Hur ska unga stoppas från att testa droger?

Den som vill avskaffa förbudet att använda narkotika i Sverige behöver övertyga en majoritet av svenskarna om att detta är en bra idé. Det skriver Lennart Karlsson och Jessica Vikberg i en replik.

Elva debattörer med Sven Andréasson i spetsen angriper Morgan Johansson för att han – läs: regeringen – inte vill initiera en utredning om att eventuellt avskaffa förbudet mot icke-medicinskt bruk av narkotika. Debattörernas sak är svag. De lyckas inte visa vad de menar är problemet med det så kallade konsumtionsförbudet och de beskriver inte på ett trovärdigt sätt vad som skulle ske om förbudet avskaffas.

Kommer konsumtionen av narkotika att öka? Troligen. Vi vet framförallt från alkoholforskningen att restriktioner håller nere konsumtionen. Den stora ESPAD-undersökningen som jämför narkotikavanor bland ungdom i Europa pekar åt samma håll. De länder som har en tillåtande inställning har vanligen högre konsumtion bland ungdom än de som har en restriktiv inställning.

Blir de med narkotikaproblem anmälda till polisen när de söker vård? Nej, ingen blir anmäld i en sådan situation. Polisens möjligheter att ingripa, särskilt mot unga, gör att många upptäcks och får tillgång till vård. Om någon tror att man blir straffad om man söker vård och därför avstår är det en informationsfråga. Skulle någon fortfarande avstå från att söka vård ska det vägas mot alla de som polisen upptäcker och sätter på akutens, psykiatrins och socialtjänstens trappa.

Vad menar debattörerna med avkriminalisering? Ska det bli fritt fram som i det norska förslaget eller möjligheter till sociala sanktioner som i Portugal? Det norska förslaget debatteras just nu intensivt i Norge. Centret för beroendeforskning vid Oslo universitet, SERAF, varnar för att den allmänpreventiva effekten av narkotikalagstiftningen försvagas betydligt om lagförslaget antas av Stortinget.

Om polisen inte har lagstöd att ingripa mot unga människors experimenterande med narkotika, vem ska då ingripa? Just i början av ”missbrukskarriären” är vårdmotivationen i de allra flesta fall mycket låg. Det är minst sagt naivt att tro att den tonåriga, eller unga vuxna, nybörjaren utan någon som helst press utifrån självmant söker upp socialtjänsten eller sjukvården för att hen vill sluta med narkotika. Därför är det synnerligen viktigt att polisen har möjlighet att ingripa mot all hantering med narkotika, alltså även själva konsumtionen.

Står straff och vård i motsats till varandra? Vi menar att debattörerna målar upp en falsk motsättning mellan rättsväsendets insatser och de vårdande myndigheternas insatser. Dessa samhällsinstitutioner kan göra mycket mer tillsammans än vad de kan göra var och en för sig. Och så sker också varje dag i Sverige. Den största avgiftningsenheten i landet är alla våra häkten. Kriminalvården bedriver numera omfattande vårdprogram inom fängelserna. MUMIN-verksamheten i Stockholm är ett exempel på hur polis, socialtjänst och sjukvård kan arbeta tillsammans för att hjälpa unga bort från narkotika. Dock finns här en hel del problem med glapp och murar mellan olika system: skola-socialtjänst-sjukvård-psykiatri-kriminalvård. Glappen behöver tätas och murarna rivas för att få snabbare insatser, lägre trösklar till vård och effektivare samverkan. En utredning eller kommission med detta som uppgift vore mycket välkommen.

Hur narkotikalagstiftningen utformas avgörs av riksdagen. Vad som än kommer fram i den utredning debattörerna hoppas på avgörs slutgiltigt av vår lagstiftande församling. Detta är debattörernas dilemma. Endast Vänsterpartiet vill avskaffa konsumtionsförbudet, de andra partierna vill behålla det. 86 procent av svenskarna stöder förbudet enligt en Sifo-mätning från i år. Detta starka stöd är naturligtvis inte givet för all framtid. Men den som vill avskaffa förbudet att använda narkotika i Sverige har en stor uppgift framför sig i att övertyga en majoritet av svenskarna om att detta är en bra idé. En statlig utredning är nog ingen genväg i det avseendet.

Lennart Karlsson
ordförande Svenska Narkotikapolisföreningen

Jessica Vikberg
förbundsordförande Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle

Läs hela artikeln på svd här