Från Narkotikafrågan #2/2021 av Alice Adler

Samtidens ungdomar är mer drogliberala än någonsin, och trots att vi alla hört talas om narkotikakrigen i Rinkeby, och de fjortonåriga Tramadoltjejerna i Göteborg så sker användningen av droger helt öppet i den unga societetskretsen. Drogkulturen har blivit en paradoxal tjusning för unga vuxna med bra meriter och högutbildade föräldrar, och för dessa smarta och intellektuella ungdomar så är det ett helt sunt och rimligt beteende att festknarka på helgerna.

Från Narkotikafrågan #2/2021 av Henrik Svensson

2016 blossade en intensiv debatt kring landets narkotikapolitik upp i Norge, detta föranleddes framför allt av att regeringspartiet Höyre (motsvarande Moderaterna i Sverige) tog ett beslut om att reformera sitt narkotikapolitiska program på ett sätt som förvånade många. Man ville avkriminalisera användandet av i stort sett all narkotika - både köp, innehav och bruk.

Dagens påföljdssystem i Norge består i att man, då man döms för ringa narkotikabrott, i de flesta fall får böter samt erbjuds hjälp i form av missbruksvård/behandling. Men man har även ett system med s.k. ”ruskontrakt” - där påföljden i stället för böter kan bestå i att man ingår ett avtal om att lämna drogtester, samt delta i samtal kring droganvändandet. Detta ”ruskontrakt” sträcker sig ofta över 6 månader och är främst inriktat mot yngre missbrukare. Rusreformen vill ersätta allt detta med ett enda samtal där en utsedd tjänsteman från kommunen informerar om vilken hjälp som finns att få – i övrigt händer ingenting. Man döms inte för brott och polisen får inte vidta andra tvångsåtgärder än att förverka den narkotika som den misstänkte ertappas med, polisen ska inte få genomföra kroppsbesiktning eller provtagning eller ens hålla ett förhör.