Förra veckan skrev jag ett inlägg på debattsajten Newsmill om cannabis – också publicerat här på Åsikten – under rubriken att man blir dummare av cannabis. Kommentarerna på newsmill.se var många, ofta långa och nästan alla hätska i tonen. Det var ingen hejd på hur fel jag har i min sammanfattning av forskningsläget.

<< Tillbaka

På Newsmill har under senare tid flera skribenter propagerat för en mer tillåtande politik när det gäller cannabis. Ett återkommande argument är att den nuvarande restriktiva politiken inte har stöd i forskning och andra fakta. Constance Ekdahl vill att en oberoende utredning ska ta reda på hur farlig cannabis är. Men den frågan är redan besvarad – av den forskning som pågår världen över, dag ut och dag in och som publicerar sina resultat i vetenskapliga tidskrifter.

Den 2 september la jag upp en Åsikt med rubriken Kan man dö av cannabis? med anledning av en kommentar i en bokrecension i Dagens Nyheter där recensenten torgförde "sanningen" att ingen dött av cannabis. Jag redovisade forskningsdata som visar att ungefär var femte dag går någon en förtida död till mötes på grund av cannabis. Åsikten avslutades med en sorglig berättelse om en 18-årig flicka som i somras tog livet av sig under påverkan av cannabis. 

Folkpartiets landsmöte har med röstsiffrorna 85-82 beslutat att man ska verka för att förbjuda frivilliga drogtester i skolorna. Förbjuda frivilliga drogtester. Tre ord som innehåller en intressant motsättning. Folkpartiet vill alltså förbjuda föräldrar och deras barn att ingå frivilliga avtal med skolan om att den unge ska lämna drogtester i syfte att förebygga och upptäcka missbruk av narkotika.

Högsta domstolen i Kanada har i en prejudicerande dom slagit fast att regeringen i Ottawa inte har rätt att beordra att det sprutrum för narkomaner som finns i Vancouver ska stängas. Det är ett beslut som i sin förlängning gör alla internationella konventioner meningslösa.

Jag känner inte till Olle Ljungs­tröm men läser mig till att han arbetar med musik och konst. Och så missbrukar han droger. Kanske har han slutat. Norstedts förlag har gett ut Olle Ljungs­tröms självbiografi Jag är både listig och stark. Fast den är inte skriven av honom utan av Elin Fredriksson och är således egentligen en biografi. Men det vill inte förlaget kännas vid så det pågår en rättstvist om vem som är den rättmätiga för­fattaren av boken.

Karin Hübinette fick ingen bra start med sitt nya program i SVT. Det kändes som en kompromiss mellan Agenda och Skavlan som i alla fall inte jag gick igång på. Karin Hübinette är en skicklig intervjuare och kan kanske så småningom få stil på programmet som bär hennes namn.

Det var länge sedan det skrevs och pratades så mycket om cannabis i media. "Alla" vill vara med och ha en åsikt. Det är bra. Narkotika­politiken mår bäst av att så många som möjligt är med och diskuterar. Knarkfrågan är en alldeles för viktig för att överlåtas till experter och politiker.

Min förra Åsikt där jag kritiserar Liberala ungdomsförbudet, LUF, för deras beslut att vilja legalisera cannabis publicerades även på drugnews.nu. LUFs ordförande Adam Cwejman kom där med en replik på min text. Jag menade att han inte redde ut frågan om legalisering utan Adam Cwejman skrev mest om situationen i Portugal, där man som bekant inte legaliserat cannabis. Detta skrev jag om i min slutreplik på Drugnews.

Liberala ungdomsförbundet – LUF – beslutade vid sin kongress i somras att narkotikaklassningen på cannabis ska tas bort så att drogen kan bli en laglig handelsvara. Enklaste är givetvis att avfärda LUF:s beslut med att hänvisa till ungdomligt oförstånd. Men det vore fel ur flera synvinklar. Ålder och erfarenhet är bra men ingen garanti för att man har rätt och utan nya idéer utvecklas inget samhälle. Och naturligtvis måste vi utgå från att rationella argument är det som avgör även i denna fråga.

Att få prata i Sveriges Radios Sommar i P1 är numera det yttersta beviset på att man "är någon" i Sverige. Det innebär inte att alla som talar där har intressanta saker att säga, men ibland gnistrar det till något alldeles extra.

Idag, den 23 juni, släpper FNs narkotikamyndighet UNODC sin årliga rapport om narkotikaproblemet i världen. Man kommer att kunna peka på vissa framgångar i arbetet mot missbruk av narkotika samtidigt som det finns ännu mer av bakslag. Många fantiserar om snabba lösningar, där världens ledare löser upp den gordiska knuten med ett enda alexanderhugg och vips – genom att vi legaliserar cannabis eller rent av all narkotika – är problemet löst.

De senaste dagarna har media över hela världen rapporterat om den kritik som en grupp före detta politiker och andra kändisar framfört mot det de kallar "war on drugs", kriget mot narkotikan. Man menar att den förda politiken har misslyckats eftersom narkotikamissbruket är så utbrett och därför vill de legalisera cannabis.

Organisationen AVAAZ driver kampanjer av olika slag via nätet. Nyligen drev de en framgångsrik kampanj mot planerna i Uganda på att införa dödsstraff för homosexualitet. En helt ny kampanj går ut på att man vill få slut på "kriget mot narkotikan". Drygt 100 000 personer har skrivit under hittills och man har målet en halv miljon.

När regeringens utredare av missbruksvården, Gerhard Larsson, den 29 april presenterade sitt slutbetänkande för den grupp av organisationsmänniskor han haft som referensgrupp fick han frågan om hur han ser på harm reduction.

– Jag vill inte använda ett så politiskt laddat begrepp, svarade Gerhard Larsson.

En septett skribenter med Björn Fries i spetsen gjorde ett utspel på Expressens debattsida den 10 april under rubriken Missbrukarvård måste baseras på vetenskap, vilket väl är att slå in en öppen dörr. Vem anser motsatsen? När man sen läser själva artikeln framgår det tydligt att det verkliga budskapet är att skribenterna vill införa harm reduction på bred front i Sverige.

Knark är fortfarande bajs, avslutar Jenny Östergren en läsvärd krönika på expressen.se publicerad 21 mars i år. Hon skriver om hur folk i media nog är medskyldiga till att glorifiera knarkandet i sin jakt efter spännande rubriker och intressanta vinklar på problemet som fångar läsarna/tittarna. Det vill säga sånt som jobbet på en redaktion till så stor del består av. Men att man då missar att berätta den verkliga historien; den om kroppsligt förfall, om att vara en fara i trafiken, om att inte fungera som förälder och så vidare.

Mikael Persbrandt är tillsammans med Lill Lindfors, Liza Marklund, Kajsa Bergqvist, Eva Röse och Mark Levengood ambassadör för UNICEF i Sverige. Då och då har man kunnat se honom i reklaminslag på tv där han uppmanar folk att skänka pengar till UNICEF.

Helt nyligen presenterade EUs kunskapscentrum för drogstatistik, EMCDDA, i Lissabon mycket intressant information om hur hepatit C drabbar gruppen injektionsnarkomaner i EU. Uppskattningar ger vid handen att cirka 1 miljon människor i EU har hepatit C som de fått via injektionsmissbruk. Mellan 40 och 90 procent av injektionsnarkomanerna är smittade av hepatit C. Många smittas kort tid efter sin injektionsdebut.

Hepatit C kan leda till kroniska leversjukdomar och en förtida död. Sjukdomsförloppet är mycket långsamt. Det kan pågå i upp till 30 år. Den vård som finns mot sjukdomen når inte fram till alla som behöver den. Tilläggas ska att vården har mycket be­gränsad effektivitet.

Anders Amnell, Rolf Bromme med flera hävdar i en debattartikel i Svenska Dagbladet att sprutbyte inte har en "bevisad skyddande effekt mot hiv eller hepatit". De hänvisar till en forskningsgenomgång av Norah Palmateer med flera som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Addiction förra året.

Missbruksutredningen, under ledning av Gerhard Larsson, har släppt ett delbetänkande, slutbetänkandet planeras komma i april. Delbetänkadet är på hela 800 sidor och består av att experter går igenom olika aspekter på narkotikaproblemet. 25 sidor ägnas åt sprutbyte. Detta kapitel har skrivits av en grupp akademiker från Lunds universitet under ledning av Mats Berglund, professor emeritus.

I Blekinge Läns Tidning gick i slutet av förra året två Vänsterpartister från Olofström ut och krävde att förbudet mot narkotikakonsumtion tas bort. De fick svar från tio skribenter, de flesta anställda inom socialtjänsten, som menade att detta skulle försvåra möjligheterna att ingripa tidigt mot unga människors missbruk av narkotika.