Narkotikafrågan
- Sveriges ledande tidning mot narkotika
Narkotikafrågan är tidningen för dig som vill hänga med i debatten och bli uppdaterad om det som händer på det narkotikapolitiska området. Här hittar du fördjupande reportage om kampen mot narkotika, skarpa analyser och det senaste inom forskningen på narkotikaområdet. Narkotikafrågan utkommer med 4 nummer per år. Tidningen skickas ut till bland annat polisstationer, domstolar och socialförvaltningar. Men även till politiker, gymnasieskolor, våra företagsvänner samt medlemmar och engagerade privatpersoner.
Läs senaste numret här!
Vill hänga med i debatten och bli uppdaterad om vad som händer inom organisationen? Välkommen att prenumerera på Narkotikafrågan
Är du socialt engagerad och tycker vårt arbete är viktigt?
Välkommen att annonsera i Sveriges ledande tidning mot narkotika!
Är du frilansjournalist och har en artikelidé du tror skulle passa tidningen? Eller har du frågor och synpunkter? Kontakta oss!
2016 > 09
Från Narkotikafrågan #3/2016: Så har vi då fått en debatt om sprutrum i Sverige, med inspiration från Danmark där man nyligen öppnade en nybyggd anläggning i Köpenhamn. Glädjande att ansvariga politiker i Skåne tar avstånd. Bättre hjälpa missbrukare att sluta, säger en av dem.
På ett sätt är det en logisk fortsättning på att sjukvården erbjuder gratis sprutor till narkotikamissbrukare att också se till att medicinskt utbildad personal hjälper till med själva injicerandet. Därefter kommer så småningom krav på att samhället även tillhandahåller den narkotika som eftertraktas. Den debatten finns på flera håll i världen och på några ställen förser man missbrukare med heroin, även om det än så länge är ganska sällsynt.

Från Narkotikafrågan #3/2016:
Johnny Gustafsson, drogsamordnare på Socialförvaltningen i Gävle kommun.
Ni har varit pionjärer i Sverige med att testa avloppsvattnet i kommunen för att se hur mycket narkotika man kan hitta där. Hur länge har ni hållit på med detta?
- Vi började 2013 så nu är vi inne på fjärde året. Innan vi satte igång fick vi inspiration från en norsk studie där man beskrev hur man gjort i flera städer runt i Europa. Det hade visat sig att narkotikarestena i avloppen ökade när folk nyss fått lön så då bestämde vi att vi skulle mäta en gång i kvartalet i samband med en lönehelg. Vi prickade även in juldagen som en mätdag.
Varför då?
- Det är många som återvänder hem till Gävle över julen och hälsar på släkten och det har visat sig att vi får lite högre siffror då och vi kunde tidigt se att kokain dök upp under julen, en drog som tidigare knappt förekommit i Gävle.
Från Narkotikafrågan #3/2016: En stor del av den narkotika som orsakar så många dödsfall kommer från sjukvården. Samtidigt har den illegala marknaden utvecklat sina metoder i form av näthandel och hemleveranser. För att göra någonting åt den svåra situation vi befinner oss i måste vi sluta betrakta missbrukaren som kroniskt sjuk och beroende av livslång medicinering, skriver Gunnar Ågren, tidigare generaldirektör för Folkhälsoinstitutet.
Den brittiska forskaren Penny Whiting och hennes medarbetare publicerade förra sommaren en översikt av cannabis medicinska nytta1. Forskargruppen har gått igenom alla RCT (kliniska försök med slumpvist utvalda försökspersoner) om cannabis som medicin. 79 studier med sammanlagt 6.462 försökspersoner ingick i analysen. Det handlade både om syntetiska cannabinoider i tablett- eller sprayform och rökt cannabis.
Från Narkotikafrågan #3/2016: Polisen i Sverige genomgår just nu
en mycket smärtsam omorganisation. Det kan knappast någon ha missat som följer med i media åtminstone lite grann. Jag tror inte att de som fattade beslut om att genomföra detta insåg hur jobbigt det skulle bli. Det råder stor förvirring inom kåren. En hel del kollegor har röstat med fötterna och lämnat yrket vilket har lett till akut personalbrist här och var. Men trots allt är det många som verkligen försöker göra ett bra jobb efter bästa förmåga.
I Västerås där jag jobbar har vi en enhet som jag ingår i och som ska ingripa mot narkotikabrott, stora och små. Vi kämpar på och lyckas ingripa ganska ofta och känner oss ibland ganska effektiva. Men i och med den rådande personalsituationen får vi allt som oftast släppa narkotikan och rycka ut när det händer akuta saker.
Läkarkåren är en nyckelgrupp för marijuanaindustrin. All så kallad
medicinsk marijuana måste rekommenderas av en läkare, vilket de flesta är tveksamma till. I staten New York hade mindre än en procent av delstatens cirka 90000 läkare registrerat sig för att kunna
rekommendera cannabis som medicin ännu ett halvår efter att reformen hade genomförts.
Ett sätt att skynda på processen att skaffa fram nya patienter som köper marijuana är olika förslag där man kringgår de ovilliga läkarna. Bland annat att andra yrkesgrupper, som sjuksköterskor och naprapater, ska kunna utfärda intyg. I Illinois har en grupp republikaner och demokrater lagt fram ett gemensamt förslag. Dels vill de utöka kriterierna för vilka diagnoser och symtom som ska gälla för att få ett intyg om medicinsk marijuana och dels ska läkare ska
slippa ”rekommendera”. De ska bara dokumentera, efter patientens egen utsaga, att han eller hon uppfyller någon av de 40 kriterier som krävs. Det här intyget ska sedan gälla i tre år, inte ett som nu är fallet.
Från Narkotikafrågan #3/2016: Den 8 november, samma dag som presidentvalet mellan Clinton och Trump, ska de amerikanska
medborgarna i en rad delstater också folkomrösta om cannabis.
I cannabisindustrins främsta nättidning Marijuana Business Daily gör
reportern John Schroyer en sammanfattning av förutsättningarna. Schroyer konstaterar att det mest avgörande valet sker i den folkrikaste delstaten Kalifornien. Här är så kallad medicinsk marijuana godkänt sedan 1996, vilket resulterat i att nästan 3 procent av den vuxna befolkningen idag är marijuanapatienter. En folkomröstning 2010 att helt legalisera drogen avvisades dock av medborgarna. En förlust den här gången också vore ett svårt nederlag för marijuanavännerna och framför allt för marijuanaindustrin.
Opinionsmätningar har länge visat att 60 procent av medborgarna kommer att rösta ja till legalisering. Om det blir så kommer den totala legala marknaden för ”rekreationellt bruk” av cannabis mer än
fördubblas i hela USA.
Från Narkotikafrågan #3/2016: Drug Policy Futures (DPF) är en internationell plattform för en ny drogpolicydebatt. Den har bildats av några internationella organisationer som verkar för en restriktiv narkotikapolitik, bland andra World Federation Against Drugs (WFAD) och European Cities Action Network for Drug Free Societies (ECAD). I den här skriften på engelska med underrubriken Real solutions grounded in global evidence, finns många intressanta artiklar från alla hörn av världen.
Från Narkotikafrågan #3/2016: Staffan Hübinette har ånyo lyckats i sin senaste bok Vägar till en narkotikafri skola att skapa tydlighet och struktur för att stödja skolor i arbetet till en narkotikafri skola. Den känns som en fortsatt thriller på Staffans tidigare böcker Narkotikafri skola 2.0, Narkotikafri skola 3.0 liksom Narkotikafriare gymnasieskola.
Även om alla aktörer i olika led är överens om målet ”en narkotikafri skola” så är ju vägarna dit mångfacetterade och krokiga. Detta syns inte minst på olika chattsidor och frågespalter (t ex expertsidan på
elevhälsan.se). Men även i denna bok syns behovet av klargöranden där Staffan, med sin långa erfarenhet av drogpreventionsfrågor, beskriver många goda exempell iksom alla de undringar han dagligen möter från skolledare och elevhälsopersonal i hur de bäst ska hantera det drogpreventiva arbetet.
Från Narkotikafrågan #3/2016: Nya domar i förvaltningsrätten skapar osäkerhet för skolor att ingripa när elever använder narkotika och de tvingas nu istället gå lång omväg via socialtjänsten. En fungerande modell i Uppsala har redan beslutats lägga ner, skriver StaffanHübinette, lärare i drogprevention, i en analys.
Två domar i högsta förvaltningsrätten i mars 2016 mot Linköpings kommun riskerar leda till att skolans möjligheter att ingripa mot och hjälpa elever som använder narkotika beskärs. Uppsala kommun har redan beslutat lägga ner en sedan 20 år fungerande modell där skolan
kunnat hjälpa elever snabbt och enkelt. Nu tvingas man i stället gå en lång och osäker omväg via socialtjänsten.
Domarna gäller Linköpings kommun som överlåtit bedömning av enskildas behov inom hemtjänsten och boendestöd till privata utförare utan att någon biståndsbedömning gjorts av socialtjänsten. Enligt domen strider detta mot gällande lagstiftning.