Tidlös och ändlös är narkotikadebatten

Från Narkotikafrågan #1/2019 av Erik Leijonmarck, 
generalsekreterare European Cities Against Drugs, ECAD, föreläsare
och debattör.
Alltsedan tidernas begynnelse har olika växter med narkotiska
egenskaper förknippats med berusning, läkekonst, och beroende.
Varje samhälle har haft att hantera konsekvenserna av de droger
som funnits tillgängliga och vad man ska göra åt dem.
Den moderna drogepidemin är något väsensskilt från detta.
Stormakternas ostindiehandel med opium till Kina under
1800-talet karaktäriserades av stordriftsfördelar, modern teknologi
och maktintressen. Fler och fler människor blev beroende
av drogerna och genererade stora inkomster från smugglingen,
sedermera legaliseringen och den legala produktion den förde
med sig. Den kinesiska staten hade att välja mellan två konkurrerande
tankemodeller för att hantera den nya situationen. En liberal/
permissiv och en restriktiv. Storbritannien gick i krig mot Kina
för att se till att valet föll på den liberala tankemodellen.

Den liberala modellen vill reglera det problematiska användandet
genom skatter, åldersgränser och vård. Droger kan inte
bekämpas utan endast hanteras eller tolereras. Missbrukets orsaker
ska bekämpas, inte drogerna. Det till ytan sympatiska budskapet
passar dem som lever på att sälja droger men riskerar att
leda oss andra i fördärvet. I opiumkrigens efterdyningar spred
sig frihandeln av droger till resten av världen och blev ett verkligt
gränsöverskridande fenomen.
Den restriktiva tankemodellen är att begränsa tillgången och
användandet i stort. Droger kan visst bekämpas och användandet
av dem kan hållas på en begränsad nivå genom restriktiva
normer, vård och förbud. Under 1900-talet vann denna linje gradvis
mark. Den ande som släppts ur flaskan tämjdes genom att
alla länder tillsammans reglerade produktionen av narkotika. De
tre FN-konventionerna mot narkotika handlar om att endast tillåta
medicinskt bruk av narkotika.
Idag står vi inför världshistoriens andra globala narkotikamarknad.
Kanada bryter öppet mot konventionerna och fler länder
förväntas följa efter. Globala kommersiella krafter ser än en gång
möjlighet att tjäna pengar genom försäljning av beroendeframkallande substanser till ett sort segment av befolkningen. Ju fler konsumenter desto bättre för affärerna. Det vore tjänstefel av narkotikaföretagarna att inte eftersträva större efterfrågan på produkterna.

Själv har jag intresserat mig för frågan sedan ungefär sju år tillbaka.
Under dessa år har jag rest runt mycket i Sverige och föreläst för kommuner, föreningsliv och allmänheten om narkotikafrågan. Vid sådana tillfällen träffar man ofta föräldrar med erfarenheter av att deras barn håller på med droger. 
Särskilt en mamma kommer jag ihåg väl. Hon kontaktade mig då det var kris i hennes familj. En av sönerna var påkommen med att ha använt cannabis och nu var krisläget aktiverat. Mammans problem var inte att sonen inte lyssnade på henne eller att han var självdestruktiv. Hennes problem var att han snackade omkull henne. Hon visste inte vad hon skulle svara när han satte igång med sin argumentation om att det var ofarligt med cannabis och hur staten ljugit för medborgarna under ett halvt sekel – minst – om cannabisens förtjänster. Det enda hon egentligen visste var att droger är dåligt och att det är ingenting en unge ska hålla på med. Hon tyckte det var skönt att kunna prata med någon om alla argument, och som hade svar på dem. Det var skönt för henne att få bekräftat att hon inte var galen eller fel ute. Det finns goda skäl till att samhället inte tillåter narkotika, i synnerhet för unga personer. Efter ett tag slutade hennes son med cannabis. Han insåg att han tutats i en massa saker som inte stämmer av människor som inte nödvändigtvis vill hans bästa. I denna mammas fall räckte det med en familj som brydde sig och argument som höll.

Föräldrars kärlek till sina barn och det faktum att droger är skadliga i sig talar för vår sak. Den liberala narkotikamodellen har beroendets kommersiella sprängkraft på sin sida. Vi som är emot droger har verkligheten på vår sida, vilket alltid är skönt. Goda argument och ett
gott föräldraskap är början till slutet på den andra globala kommersiella narkotikamarknaden.