REPORTAGE: När policyn fungerar

Bättre relationer tack vare arbetet mot droger

Från Narkotikafrågan #4/2018 av Pelle Olsson
Skolsköterskan är en nyckelperson i arbetet för en drogfri skola. Men hon, eller han, behöver ett tydligt regelverk att luta sig mot, där bland annat drogtester ingår. Och det krävs respekt för de unga och lyhördhet för vad de säger – mellan raderna.
– Vår drogpolicy leder till bättre relationer med eleverna,
säger Helena Wiberg.

Helena var inte intresserad av psykiatri eller missbruksvård
utan av somatiska sjukdomar. Akuta insatser var spännande, men
hon hade två småbarn, hon pendlade från Helsingborg till jobbet
och var ständigt trött. Efter sju år på akuten bytte hon till en husläkarmottagning för att få bättre arbetstider. Under de sex åren
vidareutbildade hon sig till distriktssköterska. Heltidsjobb med
heltidsstudier på distans. På husläkarmottagningen kom hon bland annat i kontakt med ungdomar som hade missbruksproblem.
De skulle ta urinprover för drogtestning. Den erfarenheten
var viktig när hon på nytt ändrade inriktning och anställdes som
skolsköterska på Klippans gymnasium 2004.
Skolan består av två enheter. Tegelbruksskolan har enbart yrkesinriktade program: bygg och anläggning, el och energi samt
fordon och transport. På Åbyskolan finns barn och fritid samt teoretiska program.
– Jag tyckte det var roligt att prata med ungdomar, men skillnaden
var att i vanliga sjukvården berättar patienterna vad som
är problemet. Här måste man själv ta reda på det. För det mesta
kommer de till mig på ett hälsosamtal eller för att läraren är bekymrad.
Ibland är det klasskamrater som är oroliga för en kompis.
Många av de eleverna vet precis vad en skolsköterska vill höra.
Standardsvaren som Helena får höra är att de äter regelbundet,
sover bra på nätterna, har kompisar, trivs med livet och i skolan.
– Jag kan köpa det och göra en anteckning, men det kan också vara helt annorlunda. En del söker själva upp mig för att de har ont i magen, ont i knät eller huvudvärk. Frågar jag om det är något annat de funderar på som jag kan hjälpa dem med kan de stå och fundera ett tag. Sen säger de ”näh” och går. Då vet jag att det är något. Är du oerfaren som skolsköterska är det inte lätt att hitta hur du ska göra med de som har djupare problem.
Alla elever på gymnasiet erbjuds ett hälsosamtal i årskurs 1. Men skolsköterskans budskap är inte att de kan komma om de vill.
Helena går och hämtar dem i klassrummet eller i cafeterian. Då har de fyllt i en hälsoenkät först. Vissa är lättpratade, andra säger så lite som möjligt eller kommer med standardsvaret att allt är bra.
– Hälsoenkäten, fortsätter hon, är som alla andra självskattningsmätningar mer positiva än verkligheten. Man uppger att man dricker mindre, äter bättre, sover fler timmar än man i själva verket gör. Tack vare att jag haft så många hälsosamtal har jag blivit bättre på att fråga om alkohol, tobak och narkotika. Därför händer det
ibland att eleverna säger att de provat någon drog. Då säger jag inte: ”Vad bra att du medger det. Tur att du inte har fortsatt.” I så fall är samtalet slut. Istället går jag in i det och frågar vidare. När var det? I vilket situation? Vilken drog då? Har du testat tidigare? 
Helena har bara varit med en gång om att en elev inte ville
komma när hon hämtade honom. Det var en autistisk elev som
helt enkelt inte var tillräckligt förberedd.

Slumpvisa drogtester
När Helena började i Klippan tog man bara drogtester vid misstanke.
Då krävdes nästan att eleven var tydligt påverkad. Skolfältaren
eller Helena följde då med den unge till drogmottagningen på stan. Men för tio år sedan lades den mottagningen ner och kuratorn Bert-Inge Karlsson som tidigare hade arbetat på mottagningen började som skolkurator och utarbetade en samtalsmanual om droger. Det här utvecklades efter rådgivning från Staffan Hübinette till att man införde en drogpolicy där slumpvisa drogtester ingår.
– Vi började prata med fordonsklasserna där de ska bli yrkesförare.
Lärarna insåg att eleverna övningskör på deras körkort.
Om eleven torskar är det handledarens körkort som ryker. Det blev ett väldigt incitament från lärarna att drogtesta. Men det viktigaste  argumentet vi går ut med är elevernas säkerhet. På elektrikerprogrammet och byggprogrammet arbetar de med uppkopplingar och automatiska instrument eller de är ute och klättrar en bra bit från golvet. Ungdomar är förståndiga och fattar själva att
droger inte är så bra.
– Vi har aldrig salufört att vi ska kolla vad de egentligen håller
på med, fortsätter hon. Vi pratar om säker arbetsmiljö, trygghet
för alla andra och att lyckas med utbildningen. Man fixar inte de
här kraven om man inte är alldeles klar i knoppen.
På Åbyskolan, där det även finns teoretiska linjer, pratar skolsköterskan och de övriga i elevhälsan – specialpedagog, yrkesvägledare, kurator, skolfältare – mer om att lyckas med utbildningen.
Och att man ska förberedas för arbetslivet. Många arbetsplatser kräver drogfrihet och har drogtester redan vid anställningen.

Så här går det till
På Klippans gymnasium testar man sedan fem, sex år tillbaka
minst en gång per läsår och med oförutsägbara intervaller.
– När en klass lottas för provtagning går jag och kuratorn in i
klassen och berättar varför vi gör det. Vi informerar hur det går till
och att det är frivilligt. Vi säger att vi har gjort detta på en massa
klasser och tack vare er elever har vi haft ett så gott samarbete.
Sedan får eleverna följ med en och en medan alla andra väntar
i klassrummet. Eleverna är ensamma på toaletten, men provet
är alltså oförberett. Innan dess har Helena haft ett samtal och
frågat om det finns någon risk att det blir positivt för något ämne.
– Den frågan är jätteviktig! påpekar hon. En vattendelare.
De flesta säger nej, men någon kan säga: Jag tog ju en Panodil
igår. De kan ha tagit en annan medicin. ADHD-läkemedel eller
hostmedicin. Vi testar för tio olika substanser och får snabbsvar.
Ibland kan eleven fråga: Hur länge kan sånt sitta i? Förvånansvärt
många berättar öppet om sina erfarenheter med både alkohol
och andra droger. Efteråt frågar jag alltid vad de anser om att
vi erbjuder testning. De flesta säger att det är bra. En del tycker
vi ska komma oftare. De inser att det finns en säkerhetsfaktor.
Någon säger att det är okej, men du behöver inte testa mig. Jag
håller inte på med sånt där skit.
Alla har inte skrivit på samtyckesblanketten som de får med
sig hem när de börjar på skolan. För de som inte gjort det beror det
helt enkelt på glömska. Då ringer skolsköterskan upp mamman
eller pappan och frågar när eleven hör på.
– Jag har aldrig varit med om att någon förälder vägrat att skriva
under, säger Helena.
Om det blir en positiv test, vilket händer sällan numera, får
eleven gå tillbaka till klassen så att de slipper utmärka sig. De ska
komma tillbaka senare samma dag för mer samtal då även rektorn
plus ytterligare någon från elevhälsan deltar. I bästa fall hinner
föräldrarna vara med annars kommer de på ett senare möte, en elevkonferens. Eleven sjukanmäler sig och får stanna hemma tills det blir en negativ test. Socialförvaltningen informeras och träffar eleven
senare. För några år sedan var det en grupp på fem, sex killar som
hoppade av skolan efter positiva provsvar. Både skolan och socialtjänsten ansträngde sig mycket för dessa elever utan att lyckas
hålla dem kvar. Sedan dess har man inte haft sådana avhopp.
Helena tror att drogpolicyn avskräcker en del elever att söka till
Klippans gymnasium.

Skolinspektionen
För ett par år sedan var Skolinspektionen på besök. De ställde förstås
frågor om drogtestningen. Helena berättade hur de gjorde,
att det var en del i det förebyggande arbetet för bättre hälsa. På
frågan hur de gjorde om eleverna säger nej, blev svaret sanningsenligt
att då blir det ingen test. Inspektören nöjde sig med det svaret
och sedan dess har inte myndigheten hört av sig.
Intresset för drogtesterna i Klippan ökar hela tiden. Under senare
åren har Helena tagit emot besök eller förfrågningar från många olika skolor runt om i Skåne, Småland, Blekinge, Halland och nu senast från Borlänge och från Stockholm.
Dock finns en grupp skolläkare som har kritiserat Klippans
drogpolicy. De menar att drogtester är en provtagning som ska
ordineras av en läkare. Den får bara utföras av en skolsköterska,
inte av övriga inom elevhälsan. På Klippans gymnasium menar man att drogtestning är en del av det förebyggande arbetet, inte en provtagning för medicinsk bedömning. Vem som helst kan
därför utföra testet.
– En annan kritik är att det inte ingår i vårt uppdrag, säger
Helena. Men det är ju vår primära uppgift inom elevhälsan att arbeta
förebyggande. 
En del skolsköterskor hävdar att det förstör relationen till eleven.
Helena skakar på huvudet åt den invändningen.
– Jag hävdar det absolut motsatta! Min erfarenhet är att vår
drogpolicy leder till bättre relationer. Drogtesterna har inte bekymrat
mig det minsta när det gäller att sedan prata med eleverna
om andra känsliga ämnen. Inte det minsta.
Goda relationer med eleverna räcker emellertid inte. Drogpolicyn
hade inte fungerat utan drogtesterna. Det är hon övertygad
om.
– Upptäcktsrisken är avgörande. Att bara prata om droger
och vilka skador de kan ge har inte samma effekt. Det är som i
trafiken. Om det inte fanns någon risk att åka fast för fortkörning
skulle många fler strunta i hastighetsbegränsningarna.

Läs senaste numret av tidningen här!