Från Narkotikafrågan #2/2017: Efter ökade drogproblem och liberalare attityder bland gymnasieelever har slumpvisa drogtester införts på Lars Kagg-skolan Kalmar. Målet är att bli en helt narkotikafri skola – tester och samtal om cannabis på lektionerna ska stärka motståndet.

Första gången vi talas vid är efter att första slumptesterna gjorts bland killar på ett yrkesprogram i februari. Andra gången när vi möts på skolan så har ytterligare två klasser slumptestats. Tredje gången när jag ringer upp har två slumptester till gjorts. Alla i första årskursen.

Från Narkotikafrågan #2/2017: Den prisbelönta brittiska journalisten Johann Hari slår an tonen direkt till sin reportagebok Att tysta skriket. Redan i förordet skriver han ”kriget mot narkotikan” två gånger och ytterligare fem gånger i första kapitlet. Uttrycket återkommer sedan genom hela boken. Han förklarar övertydligt att det är legalisering av narkotikan som ska rädda oss alla. För att få ekvationen att gå ihop upprepar han också gång på gång hur illa alla narkomaner alltid har blivit behandlade över hela världen tack vare narkotikaförbudet.

Bortsett från att jag inte håller med honom och att han är väldigt subjektiv i sitt urval av exempel och av de personer han intervjuar och att han är slarvig med fakta och inte sällan har helt fel – så är det
ett välskriven och intressant bok.

Från Narkotikafrågam #2/2017: Kulturföreningen Kalegium gör skillnad. I över två decennier har de slagits för drömmen om ett fritt kulturliv och bättre hälsa. När dess främsta aktivist Nadya Avsievich hastigt rycktes bort fick frågan ny aktualitet: Vad är det som betyder något i ett samarbete över gränserna? 
Maria Söderberg, som reste till Pinsk första gången i januari 1997, har läst igenom sina texter från många års möten.