Droger på krogen
Från Narkotikafrågan #1/2022 av Tove Mattsson
Långa nätter och ett festande som pågår långt efter stängning. Elin har arbetat inom Göteborgs krogbransch i flera år och vittnar om en omfattande drogscen för både gäster och personal. – Jobbar man i krogbranschen blir man förr eller senare introducerad till droger. Det är nästan oundvikligt.
LIKT MÅNGA ANDRA UNGDOMAR fick Elin som 17-åring sitt första sommarjobb på krogen. Efter stängning bjöd kollegorna med henne på efterfest och hon blev snabbt introducerad till kokain.
– Det blev ett indirekt grupptryck. Tog man inte droger blev man inte medbjuden på efterfesterna. Som ung och ny vill man vara en i gänget vilket gör det svårt att säga nej. Elin har sett många unga kollegor som hamnat i beroenden för att de inte varit medvetna om risken och konsekvenserna som drogerna medför. Festknarkandet ”då och då” övergår snabbt i att de inte kan ha roligt utan droger.
– Drogerna blir en vardagsgrej efter ett tag. Det är så normaliserat att det är få som ens reflekterar över det. Allt eftersom Elin introducerades till krogbranschen blev hon även uppmärksam på gästers beteenden. Plånböcker som skickas runt, käkar som rör sig och frekventa toabesök. Små tecken som avslöjar att gäster använder droger på såväl nattklubbar som stans finkrogar.
Kokain är tillsammans med LSD och ecstasy bland de vanligast förekommande drogerna på krogen. De klassiska festdrogerna, säger Elin. Det är inte ovanligt att personal kommer till jobbet och mår dåligt från gårdagen. Hon menar att cheferna är väl medvetna om den utbredda droganvändningen men låtsas som att de inte ser.
– De känner absolut till det men tittar åt andra hållet för att hålla ryggen fri. Den utbredda tystnadskulturen tror Elin kommer från att många är rädda för att bli straffade eller påkomna.
– De som tar droger blir rädda för de som inte tar det. Samtidigt känner jag bara en person som åkt fast. Det är ingenting.
Elin tycker det är problematisk att droganvändandet är så normaliserat och att unga kommer i kontakt med droger på grund av sin arbetsplats.
– Många far väldigt illa. I slutändan handlar problemet om att tillräckligt många accepterar kulturen och inte säger ifrån.
Elin heter egentligen något annat.
Text: Tove Mattsson