”Ge inte upp en utsatt grupp”

En mycket vanlig orsak till att ett barn mår dåligt beror på att någon förälder har en problematisk relation till droger. Man beräknar med att ungefär vart femte barn har en nära anhörig som har så pass svår beroendeproblematik av alkohol, läkemedel och /eller narkotika att de sökt sjukvård för det. Det är ett kraftigt skäl till att hjälpa fler ur beroende. Lägg där till alla de föräldrar som berörs av att deras barn, kanske vuxna i dag, har kraftiga problem med droger.

I delbetänkandet ”Från delar till helhet - En reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet” som nyligen lämnades av Anders Printz till socialminister Lena Hallengren (S) vill man samordna och integrera mer för att hjälpa fler, vilket är bra.

De mest utsatta, inklusive de med dubbla diagnoser, ska inte bollas runt och få den hjälp de ansvariga är skyldiga att ge.
Socialtjänstens uppdrag ska förtydligas – den ska främst ansvara för uppsökande och förebyggande insatser för social trygghet, anhörigstöd och insatser för barn och unga. Det borde redan fungera, men gör det inte alltid.

Beroendevården behöver förändras vem som än blir huvudman. Men den stora utmaningen blir att ”byta glasögon”, ändra synsätt för att skapa samsyn. Behandlingar ska finnas för alla. Det behövs flera former av behandling. Vi måste undvika att beroendevården medikaliseras helt som den riskerar att göras under sjukvårdens ansvar. Vi måste även steppa upp för att psykosocial beroendebehandling som ska vara minst lika självklar som LARO- och annan medicinsk behandling.

Skademinimeringen man ser som viktig är viktig men blir bäst tillsammans med relevant motivationsbehandling. Ett sätt att hjälpa barnen till föräldrar med beroendeproblematik är att ge dem drogfria föräldrar. Det kostar, det är en kamp, men den är värd så mycket mer än pengar.
 
RNS ordförande skrev nyligen en artikel om delbetänkandet på Drugnews. Läs mer här.