lagts ner på många håll. På så vis har mycket kompetens gått förlorad inom polisen. Och engagemang. Många unga nyutbildade poliser gjorde ett fantastiskt jobb på de gatulangningsgrupper som fanns på många orter fram till för några år sedan.
Som tur är gör folk inte alltid som överheten vill. Under senare tid har narkotikabrottsligheten fått stor uppmärksamhet i samband med de skjutningar som ägt rum i flera förorter i storstäderna. På flera håll har polisen därför börjat jobba mer systematiskt mot narkotika. I Stockholm har två narkotikagrupper byggts upp igen, på Södermalm och Norrmalm. I de medborgarlöften som polisen upprättar ingår orden narkotika och ungdom på många håll. Och helt oväntat tog Stefan Löfven förtjänstfullt upp narkotikaproblemet i senaste partiledardebatten i SVT. Så nog finns det hopp om att det ska bli bättre med polisens sätt att jobba mot narkotika.
Visst har pengar betydelse för hur polisen ska kunna jobba bra mot narkotikabrott. Men på lång sikt behövs också bra idéer om hur man ska arbeta; en analys, en teori och en handlingsplan. Den avgörande frågan är om man ska satsa på de stora eller de små narkotikabrotten. Rätt svar är givetvis båda två, men man måste ha klart för sig att det är konsumenternas efterfrågan på narkotika som håller marknaden igång och gör narkotikalangning till en suveränt lönsam affärsverksamhet.
Per Johansson