Hallå där...

Utdrag ur Droghandboken:
Att förhindra att ens barn använder droger kräver tid och engagemang. Det kan inte avhandlas på ett särskilt klockslag eller genom ett särskilt snack som om det handlade om blommor och
bin. Det finns heller ingen särskild fras eller speciell kunskap som kommer att vaccinera ditt barn från att någonsin börja med droger. Och även om du som förälder gör allt rätt har du inga garantier för att det kommer att lyckas, det kan ändå hända att ditt barn förleds att experimentera med droger och i vissa fall börjar missbruka. Men det finns ett antal saker som kan vara bra att tänka på för att minimera risken. 
Det första du behöver känna till är att du spelar stor roll i ditt
barns liv. Det är självklart för de flesta föräldrar, men när det känns
som att man inte får tiden att räcka till eller att tonåringen inte lyssnar
på en kan det vara bra att påminna sig själv. Kom ihåg att du
har fött eller tagit hand om en liten varelse som är beroende av
din kärlek och omsorg för att överleva. Nu är barnet äldre och kan
klara av fler saker självt, men din son eller dotter är fortfarande
inte vuxen. Ett förhållande mellan en förälder och ett barn är aldrig
jämlikt som ett förhållande mellan två vuxna. Förälderns kärlek
är villkorslös och det är inte alltid tonåringen visar sin uppskattning
för att du sätter gränser eller oroar dig. Det är genom kärleken
till ditt barn som du klarar av oron och ilskan.
Det räcker inte att prata förnuftigt om drogers skadeverkningar –
hjärtat måste med. Ungdomar måste fås att förstå att de är älskade
som de är och ämnade att göra stora saker i världen och att
det är just därför föräldern inte vill att de ska börja använda droger.
Det är en kommunikation som inte nödvändigtvis behöver ske i
ord, men ungdomen måste veta om att så är fallet.

Varför använder mitt barn droger?
Det är en av de vanligaste frågorna föräldrar ställer sig själva eller
sina barn när de kommer på dem med narkotika. Det vanligaste
svaret är: ”För att det var roligt och spännande och för att alla
andra gör det.” Det är ofta inte mer komplicerat än så, man behöver
inte alltid psykologisera och försöka gå till botten med bevekelsegrunderna.
Men som förälder behöver man ta tag i det faktum
att barnet tycker det är roligt med droger. Föräldrar måste göra
det tydligt för barnen att beteendet ska upphöra och vara beredd
att kunna förklara varför.
En annan balansgång föräldrar behöver ta hänsyn till är den
mellan experimenterande drogbruk och beroendesjukdom. Det
är inte alla unga som experimenterar med droger som fortsätter
– faktum är att ganska få gör det. Att slå på stora trumman och
ringa socialtjänsten, sjukvården eller polisen utan att veta exakt
vad som hänt eller hur långt det har gått kan skada relationen mellan
dig och ditt barn. Ta först reda på så mycket du kan innan du
agerar. Med det sagt: det är alltid värre att ignorera en misstanke
om drogbruk eller förneka att det skulle handla om något mer än
experimenterande.
Om du kommer på ditt barn med att ha droger på sig, vara
påverkad eller förvara droger på rummet är sannolikheten ganska
hög att bruket pågått under en längre tid. Har du själv haft en
misstanke om att något inte riktigt är som det ska har du ofta fog
för det. Föräldrar brukar kunna ana sig till saker med sina barn.
Att tro att drogerna man kommer på barnet med är resultatet av
en engångsföreteelse är oftast naivt. Chansen att du kommer på
ditt barn med droger vid det första eller andra tillfället han eller
hon haft möjligheten att använda dem är liten. Att experimentera
med droger gör man en eller ett par enstaka gånger för att komma
underfund med att ”det här är inte något för mig” och därefter bekräftar man den känslan: ”Nej, det här var verkligen inget för mig.”
Men fortsätter man med droger för att man tycker att det är ”jättehärligt” och vill uppleva känslan igen handlar det inte längre om
ett experimenterande utan om ett rekreationsbruk som på sikt
kan leda till ett beroende.
Även föräldrar som är vaksamma, kärleksfulla och närvarande
kan missa att deras barn utvecklat ett drogberoende ända tills tecknen är överväldigande och deras enda möjlighet är att söka
professionell hjälp. Föräldrarna kan till synes ha gjort allting rätt
och ändå hamnar deras barn i drogmissbruk: de har skjutsat sina
barn till träningar, hjälpt dem med skolarbetet och på olika sätt
varit tillgängliga för barnen. Ett gott föräldraskap skyddar jättemycket
men det finns ingen garanti för att det hindrar barnet från
att börja med droger. Vad säger detta oss?
1. Det är inte nödvändigtvis föräldrarnas fel att deras barn använder
droger. Du som förälder har inte tvingat ditt barn att
börja med droger.
2. Det finns ett tryck från omgivningen mot ditt barn om att det
ska börja med droger. Kompisar, inflytelserika vuxna, medier
och kommersiella företag kan förstärka detta drogpositiva
budskap.
3. Föräldrar måste vara vaksamma – även i de fall de gör ”allt rätt”
i sitt föräldraskap.

Problemet för föräldrar i Sverige idag är att droger har blivit både
tillgängliga och billiga och att skadeverkningarna bagatelliseras
av alltför många. När droger är lättillgängliga, socialt accepterade
och uppfattningen om skadeverkningarna är ringa ökar sannolikheten
för att ungdomar kommer att använda dem. Inget av detta
kan du som förälder råda över. Du måste bara förhålla dig till att
det är så – åtminstone på kort sikt. Men det är bra att känna till
drivkrafterna bakom drogbruk i lokalsamhället, det hjälper dig att
vara vaksam.