Påstående om narkotika utan bevis

Att göra avkriminalisering och en lagändring kring narkotika till huvudfråga, och tro att det skulle lösa problemen, skapar falska förhoppningar. Det skriver Staffan Hübinette i en replik.

I debatten förs återkommande fram argumentet att en avkriminalisering av användning och innehav för eget bruk skulle minska både kriminalitet och narkotikadödlighet. Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt anser att en avkriminalisering behövs för att stoppa gängvåldet (SvD 13/11 2019). Björn Fries och Christina Gynnå Oguz anser att dagens narkotikapolitik ”äventyrar mångas liv och leverne varje dag” och förespråkar en avkriminalisering (SvD 23/2 2020).

Varken Sjöstedt, Fries eller Gynnå presenterar dock några bevis för att en avkriminalisering skulle minska gängvåld eller narkotikadödlighet. Skälet är enkelt, bevis saknas.

I en kommentar till Vänsterpartiets utspel konstaterade forskarna Björn Johnson och kollegor att narkotikamarknaderna vid en avkriminalisering fortsatt skulle vara i händerna på kriminella aktörer varför det knappast är troligt att en avkriminalisering skulle ha några märkbara effekter på gängbrottslighet och skjutningar.

När det gäller narkotikadödligheten visar en jämförelse mellan olika länder som avkriminaliserat att det knappast går att se något samband mellan avkriminalisering och narkotikadödlighet. Portugal framhålls ofta som ett exempel där just avkriminaliseringen 2001 lett till en kraftig nedgång i narkotikadödligheten och som är bland de lägsta inom EU. Inledningsvis skedde också en nedgång men efter fyra år ökade dödligheten åter.

Mer sällan nämns Estland som under många år haft den absolut högsta narkotikadödligheten inom EU. Estland avkriminaliserade 2002 men dödligheten fortsatte att öka efter avkriminaliseringen för att först 2013 börja minska. Enbart de två senaste åren har dödligheten minskat kraftigt från 110 dödsfall till 39, men inte som ett resultat av avkriminaliseringen utan för att polisen lyckats knäcka organiserad kriminalitet som försett marknaden med fentanyl. En motsvarande utveckling har skett i Sverige där dödligheten av fentanyl på två år minskat från 101 fall till 2. Även detta är ett resultat av rättsväsendets agerande och domarna mot två bröder som bedrev nätförsäljning som ledde till flera personers död.

Ett annat exempel är Slovenien som avkriminaliserade 2015 men där narkotikadödligheten därefter ökat kraftigt. Holland är ytterligare ett exempel som sedan länge avkriminaliserat men där dödligheten ökat kraftigt från 2014.

I de delstater i USA som avkriminaliserat (men ej legaliserat) syns inget samband mellan avkriminaliseringen och utvecklingen av narkotikadödligheten.

Den förenklade slutsatsen som återkommer i debatten att förbudet i Sverige är orsaken till den höga narkotikadödligheten och att avkriminaliseringen i Portugal minskat deras dödlighet kraftigt håller knappast.

Det troliga är att den avgörande skillnaden handlar om hur förebyggande och tidiga insatser och vården fungerar och där exempelvis Portugal i samband med avkriminaliseringen byggde ut och förbättrade vården medan det i Sverige på flera punkter skett försämringar. Det är också just i de förebyggande och tidiga insatserna, påföljdernas utformning och vården som bristerna finns i Sverige och som borde vara fokus också i den svenska debatten. Att göra avkriminalisering och en lagändring till huvudfråga och tro att det skulle lösa problemen skapar inte bara falska förhoppningar, det flyttar fokus från de frågor som verkligen behöver diskuteras. IVO har just presenterat en rapport om brister
inom den sociala barn- och ungdomsvården och det finns mycket att förbättra. Att regeringen nu infört det så kallade ”snabbspåret” för polisen, reformerat frivården, utreder frågan om förenklad biståndsbedömning inom socialtjänsten och diskuterar frågor som ”mellantvång” inom socialtjänsten och krav på ”operativ samverkan” mellan skola och socialtjänst är positivt. Genom sådana konkreta åtgärder kan narkotikapolitiken förbättras.

Staffan Hübinette
författare, Årets förebyggare 2017, ansvarig för projektet Narkotikafri skola

Läs svd-artikeln här