En stad i tillväxt: Kan narkotika hota utvecklingen?

Från Narkotikafrågan #4/2020 av Maria Söderberg

Umeå växer. Sveriges nordliga metropol är Norrlands största stad och nu laddar samhällsplanerarna för de kommande årens utveckling. Om det finns ett hinder kan det sammanfattas i ett ord – narkotika. 

Umeå kommun har sina lokaler i byggnader som en gång var ett kavalleriregemente. Med den allmänna värnplikten som trädde i kraft 1901 fylldes förr rum, korridorer och gård med flera hundra unga män. Idag, en fredag 119 år senare, piskar höstvinden i björkarnas stad. En grupp klimataktivister står nära huvudentrén. Banderollerna ropar om krav på mod och förnuft i klimatkampen. Men även om strävan att bli en klimatneutral kommun är ett av huvudnumren för de framträdande politikerna i staden finns det en annan fråga som tränger sig på. Det står svart på vitt i den projektplan som kommunen tagit fram: ”… narkotikan står för det främsta utvecklingshindret”.

Måste ingå i vår kärnverksamhet”
Hösten 2017 kom en tydlig rapport från polisen om att den sociala oron ökat i Umeås nordöstra stadsdelar. Här fanns betydligt fler orosanmälningar om att unga for illa, narkotikabrottsligheten var högre och bland de utrikesfödda fanns ibland en tystnads- och hederskultur som skyddade brottslingar från myndigheters ingripande. Året därpå formulerade politikerna uppdraget ”Umeå växer tryggt och säkert”. I navet för kraftsamlingen finns Umeå kommuns lokala brotts- och drogförebyggande råd, UmeBrå.

– I det här arbetet prioriteras kampen mot narkotika. Samtidigt är det viktigt att vi gör rätt saker vid rätt tidpunkt, säger processledare Seth Åberg på UmeBrå. 

– Det förebyggande arbetet är ingen quick fix utan måste ingå i vår kärnverksamhet. Det måste finnas en genomtänkt plan. Men för att detta ska fungera måste vi ha superkoll och ständigt försöka analysera vad som händer i kommunen. Umeå är en av få större städer i landet som inte har något området som är särskilt utsatt. Vi kanske till och med är den enda. Något etablerat nätverk av kriminella såsom Hells Angels och liknande finns inte i Umeå.

Hur kan det komma sig?
– Det finns flera orsaker, men i tillitsmätningar ligger Umeå högt. Invånarna tycker i huvudsak att myndigheterna gör ett bra arbete. Vi har varit bra på förebyggande arbete. Men det här är inte enkelt att mäta, för hur mycket beror på tur? Hur mycket beror på skicklighet?

Kända orosområden 
Så trots att Umeå har varit mer förskonade än andra städer räcker det inte.  Några exempel: Under senhösten 2018 sker flera skjutningar, varav en med dödlig utgång i Ersboda, som alla är relaterade till narkotikabrottslighet. I augusti 2020 greps fem umeåbor med närmare tre kilo amfetamin misstänkta för grov narkotikarelaterad brottslighet. 

I kommunens egen rapport från 2020 kan man läsa ett vittnesmål från en fältpedagog: ”Äldre kriminella rekryterar ungdomar så tidigt som i mellanstadiet, de bygger en relation genom att exempelvis bjuda på godis för att sen i utbyte låta dom utföra kriminella handlingar. Vi upplever att vi träffar på yngre och yngre ungdomar som riskerar att hamna i riskzon vad gäller normbrytande beteende så som attityd, kriminalitet, droger och så vidare.”

Polis och socialtjänst gör bedömningen att det råder en liberal syn på narkotika, särskilt cannabis, bland unga. Prognosen enligt polisen är att användningen av narkotika bland unga kommer att öka. 

I stadsdelen Ålidhem, där många studenter bor, upplevs tryggheten stor. Men inte om man ser till just själva centrum. Om det sker öppen narkotikaförsäljning i Ålidhem är det just här, menar polisen. Snatterier och stölder har blivit normaliserat i butikerna. ”Risken för att bli tagna för snatteri är så pass liten – vår butik kallas för ’Ålidhems skafferi’. Jag vill inte att det ska vara normaliserat”, citeras en handlare i centrum. 

Sammantaget har dock situationen i Ålidhem blivit bättre de senaste åren, vilket inte minst tillskrivs föreningslivet och skolorna med ”hög trivsel och positiv kultur”. 

I området Östra Ersboda konstaterar rapportskrivarna att en rad åtgärder har gjorts ”…som kan ha bidragit till att situationen i den offentliga miljön förbättrats. Situationen på området i stort är på samma nivå eller försämrad”. 

– Nej, inte är vi förskonade från social oro som även andra städer känner av, säger Kerstin Rörsch, UmeBrå. Även hon har titeln processledare och ansvarar för uppdraget “Umeå växer tryggt och säkert”. 

I sin analys av läget finner hon belägg för att det är just är efterfrågan på narkotika som leder till stora problem. Individen skadas av missbruk, försäljning och köp leder till kriminalitet och hela samhället blir otryggare.

Hon ser inte att staden har någon konflikt om hur strategin ska se ut framåt, detta trots att allt inte har lyckats slå igenom de senaste åren. 
Alla politiska partier tar frågan på stort allvar och våra analyser från UmeBrå får stöd. Även på tjänstemannasidan har vi ett bra samarbete. 

UmeBrå har föreslagit att uppdraget “Umeå växer tryggt och säkert” fokus ska ändras. Tidigare var de fem: motverka kriminalitet och droger, förebygga utanförskap och social marginalisering, stärka föräldrar, förbättra samverkan samt skapa förutsättningar för meningsfull fritid. Nu vill man vara tydligare med vad det handlar om. Enbart två huvudsakliga prioriteringar önskas: Knarkhandeln och segregationen. 

Insatser
Umeå växer. Vad önskas framåt? Vad ska man arbeta med? Borta är den tid när man hade nattvandring på stan eller bjöd in ex-missbrukare till skolorna. Seth Åberg ringar in sju områden allt under mantrat om att staden inte ska få ett område som klassas som särskilt utsatt. Eller, med ett ännu starkare uttryck, ”no-go-zon".  

– Det är ett starkt värdebegrepp. Kollegor i andra städer som Eskilstuna och Göteborg säger åt oss att bemöta utvecklingen i tid. Det är nämligen så svårt att vända tillbaka. 

De sju områden som Seth Åberg pekar mot är i korthet:
1. förstärkning av insatser med utbildning inom skola, fritid och socialtjänst, samt tydligare information till föräldrar.
2. Stöd till skolledningen! ”Här har Staffan Hübinette varit inspirationskälla”. (Men nej, Umeås politiska ledning har ännu inte förordat  drogtester i skolan).
3. Identifiera riskgrupperna mer tydligt. Här pekar han på unga med psykisk ohälsa och med olika former av funktionsnedsättning, en labil grupp som lättare kan exponeras för droger. Dessutom finns droger bland grupper av studenter inom universitetsvärlden. ”Många nya ansikten, ofta utan anknytning till staden”.
4. Förbättrade mätsystem! Här finns kunskap men nya riskgrupper kräver förbättrade statistikmetoder, inte minst för insamling från socialtjänst och polis.
5. Ett starkare social-oro-perspektiv. Hur kan vi upptäcka bättre? När synen är att narkotika står för det främsta hindret för Umeås utveckling måste detta genomsyra arbetet.
6. Projektplan med stöd i analys och samverkan.
7. Insatser i krogmiljö. ”Vi har dem med oss i arbetet, de vill ju inte att deras utrymmen ska vara knarkets vardagsrum”. 

– Ja, allt det här kan sammanfattas som ett gnetjobb, det är bara att jobba på. Vi vill att det ska ingå i den dagliga verksamheten. Det som känns bra, trots alla svårigheter, är att strategin mot narkotikan är en del av stadsplaneringen.
 
Text Maria Söderberg 

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter