RUSREFORMEN i Norge – vad händer med vårt grannland?

Från Narkotikafrågan #2/2021 av Henrik Svensson

2016 blossade en intensiv debatt kring landets narkotikapolitik upp i Norge, detta föranleddes framför allt av att regeringspartiet Höyre (motsvarande Moderaterna i Sverige) tog ett beslut om att reformera sitt narkotikapolitiska program på ett sätt som förvånade många. Man ville avkriminalisera användandet av i stort sett all narkotika - både köp, innehav och bruk.

Dagens påföljdssystem i Norge består i att man, då man döms för ringa narkotikabrott, i de flesta fall får böter samt erbjuds hjälp i form av missbruksvård/behandling. Men man har även ett system med s.k. ”ruskontrakt” - där påföljden i stället för böter kan bestå i att man ingår ett avtal om att lämna drogtester, samt delta i samtal kring droganvändandet. Detta ”ruskontrakt” sträcker sig ofta över 6 månader och är främst inriktat mot yngre missbrukare. Rusreformen vill ersätta allt detta med ett enda samtal där en utsedd tjänsteman från kommunen informerar om vilken hjälp som finns att få – i övrigt händer ingenting. Man döms inte för brott och polisen får inte vidta andra tvångsåtgärder än att förverka den narkotika som den misstänkte ertappas med, polisen ska inte få genomföra kroppsbesiktning eller provtagning eller ens hålla ett förhör.

En av personerna i spetsen för detta var Bent Höie, hälsominister och riksdagsledamot för Höyre. Bent har i flera intervjuer berättat att man utformat sitt förslag baserat på reformen i Portugal 2001. I mars 2017 så genomfördes reformen av Höyres narkotikapolitiska program och i december 2019 så presenterades en statlig utredning ”rusreform – fra straff till hjelp”, som till stor del byggde på Höyres nya narkotikapolitiska program. Sedan dess har debatten gått het och syftet med denna artikel är att försöka delge en bild av debatten och vart man står i denna just nu. I ett flertal artiklar och insändare i dom största tidningarna så har företrädare från flera partier samt även ett stort antal föreningar och privatpersoner uttryckt antingen stöd för, eller kritik av, reformen.

Den 11 Mars sändes ett debattprogram ”debatten” i den norska tv-kanalen NRK, där man diskuterade reformen. Där kunde man tydligt se hur argumenten skiljer sig åt – men att mellan företrädarna på var sida så är argumenten väldigt snarlika. De som tydligast stödjer reformen är partiet Venstre, delar av partierna Höyre och Arbeiderpartiet samt olika ”brukarföreningar”. De som tydligast motsätter sig reformen är polisen, Åklagarmyndigheten (statsadvokatämbetet), Senterpartiet samt grupper av intresseorganisationer. Även delar av Arbeiderpartiet och Höyre är kritiska och hävdar att reformen är ”kuppad” av legaliseringsaktivister inom Venstre.

De främsta argumenten från de som stödjer reformen är:

  • Straff hjälper inte den som ”åker fast” för narkotikabrott, det saknas bevis för att straff fungerar.
  • En avkriminalisering kommer inte att innebära att bruket av narkotika kommer att öka.
  • Kriminaliseringen drabbar i högre utsträckning migranter och socioekonomiskt utsatta.
  • ”Ersätt straffet med behandling” är ett slagord som upprepas.
De främsta argumenten från de som är kritiska mot reformen är:
  • Straff avskräcker, att avkriminalisera innebär en statlig ”godkäntstämpel” och kommer att innebära att bruket blir mer socialt accepterat.
  • Bruket kommer att öka kraftigt, ”rusreformen” är ett svek mot framförallt de unga som i högre utsträckning kommer att hamna i missbruk.
  • Dagens system innehåller redan behandling, systemet med ”ruskontrakt” fungerar och många behöver 4–5 månaders samtalsstöd innan man kommer till insikten med att man har ett problem, ett enda samtal är inte tillräckligt.
  • En större marknad kommer att innebära en större kriminalitet kopplat till försäljning och smuggling.
  • Det kommer att bli mycket svårt att lagföra säljare, som mest troligt kommer att anpassa sig till de mängder som man kommer att få bära med sig.
En förening som är engagerad i frågan är NNPF; Norsk Narkotikapolitiforening. Vi tog kontakt med Jan Erik Bresil som är Styrelseordförande i föreningen för att höra hur han ser på saken. Jan Erik har en bakgrund som narkotikapolis och har jobbat många år på gatan i Oslo.
 
Anser du att norsk narkotikapolitik är misslyckad?
Man kan inte svara Ja eller Nej på den frågan. Jag vill först och främst förklara att vi inom NNPF också önskar en ”rusreform”. Vi är av åsikten att mer kan göras till exempel för att minska stigmat för de tyngsta missbrukarna – men vi är emot en avkriminalisering.
 
Vi har delar av vår politik som är väldigt bra, och vi har delar som kan bli bättre. I Norge så är det internationellt sett en väldigt liten andel av barn och unga som brukar narkotika, det finns många faktorer som spelar in men ett tydligt förbud och ett förebyggande arbete är några av dessa viktiga faktorer.

Vilka förändringar skulle du vilja se inom narkotikapolitiken?
Bland de tyngsta missbrukarna, de som använder heroin och liknande, där har vi allt för många överdoser – där kan vi göra mer för att hjälpa dem. Men även här får man nyansera, vi gör redan idag en hel del bra saker, både med påföljder och med missbruksvård.
 
Exempel på sådana saker är ”ruskontrakt” (behandlingskontrakt i stället för böter, främst avsett för unga lagöverträdare), ”narkotikaprogram med domstolskontroll” (villkorlig dom kombinerat med missbruksvård), ”§ 12 soning” (straffet omvandlas till vård). Vi har även läkemedelsassisterad rehabilitering för dom tyngsta missbrukarna.
 
Man har sedan cirka två år även infört möjligheten att omvandla böter till samhällstjänst, detta är främst tänkt för dem som inte har möjlighet att betala sina böter - som ett alternativ till fängelse som förut var det enda alternativet om man inte kunde betala sina böter.
 
Så vi har redan vidtagit många åtgärder för att förbättra missbruksvården och påföljdssystemet, men vi har många fler förslag om hur vi kan göra det ännu bättre, till exempel att utöka ”ruskontrakten” till att innefatta alla, inte bara ungdomar.

Vilka följder anser du att ”rusreformen” kan få för samhället?
Idag så har vi tydliga påföljder och ett tydligt förbud mot narkotika, vi tror att det finns många ungdomar som avstår från att använda narkotika idag just på grund av att detta. Man tappar lagens förebyggande effekter om man avkriminaliserar, många ungdomar som vi möter kan inte förstå skillnaden mellan avkriminalisering och legalisering - utan de tror att ”rusreformen” kommer att innebära att det blir lagligt att använda narkotika.
 
För de ungdomar som idag ertappas av Polis och sedan ingår ”ruskontrakt” så kan vi se att det tar lång tid innan man når fram till en förändring. Ett enda samtal – som ”rusreformen” kommer att innebära – är ingen förbättring mot dagens system. Det är ingen hjälp till ungdomarna.

Hur förändras polisens möjligheter att arbeta mot narkotikabrottslighet i och med ”rusreformen”?
Om man avkriminaliserar narkotikabrott så förlorar Polisen alla sina ”verktyg”, man kan inte längre genomföra kroppsbesiktning, kroppsvisitation, husrannsakan, undersöka mobiltelefoner osv.
 
Jag vill förtydliga att vi inte alltid behöver använda oss av alla tvångsmedel som finns tillgängliga, det är beroende på om det står i proportionalitet till brottet. Om det bara handlar om att bevisa bruk av narkotika så räcker det oftast med ett urinprov. Men under vissa omständigheter så är det helt avgörande om vi ska kunna bekämpa organiserad brottslighet att vi har dessa möjligheter.
 
När det gäller ungdomar så är ju provtagningen även viktig information till socialtjänsten om en ungdoms narkotikabruk, och nu mister även de den informationen. Även möjligheten till bekymringssamtal med föräldrar försvinner i och med ”rusreformen”.
 
Det kommer också bli mycket svårt att komma åt narkotikaförsäljning, mycket av informationen som vi behöver för att få ingångar i grövre kriminalitet kommer helt att försvinna - och de som säljer narkotika kommer dessutom snabbt att anpassa sig till tröskelvärdena för hur mycket narkotika man kan bära med sig. ”Rusreformen” kommer att gynna den organiserade kriminaliteten.

Torsdagen den 3 juni kl. 10:00 så kommer reformen att tas upp till en ”första behandling” i Stortinget. Det krävs att en majoritet av ledamöterna stödjer reformen om det ska behandlas vidare, om en majoritet motsätter sig reformen redan vid den första omröstningen så anses reformen förkastad. Mycket kan dock hända på vägen, och än är inte sista ordet sagt.
 
Text Henrik Svensson

Nyhetsarkiv

Senaste nyheter