Jag blir allt mer övertygad om att samhället behöver vara tydligt med vad som gäller, och varför det är så. Narkotika leder till skador, för individer, deras medmänniskor och samhället. Ansvaret att förebygga och engagera sig ligger på alla. Oss alla.

En polis berättade för mig i Narkopodden om småbarnsföräldrar som beställer hem kokain som snortas efter att barnen ha somnat. Jag blir lika frustrerad som förvånad och undrar om de har med i beräkningen att de förutom att riskera sina egna barns trygghet är med och finansierar vapen där barn skjuter ihjäl barn eller som i det tragiska fallet i Biskopsgården skjuter ihjäl en polis på väg att bli pappa.

Vi väcks ännu en morgon av hjärtskärande nyheter, ännu en ung människa ihjälskjuten, ett barn skadat av förlupna kulor, en polis på väg att bli pappa blir skjuten och förblöder intill förkrossade kollegor.

Främst händer det i större och mellanstora städer, dess förorter och s.k. särskilt utsatta områden. Små och stora handeldvapen används av så unga människor att deras hjärna många gånger har flera år kvar tills de når sin fulla utveckling runt 25-års åldern. Offer berättar att det inte hjälper att vädja om du skulle bli utsatt, det skulle möjligen trigga dem ännu mer i sin, på grunda droger eller andra skäl, avsaknad av empati.

Vem vinner EM? Vilka bildar regering? Vem tar bollen, stannar upp och agerar strategiskt och satsar framåt? Jessica Vikberg, ordförande RNS, ger i en sommarkrönika tio tips om hur droger och kriminalitet skulle kunna minskas. Så att landet inte förlorar, utan stärks.
 
Mental styrka, älska det man gör och våga blicka framåt. Det är inte mina ord. Jag hörde dem just sägas av en fotbollsmålvakt i EM-studion och jag tyckte om dem. Om man har mental styrka, älskar det man gör och vågar blicka framåt och är svensk rikspolitiker så underlättar det nog denna sommar med oväntad regeringsombildning.
 
När något allvarligt händer, när något stort sker, så brukar jag – och kanske även du – först och främst tänka på hur det kommer att påverka mig och mina nära och vem jag kommer kunna hålla i handen. Livet har lärt mig att det är bra att ha en stark grund att stå på när det blåser oavsett om det är i världen eller i ens eget vardagsrum.

För bara något år sedan kändes det obekvämt att sitta på digitala möten med människor jag aldrig träffat eller som jag är van att möta IRL. Ofta var det något tekniskt som inte klaffade, men vi lärde oss och vande oss. Nu är dessa möten vardag.
Pandemiåret har lett till att RNS och Narkotikafri Skola utvecklats till att ha utbildningar, rådgivning, konferenser och möten i digitala forum. Det blir fler möten än innan och framförallt möten med fler personer, vilket vi uppskattar.