"Vissa skolor är riktigt illa ute"
Från Narkotikafrågan #4/2017: Av Staffan Hübinette.
De allra flesta skolelever använder inte cannabis eller andra
droger, allt fler avstår från tobak och alkohol. De flesta skolor
fungerar hyggligt bra och eleverna trivs. Men en del elever
använder cannabis och andra droger och i en del skolor kan
situationen vara mycket besvärlig.
De årliga drogvaneundersökningar som görs av CAN ger en statistisk
bild av hur den genomsnittliga narkotikaanvändningen ser
ut i grundskolans årskurs 9 och gymnasiets årskurs 2. Genom att
den upprepas varje år kan vi också se trender. Men de säger inte
så mycket om hur verkligheten ser ut på en enskild skola.
En drogvaneundersökning i Göteborg redovisar resultatet för
respektive skola. Det är där tydligt att skillnaderna mellan skolor
är mycket stor.
Ett annat sätt att få en bättre bild av verkligheten är att fråga skolorna
själva. När Narkotikafri Skola möter skolpersonal i samband
med seminarier eller vid rådgivning på enskilda skolor brukar jag
ställa en del frågor för att få en uppfattning om hur de olika skolorna
har det.
Hur många narkotikarelaterade orosanmälningar till socialtjänsten
har gjorts under föregående läsår och fram till dagens
datum? Hur många elever har drogtestats? Hur många av dessa
testade positivt?
Vid ett av höstens seminarier där rektorer och elevhälsopersonal
från ett tiotal skolor deltog blev skillnaden mellan skolorna
tydlig. Jag bad seminariedeltagarna göra ett tankeexperiment:
Det är konferens på skolan och det gäller att fylla i en blankett
där lärargruppen och elevhälsan ska skriva ner namnen på de
elever som 1) det finns stor och akut oro för håller på med droger
och kanske kriminella aktiviteter kopplat till detta, 2) det finns oro
och misstankar om att de använder droger och 3) det finns viss
oro som kanske kan vara kopplad till droger.
Hur många namn i respektive grupp blir det på er skola? var
frågan jag ville ha svar på. Det blev väldigt olika svar på de olika skolorna. En skola med 500 elever skrev (fiktivt) upp några få
namn och endast i den minst allvarliga kategorin. Man beskrev
sina problem som marginella. På en ungefär lika stor skola handlade
det om tiotals elever i de olika kategorierna.
Den senare skolan berättade att de bara under hösten hade
gjort 50 orosanmälningar till socialtjänsten. Man hade ett 10-
tal elever som tillhörde ett kriminellt gäng som opererade både i
skolan och i samhället med 13 000 invånare och som skolan uppgav
var kopplade till en lokal kriminell struktur. Det blev lite tyst
i lokalen när de berättade om sin situation. På frågan vad som
händer med alla dessa anmälningar då socialtjänsten på en sån
liten ort knappast har kapacitet att hantera femtio anmälningar var
svaret att skolan var medveten om detta, men att de ändå måste
visa hur allvarligt läget är.
Vid tidigare besök på enskilda skolor har situationen beskrivits
på liknande sätt med en grupp på ett tiotal elever som
använder droger och har skolan som en arena för sina aktiviteter.
I vissa fall finns både polis och socialtjänst nära till hands och kan
ge skolan ett bra stöd, men alltför ofta har polisen inte tid och resurser
att vara mer synlig och närvarande och alltför ofta upplevs
glappet till socialtjänsten som oändligt stort. Skolan hamnar ofta
i osäkra lägen där elever som misstänks eller bekräftats använda
droger fortsätter att gå i skolan utan att skolan får veta om eleven
är drogfri eller ej. Skolan skiljer sig i detta avseende från arbetslivet
i övrigt. Vissa skolor är riktigt illa ute där många elever känner
både otrygghet och rädsla. Lärare kan också vittna om hur de
blivit hotade och vid ett av besöken hade en lärare just sjukskrivit
sig av den anledningen.
Bilden av situationen på skolan kan också skilja sig åt inom
personalen. På en skola med 550 elever kunde kuratorn skriva
upp ett 80-tal elever i de tre kolumnerna medan en kollega uppskattade
antalet till 20 och en annan kollega gissade på en handfull
elever.
Viljan, ambitionen och engagemanget finns i skolan, men ofta
arbetar man individ- och händelseinriktat utan någon samordnad
strategi. Ofta finns många frågor och en osäkerhet om vad skolan
kan, får och bör göra. För alla skolor gäller att ha ett långsiktigt
och systematiskt arbete med policy, handlingsplaner och fungerande
rutiner för att säkerställa en narkotikafri arbetsmiljö. För en
del skolor handlar det också om att vidta akuta, tuffa och samordnade
åtgärder för att bryta mönster, störa ut den grupp elever
som bedriver narkotikarelaterad verksamhet på skolan, ta
kontrollen över skolan, skapa en säker och trygg arbetsmiljö och
se till att de elever som behöver och är beredda att ta hjälp får det
snabbt. En bra början är att ha en gemensam bild av verkligheten
och situationen på skolan.