Från Narkotikafrågan #4/2021 av Ida Stigzelius

Normaliseringen av cannabis är problematisk ur flera synvinklar. Dels vilar den på felaktiga premisser om att eventuella medicinska kvaliteter (de är färre än hävdat) endast kan uppnås via en normalisering. Det finns exempelvis ingenting som hindrar samhället att använda opioider i sjukvården trots att dessa är narkotikaklassade. Dels kommer den till ett högt pris för den psykiska hälsan för dem som växer upp idag och är mottagliga för de som tjänar pengar på att sälja beroendeframkallande substanser till oss.

Från Narkotikafrågan #4/2021 av Annika Molander och Angelica Persson.

Drogfri skola är en verksamhet som funnits i Gävle sedan 2010. Det är ett samarbete mellan skola och socialtjänst där man arbetar med en tidig upptäckt av narkotikamissbruk bland ungdomar. Vi som arbetar i verksamheten heter Angelica Persson och Annika Molander och är båda socionomer och har varit verksamma sedan tidigt 90-tal och vi är anställda av socialtjänsten men ekonomin runt vår verksamhet ligger i skolans budget. Drogfri skola kom till då Gävles grundskolor visade en rejäl ökning av antalet elever som testat narkotika i en CAN undersökning. Detta gjorde att kommunens drogsamordnare tillsammans med styrande politiker över skolan letade i Sverige efter verksamheter som arbetade med tidig upptäckt. I Örebro hittade man förlagan till dagens verksamhet. (I Gävle finns drygt 100 000 invånare och 7 kommunala och 6 privata grundskolor samt 3 kommunala och 6 privata gymnasieskolor. Stordelen av eleverna kommer ifrån Gävle kommun men det finns även ett ganska stort antal elever ifrån andra kommuner i länet som studerar på gymnasiet i Gävle.)

Från Narkotikafrågan #3/2021 av Ida Stigzelius

Det relationsstärkande arbetet som skulle komma att bli nominerat till europeiskt pris för drog och brottsförebyggande arbete började redan 2009. Då fick Gymnasieskolan Knut Hahn i Ronneby signaler från socialtjänst och polis att droger förekom på skolan. Nanna Leinonen, kurator på skolan berättar att ledningen på gymnasiet då ställde sig frågan ”Vill vi ha det så här?” varpå ledningen var enig om svaret ”Så här kan vi inte ha det!”.

Resan mot en narkotikafri skola tog fart. De började tänka trygghet som helhet på alla plan men framför allt berättar Leinonen om enigheten i ledningen där alla skulle komma att ha samma mål. 2014 tog de kontakt med Narkotikafri skola och Staffan Hübinette som föreläste på skolan och slumpmässiga drogtester infördes.

Från Narkotikafrågan #3/2021 av Per Johansson

Den 21 september är det 100 år sedan Nils Bejerot, grundaren av RNS, föddes. Han var mycket omdiskuterad när han levde och är så än idag. Ibland sägs det att han är den svenska narkotikapolitikens fader. Vad var det som gjorde Nils Bejerot så betydelsefull? Det enkla svaret är att han befann sig på rätt plats med rätt erfarenheter och kunskaper när Sverige genomgick en metamorfos inom narkotikapolitiken från traditionellt restriktiv till ytterligt tillåtande i mitten av 1960-talet.

Han släppte allt han hade för händerna och kastade sig in i narkotikadebatten som en enmansrörelse med support från sin hustru Carol Maurice Bejerot. Men mot tidsandan måste man vara långt mycket starkare om man ska kunna åstadkomma förändring.

Från Narkotikafrågan #2/2021 av Alice Adler

Samtidens ungdomar är mer drogliberala än någonsin, och trots att vi alla hört talas om narkotikakrigen i Rinkeby, och de fjortonåriga Tramadoltjejerna i Göteborg så sker användningen av droger helt öppet i den unga societetskretsen. Drogkulturen har blivit en paradoxal tjusning för unga vuxna med bra meriter och högutbildade föräldrar, och för dessa smarta och intellektuella ungdomar så är det ett helt sunt och rimligt beteende att festknarka på helgerna.

Från Narkotikafrågan #2/2021 av Henrik Svensson

2016 blossade en intensiv debatt kring landets narkotikapolitik upp i Norge, detta föranleddes framför allt av att regeringspartiet Höyre (motsvarande Moderaterna i Sverige) tog ett beslut om att reformera sitt narkotikapolitiska program på ett sätt som förvånade många. Man ville avkriminalisera användandet av i stort sett all narkotika - både köp, innehav och bruk.

Dagens påföljdssystem i Norge består i att man, då man döms för ringa narkotikabrott, i de flesta fall får böter samt erbjuds hjälp i form av missbruksvård/behandling. Men man har även ett system med s.k. ”ruskontrakt” - där påföljden i stället för böter kan bestå i att man ingår ett avtal om att lämna drogtester, samt delta i samtal kring droganvändandet. Detta ”ruskontrakt” sträcker sig ofta över 6 månader och är främst inriktat mot yngre missbrukare. Rusreformen vill ersätta allt detta med ett enda samtal där en utsedd tjänsteman från kommunen informerar om vilken hjälp som finns att få – i övrigt händer ingenting. Man döms inte för brott och polisen får inte vidta andra tvångsåtgärder än att förverka den narkotika som den misstänkte ertappas med, polisen ska inte få genomföra kroppsbesiktning eller provtagning eller ens hålla ett förhör.

Från Narkotikafrågan #1/2021 av Anna Bergfors.

”Ett starkare och tryggare Eskilstuna – 31 miljoner i trygghetssatsning”, står det att läsa på Socialdemokraternas hemsida i Eskilstuna.

Under 2020 har den ledande politiska alliansen i Eskilstuna: Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet låtit ta fram ett förslag på hur man ska arbeta förebyggande för att minska brottsligheten och öka tryggheten.

I detta arbete har man utgått från Ingvar Nilssons rapport ”Orten bortom våldet” och förutom att det är en stor ekonomisk satsning så är den mycket långsiktig vilket är mycket positivt utifrån att dessa problem har ingen quick fix.

”Orten bortom våldet”, är en rapport från 2018 som skrevs för att förstå det ökade våldet i samhället, särskilt bland män, och våldets bakomliggande mekanismer och hur dessa kan förebyggas.

Från Narkotikafrågan #1/2021 av Staffan Hübinette

Skolor och kommuner som inför en drogpolicy med slumpvisa drogtester ifrågasätts och möter ofta kritik. Det sker genom överklaganden av beslut till förvaltningsrätten, anmälningar till Skolinspektionen och debattinlägg i tidningar och tidskrifter. Genomgående är att kritiken bygger på missförstånd och okunskap om hur skolorna arbetar med drogtestning. Några vanliga påståenden och missförstånd. 

Drogtestningen är övervakad och därför integritetskränkande. 
Slumpvisa drogtester i skolan är inte övervakade. I fall detta förekommit har skolan rekommenderats att ändra rutinerna. 

Drogtester strider mot lagen och Barnkonventionen – Skolinspektionen avråder. 
Drogtestning är frivilligt och både elev och vårdnadshavare måste lämna sitt samtycke. Eleven har alltid rätt att avstå. Skolinspektionen har i alla år hävdat att frivilligheten inte kan eller är svår att säkerställa och därför strider mot lagen och avråder därför skolan från att använda slumpvisa drogtester. Skolinspektionen är dock ingen rättsinstans och rättsläget är klart sedan JO:s avgörande i fallet med Brinellgymnasiet i Nässjö 2010. JO:s beslut har också bekräftats av förvaltningsrätten och kammarrätten. När det gäller Barnkonventionen som nu är svensk lag fann den statliga utredning som utredde hur Barnkonventionen stämde med svensk rätt att den svenska narkotikalagstiftningen inte strider mot Barnkonventionen.