RNS 50 år - kampen mot narkotika genom åren!
Kanada öppnar Pandoras ask - av Maria Söderberg
För en tid sedan reste jag till Vancouver Island vid Kanadas västkust för att söka rätt på släktingar. Min farmors fem bröder lämnade fjällkommunen Arjeplog för snart hundra år sedan och sökte den löftesrika framtiden andra sidan Atlanten. Det blev gripande och intressanta möten med min pappas kusiner och hans kusinbarn. Självklart blev det även en del tid i Vancouver. I centrum av staden stack de i ögonen, alla de där försäljningsställena för cannabis. I Kanada har det medicinska användandet av drogen varit lagligt sedan 2001. Den 19 juni 2018 röstade det kanadensiska parlamentet ja till The Cannabis Act och strax efteråt startades försäljningen av drogen, vilket innebär att cannabis nu är lagligt på hela den nordamerikanska västkusten, från Alaska till Kalifornien.
Å nej, tänkte jag där under vandringen i staden. En stor sorg kom över mig. Hur många skulle nu inte drabbas? Läs vidare
Janne Mattsson och brukandeförbudet - av Per Johansson
Högsta domstolen frikände 1983 en man som dömts för
narkotikabrott
i tingsrätt och hovrätt. HD slog fast att eftersom
mannen inte ägt (innehaft) narkotikan hade han inte begått något brott. Narkotikastrafflagen förbjöd innehav och många andra handlingar, men inte själva bruket.
Detta satte igång en livlig diskussion inom RNS om hur vi skulle se på HDs dom. Janne Mattsson drev linjen att vi skulle
verka för att ett brukandeförbud skrevs in i narkotikastrafflagen.
Janne Mattsson var själv fd narkoman och hade suttit många år i
fängelse. Han slutade med narkotika och engagerade sig istället
för en restriktiv narkotikapolitik som författare, journalist, filmare och privatperson. Han var en av RNS mest framträdande medlemmar.
Tyvärr gick han bort alldeles för tidigt 2003.
Läs vidare
Världens narkotikapolitik är inte ett val mellan krig, dödsstraff och
legalisering - av Linda Nilsson, generalsekreterare, WFAD.
Det övergripande syftet med det internationella narkotikasamarbetet är att verka för hälsa och välfärd för mänskligheten genom att tillgängliggöra narkotika för medicinskt bruk och forskningssyfte samt genom att reglera narkotika för icke-medicinskt bruk.
I konventionerna slår man fast att narkotika ska vara förbjudet för icke-medicinskt bruk, inklusive cannabis som tas upp i 1961 års konvention. Dagens internationella narkotikapolitik står inför en rad utmaningar inför det stundande högnivåmötet som kommer äga rum i mars 2019. En rad sakfrågor visar på splittringen som vi kan se bland världens länder. Det rör sig om olika syn på skademinskningspolitik, dödsstraff och kring legalisering av cannabis för rekreationellt bruk. Det finns inget i de internationella konventionerna som förhindrar varken skademinskning eller dödsstraff. Vi tolkar dock intentionerna i konventionerna som att dödsstraffet inte är i linje med att ”verka för hälsa och välfärd för mänskligheten” men det finns inget explicit som förhindrar dödsstraff, helt enkelt för att det finns många medlemsländer som motsätter sig en sådan skrivning. Läs vidare
RNS och den stora polis-offensiven 50 år - av Lennart Karlsson
Till att börja med: Grattis Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle
till era första femtio år! Nu ser vi till att kampen för att nå visionen om ett samhälle fritt från narkotika fortsätter i minst femtio år till.
Så vad blir betyget för den svenska narkotikapolitiken de
första femtio åren? Väl godkänt, anser undertecknad. Hade det
inte varit för samhällets frikostiga förskrivning av opiatersättningsmedel
och opioidläkemedel, med påföljande ökning av antalet
narkotikadöda, så hade betyget kanske till och med kunnat bli Mycket väl godkänt. Men trots detta så har den restriktiva narkotikapolitiken
tjänat oss väl. Det yttersta beviset för detta är den låga prevalensen av narkotika bland unga och framförallt i dagens
jämförelse med vad som var fallet för femtio år sedan. Läs vidare
Grattis RNS till 50 års framgångsrik kamp för en restriktiv narkotikapolitik! - av Kerstin Käll
Själva tillblivelsen av RNS 1969 gick till på följande sätt: RFHL (Riksförbundet För Hjälp till Läkemedelsmissbrukare) hade anlitat en medlemsvärvare, som bland annat fått i uppdrag att värva så många läkare som möjligt till RFHL. Han hade dock fått noggranna instruktioner att inte ringa till Nils Bejerot, vars åsikter i
narkotikafrågan RFHL inte delade. Han blev dock nyfiken och ringde i alla fall till Bejerot, som bjöd hem honom och förklarade hur han såg på narkotika och narkotikapolitik. Det slutade med att värvaren uppmanade Bejerot att bilda ett eget förbund, skaffa fram en styrelse så skulle han åta sig att värva medlemmar. Och så blev det. Ankaret i styrelsen under de första åren var Yngve Persson, socialdemokratisk riksdagsman, f.d. ordförande i Träindustriarbetarförbundet och med många viktiga kontakter. De stora riksdagspartierna kom alla att bli representerade i styrelsen så småningom.
Själv kom jag med i RNS 1975. Jag lärde känna Nils Bejerot genom Ulla-Britt Antman och Folket i Bild/ Kulturfront, där Bejerot publicerade krönikor under rubriken ”Vardagsbilder”. När jag slutade mitt arbete på FiB och började plugga medicin blev jag och min man tillfrågade av Ulla-Britt och Nisse om vi ville hjälpa
till att rycka upp RNS:s tidning Narkotikafrågan, som dittills fört en något tynande tillvaro. Det gjorde vi och sedan följde några spännande år i slutet på 70-talet med en mycket intensiv narkotikapolitisk kamp i tidningen, på demonstrationer, möten och debatter. Föreningen utvecklades, lokalgrupper startades och det blev en i verklig mening folkligt förankrad kamp mot den rådande narkotikapolitiken. De två huvudfrågorna var: praxisen med åtalsunderlåtelse för eget bruk och frivillighet kontra tvång i behandlingen av narkotikamissbrukare. Den främsta politiska motståndaren var RFHL. Läs mer
Tidlös och ändlös är narkotikadebatten - av Erik Leijonmarck, ECAD.
Alltsedan tidernas begynnelse har olika växter med narkotiska
egenskaper förknippats med berusning, läkekonst, och beroende. Varje samhälle har haft att hantera konsekvenserna av de droger som funnits tillgängliga och vad man ska göra åt dem.
Den moderna drogepidemin är något väsensskilt från detta.
Stormakternas ostindiehandel med opium till Kina under
1800-talet karaktäriserades av stordriftsfördelar, modern teknologi och maktintressen. Fler och fler människor blev beroende av drogerna och genererade stora inkomster från smugglingen, sedermera
legaliseringen och den legala produktion den förde med sig. Den kinesiska staten hade att välja mellan två konkurrerande
tankemodeller för att hantera den nya situationen. En liberal/
permissiv och en restriktiv. Storbritannien gick i krig mot Kina för att se till att valet föll på den liberala tankemodellen.
Den liberala modellen vill reglera det problematiska användandet
genom skatter, åldersgränser och vård. Droger kan inte bekämpas utan endast hanteras eller tolereras. Missbrukets orsaker
ska bekämpas, inte drogerna. Det till ytan sympatiska budskapet passar dem som lever på att sälja droger men riskerar att leda oss andra i fördärvet. I opiumkrigens efterdyningar spred sig frihandeln av droger till resten av världen och blev ett verkligt gränsöverskridande fenomen. Den restriktiva tankemodellen är att begränsa tillgången och användandet i stort. Läs mer
RNS lyfte fram Barnkonventionens artikel 33 - av Göran Holmström, Svenska Rädda Barnen.
Under de år jag arbetade som politiskt sakkunnig i Regeringskansliet åt Barn- och äldreminister Maria Larsson hade hon också ansvaret för folkhälsofrågorna. Det innefattade arbetet såväl nationellt som internationellt för alkohol, narkotika, dopning och tobak, ANDT. Under åren arbetade vi bland annat med framtagandet av en flerårig nationell plan för arbetet i dessa frågor som omfattade såväl informationsspridning, förebyggande arbete, samarbete med kommuner och landsting, förberedelser för lagstiftningsändringar
med mera. Samarbete med civilsamhället var och är helt avgörande för att nå framgång i dessa frågor. Vi upplevde också att det internationella arbetet för en restriktiv och balanserad narkotikapolitik var angeläget. På olika håll i världen fanns tendenser till legalisering och liberaliseringar, vanligen benämnda harm reduction. Det innebar att motsättningarna skärptes inom FN-systemet i synen på narkotikakonventionerna, att länder som undertecknat konventionerna ansåg att olika substanser borde lyftas ur narkotikakonventionerna. Och att olika brottsföre-byggande- och behandlingsprogram kom att diskuteras inom ramen för WHO och inom FN:s brotts- och drogorganisation UNODC. Olika länder främst i Europa och Latinamerika strävade efter att minska den brottsrelaterade dödligheten som uppkommer i narkotikahandeln genom att på olika sätt avreglera
och legalisera.
Under dessa år kom samarbetet med RNS och de organisationer
som bildat och agerade inom World Federation Against Drugs, WFAD, att bli oerhört viktigt. Läs mer
Lindesmith och Bejerot – helt olika slutsatser då, kan de mötas
idag? - av Robert L. DuPont MD, ordförande i The Institute for Behavior and Health, Inc.
Den nu halvsekelgamla globala narkotikaepidemin liknar inga andra hot mot folkhälsan. De som fastnat i narkotikaberoende betalar dyrt för att använda de droger som orsakar deras beroende. Efter ett uppehåll i missbruket återvänder de rutinmässigt till det och betalar för varje dos av den drog som förslavat dem. Detta mönster är så typiskt att återfall i missbruk efter behandling definieras som en integrerad del av beroendet, istället för som ett misslyckande i behandlingen.
I USA betalar de som använder olaglig narkotika omkring 100
miljarder dollar varje år för att köpa narkotika. Totalkostnaden för
missbruksvård i USA, alltså för såväl alkohol som andra droger
inklusive opioider, kostar 34 miljarder dollar per år. Kostnaden
för behandlingen betalas mestadels av försäkringsbolag och allmänna medel, de beroende betalar själva så gott som ingenting.
Egentligen skulle de narkotikaberoende kunna betala kontant för
sin behandling motsvarande en tredjedel av vad de idag spenderar
på att köpa de olagliga droger de konsumerar. Denna svårförståeliga epidemi har initierat ett mycket stort antal teorier och politiska förslag. Läs mer