Jag befinner mig i en stuga i skogen i östra Finland. Ser på svenska morgonnyheter på svenskspråkiga Yle fem. Noterar att polisen i Australien tagit sammanlagt 1100 kilo kokain som var på väg att smugglas in i landet. Två års jobb ligger bakom. Dryga dussinet personer tagna (Läs mer här). Troligen påverkar inte detta knarksituationen i Australien på något sätt. Priset kanske går upp något på kokain under en kortare period men så länge efterfrågan lämnas i stort sett ifred kommer utbudet att vara stort. Man tjänar så mycket på att smuggla och sälja narkotika att det alltid finns några som vill ta risken. De som åkte fast den här gången ersätts snabbt av andra distributörer.
 
När ska de som beslutar om narkotikapolitikens inriktning och innehåll inse att en framgångsrik politik måste ha efterfrågan/bruket som huvudfokus? När?
 
Per Johansson

2016 går mot sitt slut och frågan är hur vi ska summera det, vi som vill ha en restriktiv narkotikapolitik. Ett bra år eller ett skitår?
 
Den stora händelsen borde ha varit UNGASS-mötet i FN-huset i New York i april. Men då hände egentligen ingenting. Vilket tyvärr var rätt så bra. Legaliseringsfolket hade förstås velat se stora förändringar i FN:s narkotikakonventioner såsom att lyfta ut cannabis ur systemet och göra det till en legal drog jämställd med alkohol och tobak. Men så blev det inte. I New York. I april.
 
Om ingenting hände i april så hände desto mer i november när Kalifornien och några delstater till i USA i samband med presidentvalet röstade för att legalisera cannabis. Att USA inte lever upp till vad man åtagit sig mot FN-systemet kommer givetvis på sikt att undergräva FN:s narkotikakonventioner.

Sedan flera år tillbaka dör allt fler av våra missbrukare en för tidig död i överdoser och i andra narkotikarelaterade dödsorsaker. Dödstalen har stigit påtagligt framför allt efter år 2006 då utdelningen av ersättningsdroger för heroin, d.v.s. metadon och buprenorfin lättade på reglerna. Idag dör fler av dessa medel än av heroin.

Den utveckling av situationen för våra missbrukare som vi iakttagit de senaste åren är inte acceptabel men inte heller oundviklig. Den går att påverka med politiska beslut och av denna orsak tar organisationerna bakom detta upprop till orda för att höja våra röster för en förändring.

Den höga dödligheten hos missbrukarna har flera orsaker. Förutom den frikostiga förskrivningen av narkotikaklassade läkemedel finns också en omfattande social nedrustning som en förklaring. Missbrukare nekas ofta vård idag, och den vård de erbjuds motsvarar inte deras problembild.