Klarspråk i DN om förortskriminaliteten
I mitt jobb ingår att hålla reda på vad som skrivs på ledarsidorna i några större tidningar. I ärlighetens namn inte min favoritsysselsättning. Men rätt vad det är så blixtrar det till och man blir rejält uppiggad. Idag, 20/11, blev jag snudd på exalterad när jag läste DNs huvudledare med rubriken ”Nu måste vi ta tillbaka utanförskapsområdena”.
Skribenten (himla nyfiken på vem det är!) utgår från det självklara faktum att det går att lösa problemet med kriminalitet och social oro i de förorter som kallas just ”utanförskapsområden”.
Ingenting är förutbestämt och ingenting är för evigt. Människor har gått samman och löst stora sociala problem genom alla tider. Men det kräver att några saker är på plats. Först måste man erkänna att problemet existerar. Sen att man analyserar hur det verkligen fungerar, i sina detaljer. Slutligen måste man lägga upp en handlingsplan för att med befintliga medel så effektivt som möjligt attackera problemet och lösa det.
DNs ledare tar förtjänstfullt upp alla tre delarna gällande de förorter där myndigheterna tappat greppet om den sociala ordningen. Man kan gissa sig till att skribenten läst på om hur man i New York City fick bukt med den kriminalitet som plågade staden för några decennier sedan. Såhär skriver DN, hänvisar till ett projekt vid namn Operation Fenix:
”Metoden går ut på att slå ut ledarna för de här grupperingarna. Kan man inte fängsla dem för de stora brotten, så kan man alltid sätta dit dem för mindre brott, såsom ekonomiskt fiffel, vapeninnehav, fortkörning, vad som.”
Just detta var den kanske viktigaste utgångspunkten för arbetet i New York; även grovt kriminella personer begår små brott. Genom att bekämpa just små brott kunde man neutralisera grovt kriminella personer som annars var svåra att få fast för just de grova brott som var deras huvudsyssla.
DN tar analysen ett steg längre och konstaterar att det är viktigt att hindra de som just börjat klättra på ”karriärstegen” in i grov kriminalitet. För att säkra deras framtid och för att göra det svårt för de grovt kriminella att hålla sin verksamhet igång. De behöver underhuggare som gör skitgörat för dem medan de kammar hem vinsterna.
”För dessa kretsar vore ingenting utan alla sina minderåriga underhuggare och hantlangare. Vad gör de ens ute, vind för våg? Sveket här är dubbelt: både från föräldrarna och från samhället. Genom att se till att alla barn går i skolan säkrar man inte bara deras framtid utan också andras.”
Alla viktiga samhällsproblem är svåra och jobbiga att få bukt med. Vore de enkla att lösa vore det redan gjort. Till viss del handlar detta givetvis om resurser, eller kapacitet, för att ta itu med problemet. Men mycket viktigare är att förstå problemet och att göra rätt saker när man tar itu med det. DN har bidragit med ett viktigt inspel när det gäller att se till att utanförskapsområden blir precis så trevliga och bra att bo i som varsomhelst i Sverige.
Per Johansson