Narkotikafrågan

- Sveriges ledande tidning mot narkotika

Narkotikafrågan är tidningen för dig som vill hänga med i debatten och bli uppdaterad om det som händer på det narkotikapolitiska området. Här hittar du fördjupande reportage om kampen mot narkotika, skarpa analyser och det senaste inom forskningen på narkotikaområdet. Narkotikafrågan utkommer med 4 nummer per år. Tidningen skickas ut till bland annat polisstationer, domstolar och socialförvaltningar. Men även till politiker, gymnasieskolor, våra företagsvänner samt medlemmar och engagerade privatpersoner.

Läs senaste numret här!

loading...

Vill hänga med i debatten och bli uppdaterad om vad som händer inom organisationen? Välkommen att prenumerera på Narkotikafrågan

Läs mer >>

Är du socialt engagerad och tycker vårt arbete är viktigt?
Välkommen att annonsera i Sveriges ledande tidning mot narkotika!

Läs mer >>

Är du frilansjournalist och har en artikelidé du tror skulle passa tidningen? Eller har du frågor och synpunkter? Kontakta oss!

Läs mer >>

2019

Från Narkotikafrågan #2/2019 av Jessica Vikberg

Magnus Rosén har många strängar på sin lyra. Han kommer till exempel att anlitas av Narkotikafri Skola som föreläsare.
Berätta mer om dig själv Magnus. Vad kommer du ifrån? Hur hamnade du där du är i dag? Var är du idag?
– Jag minns att det sniffades lim ur gula plastflaskor där jag
bodde. Det var på 70-talet och jag bodde i Västra Frölunda i
Göteborg.

Det låg plastpåsar med lim i de få skogsplättar som
fanns i höghusdjungeln. Cannabis, bensin, amfetamin, LSD – allt
fanns i omlopp. Det var en tuff miljö. Vi fick ingen info i skolan om droger vad jag minns. Men det fanns fungerande fritidsgårdar när jag var ung, med personal som spelade stor roll. I skolan fanns resurser för de som behövde; blev man utvisad ur klassrummen för att man störde de andra kunde man inte driva vind för våg utan togs omhand av en extralärare.
Men ibland fick ett gäng tillgång till tomma källarlokaler med
syfte att ha en klubb där. Lokalerna var helt ”vuxenbefriade”
vilket gjorde att det ibland blev någon form av tillhåll, där det sniffades
och boffades. En del skolkompisar har det gått riktigt dåligt för. Både de som bodde i själva Frölunda och de som kom från finare områden
runtomkring. Eleverna från de välbärgade områdena hade pengar
och resurser men jag tror det var en snedvriden bild att de var mer
välmående. En del av dem gick under av droger. Det var inte det
att de hade dåliga föräldrar, men föräldrarna hade inte tid. Barnen
fick fritt spelrum.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #2/2019 av Pelle Olsson
Allt fler gymnasier har infört slumpvisa drogtester för att förebygga missbruk och förbättra arbetsmiljön. Det som skiljer Gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby från många andra skolor är det täta samarbetet med andra myndigheter i kommunen.

– När vi fick signaler från polisen, socialtjänsten och från
lärarna att det förekommer ganska mycket droger bland våra ungdomar, särskilt cannabis, ville vi utveckla den drogpolicy vi hade,
säger Emilia Jirle, rektor för gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby.
En av de drivande krafterna för nyordningen var skolkurator
Nanna Leinonen.
– Tidigare drogtestades elever enbart på förekommen anledning,
säger Leinonen. Det blev samtal med föräldrarna och
en orosanmälan till socialtjänsten. Men vi tyckte att skolan borde
komma in tidigare för att förebygga bruk av narkotika.
Skolan – uppkallad efter en biskop och logikprofessor från
1600-talet – började planera för mer heltäckande åtgärder under
2014. Året därpå satte man igång slumpvisa frivilliga drogtester.
Det krävdes ett beslut i utbildningsnämnden och ingen av
politikerna var emot reformen. Alla elever som börjar i årskurs 1
på de praktiska programmen och deras föräldrar fick ett papper
om samtycke att skriva på. Ingen har hittills tackat nej.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #2/2019 av Per Johansson
...Erik Leijonmarck, generalsekreterare för stadsnätverket European Cities Against Drugs, och som har utbildat tusentals
föräldrar och andra vuxna om narkotika och då tagit upp det senaste inom forskningen om förebyggande arbete och behandling av missbruk.
Nu har du skrivit en bok Erik, berätta!
– Boken jag skrivit heter Droghandboken och är en handbok för att rusta föräldrar och andra nyfikna med goda argument
och ett gott föräldraskap inför sina barns tonårstid med hänsyn
till droger. Dagens narkotikaindustri marknadsför droger på ett
sätt som i stort sett saknar motsvarighet i modern tid. Detta har
medfört att droger finns tillgängligt i barnens uppväxtmiljö på ett
sätt som deras föräldrar saknar erfarenhet av från när de själva
växte upp.
Men det går att göra mycket för att minska risken för sina barn.
Ett nära och varmt, men även gränssättande föräldraskap skyddar
mycket. Men även om man gör det mesta rätt behöver man
vara vaksam på droger hos sina barn av den enkla anledningen att
det finns så många krafter i samhället som förstärker drogpositiva
budskap idag.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #2/2019 av Jonas Hartelius 
I januari 1969 inledde svensk polis en offensiv mot narkotika över
hela Sverige. Den gav flera viktiga resultat. Det mest märkbara
var att den svenska narkotikaepidemin minskade för första gången
sedan starten 1946. Ett annat resultat var att det skapades
specialiserade narkotikarotlar både centralt och lokalt. Ett tredje
var att många poliser fick utbildning i spaning och utredning av
narkotikaärenden. En unik kompetens byggdes upp.
Den grundläggande uppfattningen om narkotikabrottslighetens
art och bekämpningens fokus förblev dock att narkotikapolisen
och tullen skulle inrikta sina viktigaste insatser mot de
grova brottslingarna, främst smugglare och storlangare. De enskilda
missbrukarna sågs som offer och skulle få vård.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #1/2019 av Jessica Vikberg, ordförande RNS.

"Sån skit vill vi ju inte ha i radio, eller hur?"
Det började med ett uttalande om en låt på P4 Plus, där programledaren Ulf Elfving gjorde en markering mot cannabisglorifiering i en musiktext. Mannen med den mjuka rösten, som i över 50 år kommit in i våra hem genom "Upp till 13", "Efter tre" och så många andra radioprogram, sitter nu framför mig. Över 25 000 intervjuer har han gjort, men i dag är det hans tur att bli intervjuad. Ulf, eller Uffe som han kallar sig själv, säger att han är innerligt trött på
medias glorifiering av narkotika genom artister och låtar.
– Jag tycker media borde ta sitt ansvar och inte lyfta fram droger som något normalt eller positivt. Media, inklusive artister, har ett ansvar för framtidens vuxna.
Ulf Elfving har varit med så länge att han till och med har intervjuat
RNS grundare Nils Bejerot.
– Jag minns Nils som en vederhäftig och respekterad person.
Ulf var, som så många andra kändisar engagerad i FAMN
(Föreningen Artister Mot Narkotika) på 80-talet.
– Det var galor och annat där man tog ställning mot narkotika.
Något Ulf är engagerad mot är tobaksrökning.
– Jag tror rökning kan vara en inkörsport till både det ena och
det andra. När en kompis för över 50 år sedan bjöd mig på cannabis
var det ju helt meningslöst eftersom jag inte ens kunde ta halsbloss.
Dessutom tror jag att om man överskrider en gräns blir det
lättare att överskrida nästa. Så håll tobak borta från ungdomar så
länge det bara går!

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #1/2019 av Robert L. DuPont MD, ordförande i The Institute for Behavior and Health Inc. Fd förste generaldirektör på amerikanska National Institute on Drug Abuse, NIDA.
Den nu halvsekelgamla globala narkotikaepidemin liknar inga
andra hot mot folkhälsan. De som fastnat i narkotikaberoende
betalar dyrt för att använda de droger som orsakar deras beroende.
Efter ett uppehåll i missbruket återvänder de rutinmässigt till det
och betalar för varje dos av den drog som förslavat dem. Detta
mönster är så typiskt att återfall i missbruk efter behandling
definieras som en integrerad del av beroendet, istället för som ett misslyckande i behandlingen.
I USA betalar de som använder olaglig narkotika omkring 100
miljarder dollar varje år för att köpa narkotika. Totalkostnaden för
missbruksvård i USA, alltså för såväl alkohol som andra droger
inklusive opioider, kostar 34 miljarder dollar per år. Kostnaden
för behandlingen betalas mestadels av försäkringsbolag och allmänna
medel, de beroende betalar själva så gott som ingenting.
Egentligen skulle de narkotikaberoende kunna betala kontant för
sin behandling motsvarande en tredjedel av vad de idag spenderar
på att köpa de olagliga droger de konsumerar. Denna svårförståeliga
epidemi har initierat ett mycket stort antal teorier och politiska förslag.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #1/2019 av Göran Holmström, under åren 2007-2014 politiskt sakkunnig i Socialdepartementet hos Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD).
Under de år jag arbetade som politiskt sakkunnig i Regeringskansliet åt Barn- och äldreminister Maria Larsson hade hon också ansvaret för folkhälsofrågorna. Det innefattade arbetet såväl nationellt som internationellt för alkohol, narkotika, dopning och
tobak, ANDT. Under åren arbetade vi bland annat med framtagandet
av en flerårig nationell plan för arbetet i dessa frågor som
omfattade såväl informationsspridning, förebyggande arbete,
samarbete med kommuner och landsting, förberedelser för lagstiftningsändringar med mera. Samarbete med civilsamhället var
och är helt avgörande för att nå framgång i dessa frågor.
Vi upplevde också att det internationella arbetet för en restriktiv
och balanserad narkotikapolitik var angeläget.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #1/2019 av Kerstin Käll, Med.dr. och överläkare på Beroendemottagningen, Psykiatriska kliniken, Universitetssjukhuset i Linköping.
Själva tillblivelsen av RNS 1969 gick till på följande sätt: RFHL
(Riksförbundet För Hjälp till Läkemedelsmissbrukare) hade anlitat
en medlemsvärvare, som bland annat fått i uppdrag att värva
så många läkare som möjligt till RFHL. Han hade dock fått noggranna
instruktioner att inte ringa till Nils Bejerot, vars åsikter i
narkotikafrågan RFHL inte delade. Han blev dock nyfiken och
ringde i alla fall till Bejerot, som bjöd hem honom och förklarade
hur han såg på narkotika och narkotikapolitik. Det slutade med
att värvaren uppmanade Bejerot att bilda ett eget förbund, skaffa
fram en styrelse så skulle han åta sig att värva medlemmar. Och
så blev det. Ankaret i styrelsen under de första åren var Yngve
Persson, socialdemokratisk riksdagsman, f.d. ordförande i Träindustriarbetarförbundet och med många viktiga kontakter. De
stora riksdagspartierna kom alla att bli representerade i styrelsen
så småningom.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #1/2019 av Erik Leijonmarck, 
generalsekreterare European Cities Against Drugs, ECAD, föreläsare
och debattör.
Alltsedan tidernas begynnelse har olika växter med narkotiska
egenskaper förknippats med berusning, läkekonst, och beroende.
Varje samhälle har haft att hantera konsekvenserna av de droger
som funnits tillgängliga och vad man ska göra åt dem.
Den moderna drogepidemin är något väsensskilt från detta.
Stormakternas ostindiehandel med opium till Kina under
1800-talet karaktäriserades av stordriftsfördelar, modern teknologi
och maktintressen. Fler och fler människor blev beroende
av drogerna och genererade stora inkomster från smugglingen,
sedermera legaliseringen och den legala produktion den förde
med sig. Den kinesiska staten hade att välja mellan två konkurrerande
tankemodeller för att hantera den nya situationen. En liberal/
permissiv och en restriktiv. Storbritannien gick i krig mot Kina
för att se till att valet föll på den liberala tankemodellen.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #1/2019 av Linda Nilsson, Generalsekreterare för World Federation Against Drugs, WFAD.
Det övergripande syftet med det internationella narkotikasamarbetet är att verka för hälsa och välfärd för mänskligheten genom att tillgängliggöra narkotika för medicinskt bruk och forskningssyfte samt genom att reglera narkotika för icke-medicinskt bruk. I konventionerna slår man fast att narkotika ska vara förbjudet för icke-medicinskt bruk, inklusive cannabis som tas upp i 1961 års konvention.
Dagens internationella narkotikapolitik står inför en rad utmaningar
inför det stundande högnivåmötet som kommer äga rum
i mars 2019. En rad sakfrågor visar på splittringen som vi kan se
bland världens länder. Det rör sig om olika syn på skademinskningspolitik, dödsstraff och kring legalisering av cannabis för rekreationellt bruk. Det finns inget i de internationella konventionerna som förhindrar varken skademinskning eller dödsstraff. Vi tolkar dock intentionerna i konventionerna som att dödsstraffet inte är i linje med att ”verka för hälsa och välfärd för mänskligheten” men det finns inget explicit som förhindrar dödsstraff, helt enkelt för att det finns många medlemsländer som motsätter sig
en sådan skrivning.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #1/2019 av Sergey Belogurov, psykiatriker
(narkolog) i St Petersburg och har skrivit tre böcker om missbruk.
Jag arbetar som missbruksläkare i S:t Petersburg på Narkologiska
sjukhuset där. Jag har inte tillgång till detaljerad information om
drogsituationen i hela Ryssland, inte heller om hur man resonerar
i landets ledning när det gäller drogpolitiken. Jag kan bara se
problemet underifrån och utgår från mina personliga intryck och
erfarenheter.
Under Sovjettiden hade vi få problem med narkotika. Det var
mycket svårt att få tag på för att polisens arbete var så effektivt.
Narkotika var inte socialt accepterat och det missbruk som förekom
handlade om narkotikaklassade läkemedel och hemmagjorda
opioider. Även cannabis missbrukades. Oftast handlade detta
om livsstilskriminella personer. På några få ställen i Sovjetunionen
förekom endemiskt bruk av narkotika, där opiumvallmo respektive
cannabis växte sedan länge.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #1/2019 av Anna Öqvist, RNS
...Enver Göker – samordnare sociala insatsgrupper i Skarpnäck och ledamot i RNS förbundsstyrelse.
Vem är du?

– Jag är 32 år, född och uppvuxen i Brandbergen/Haninge
där jag även gick i skolan. Idag jobbar jag som samordnare inom
sociala insatsgrupper i Skarpnäck.
Skolan var aldrig min starka sida men jag fick ihop det ändå. I skolan var jag allmänt jobbig, hade svårt att koncentrera mig och det ledde till att jag bråkade väldigt mycket. Efter en allvarlig händelse tog pappa ett allvarligt snack med mig vilket gjorde att jag började förändra mitt liv, dock höll jag fortfarande på med saker man inte skulle, men jag skötte skolan. På gymnasiet läste jag IT/natur, som inte riktigt var min grej men jag gick ändå klart.
Jag och mina barndomsvänner har alltid haft positiv inverkan
på varandra och är sportintresserade. Några personer i Brandbergen
tog över ett lag, Brandbergens IF. Vi använde fotbollslaget
som ett socialt projekt och slussade in våra vänner som höll
på att ”såsa runt”. Det gick bra, väldigt bra. Flera spelade senare
på hög nivå såväl nationellt som internationellt vilket idag bidrar till
de yngre ungdomarnas utveckling. Jag är fortfarande väldigt aktiv
bland ungdomarna i Brandbergen.

Läs hela inlägget »

Från Narkotikafrågan #1/2019 av Lennart Karlsson, Ordförande Svenska Narkotikapolisföreningen och jobbar som poliskommissarie
i Stockholm.
Till att börja med: Grattis Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle
till era första femtio år!
Nu ser vi till att kampen för att nå visionen om ett samhälle fritt från narkotika fortsätter i minst femtio år till. Så vad blir betyget för den svenska narkotikapolitiken de första femtio åren? Väl godkänt, anser undertecknad. Hade det inte varit för samhällets frikostiga förskrivning av opiatersättningsmedel och opioidläkemedel, med påföljande ökning av antalet narkotikadöda, så hade betyget kanske till och med kunnat bli Mycket väl godkänt. Men trots detta så har den restriktiva narkotikapolitiken tjänat oss väl. Det yttersta beviset för detta är den
låga prevalensen av narkotika bland unga och framförallt i dagens
jämförelse med vad som var fallet för femtio år sedan.

Läs hela inlägget »

Senaste

Översikt:

Vill du också ha ett narkotikafritt samhälle?
STÖD OSS!
Vi behöver din hjälp.