Ordförande har ordet

Jessica Vikberg är RNS ordförande sedan 2018 och jobbar som tulltjänsteman i Göteborg.

Varje gång ett barn dör för att det sociala nät som skulle fångat upp och skyddat det utsatta barnet brustit. Varje gång ett barn kommer i vägen för en kula som överhuvudtaget inte skulle avlossats. Varje gång ett barn blir skrämd av en påverkad morsa, brorsa eller pappa. Då har vi vuxna misslyckats kapitalt. 
 
Det är så svårt att ta in, att alls föreställa sig hur livet slutade för de små barn som miste livet för att de inte blivit väl omhändertagna av sina föräldrar eller av oss som borde observerat och agerat. Tragiken har lett fram till att två nya lagförslag skickats på remiss till Lagrådet. Lagförslag som ska främja barnens position vid rättegångar, samt prövning vid vårdnadsöverflytt från familjehem. Barnens behov ska komma först.  

Läs hela inlägget »

Vår vision är ett samhälle fritt från illegala droger. Jag vet att det finns krafter som vill annat. Men jag känner inte ett enda barn som vill se sin mamma eller pappa påverkad och jag har aldrig mött en förälder eller ett syskon som inte lider när deras kära missbrukar narkotika.

Det pratas mycket nu om att det inte räcker att prata. I dag ser vi konsekvenserna av att vi låtit det gå för långt i förorten. Att vi samarbetat för lite och reagerat för långsamt så att vi fått så kallade utsatta områden. Det räcker inte att reagera om vi inte agerar. Om ett barn far illa. Om samhället skär ner på skola och fritid. Om brottsbekämpande myndigheter inte får möjlighet att utveckla sina arbetsmetoder för att agera mot kriminaliteten.

Läs hela inlägget »

Många mammor och pappor, fina men förtvivlade föräldrar som jag kommer i kontakt med, blir tagna på sängen när just deras älskade son eller dotter visar sig ha gått bakom ryggen och börjar strula med droger. Ibland sker det under sommaren; mellan högstadiet och gymnasiet, den första föräldrafria semestern eller på det där rejvet i sommarnatten som ingen vuxen hade någon aning om att det ägde rum.  Det är svårt att veta hur mycket man ska lägga sig i sitt snart vuxna barns liv. Balansen att få barnet att öppna eller sluta sig kan vara hårfin. Och just när det är som svårast kanske det behövs som mest.

Läs hela inlägget »

Det finns inga genvägar om vi vill ha ett samhälle där så få som möjligt fastnar i narkotikahelvetet. Där så få familjer som möjligt trasas sönder av att en förälder eller ett barn blir beroende av knark. Där ett område tas över av langare med helt andra mål än att sprida långsiktig lycka.

Det finns inga genvägar, men det finns vägar för att få ett samhälle så fritt från narkotika som möjligt. Det räcker inte med vackra ord, vi behöver agera också. Ibland går det att samarbeta, ibland inte, ibland kan vi inte och ibland omöjliggör juridiken.

Läs hela inlägget »

Andra rutiner, jobb vid köksbordet, joggingturer, applåder för vårdpersonalen. Tänk om världen på vissa sätt blir en bättre plats på andra sidan corona-pandemin, funderar Jessica Vikberg, tullare och RNS-ordförande, i ofrivillig hemmaisolering.

I tider av hemmaisolering har jag skaffat nya rutiner. Jag joggar varje morgon och äter ovanligt regelbundet. På ”lunchrasten” klockan 14 tittar jag på Folkhälsomyndighetens presskonferens. Jag har lagt av med smink, smycken och strukna skjortor under arbetet vid köksbordet och gillar att jobba i slappa klänningar.

En rutin är att prata med mina föräldrar i telefonen varje förmiddag runt halv elva. Det händer för mycket på kort tid som påverkar dem när allas vår värld krymper och oron ökar. Jag tycker inte om känslan att inte veta när vi kommer ses igen, på mammas födelsedag i maj, på pappas födelsedag i juni, till midsommar?

Min dotter fick fly London, där hon tänkt bo ett längre tag. Hennes nya rutin, sedan hon kom hem med feber, är att hon lagar muffins på nätterna. Annars sover hon och förklarar att det känns som hon har en glasskärva i lungorna. Vi förundras över att både prins Charles och premiärminister Boris Johnson kunde drabbas av covid-19.

Läs hela inlägget »

Är det nu eller aldrig? Är det nu eller aldrig vi ska ta vårt ansvar för kommande generation, oavsett om jag är lärare, lokalpolitiker eller lagråd? Eller om jag märker att det knarkas på min fest, i min park eller skämtas om marijuana och kokain i mitt TV-program på ett oansvarigt sätt. Är det nu eller aldrig vi ska se igenom den normalisering och glorifiering av narkotika som sker i stort och smått i media, bland politiska ungdomsförbund, i vår närhet och vår omvärld? Läs hela artikel här.

Läs hela inlägget »

”Se varandra som kuggar i ett kugghjul: barnavårdscentraler, dagis, skolor, socialtjänst, tull och polis. Jag tror på ständig utveckling och kontinuitet i arbetet mot våld och droger. Operation Rimfrost i Malmö ska pågå i sex månader. Jag ser fram emot det men ställer samtidigt frågan vad vi övriga gör under tiden den pågår. Och framåt”, skriver Jessica Vikberg i SVT Opinion. Läs hela artikeln här.

Läs hela inlägget »

Jag tror på ansvarstagande och att göra det man förmår. Har du #drogkurage ? Läs min senaste debattartikel i GP här

Läs hela inlägget »

Inför sommaren vill vi uppmana föräldrar och vuxna att ha drogkurage. Våga fråga. Läs på. Ha kurage genom att ifrågasätta och utmana idéer om att droger inte är skadligt, skriver Sofie Levin, Unga drogförebyggare, Erik Leijonmarck, ECAD, och Jessica Vikberg, RNS, i en debattartikel.

Sommaren är äntligen här. Samtidigt som sommaren ger en chans till vila, resor, festivaler och nya vänner kan den innebära utmaningar och frestelser för unga på väg in i vuxenlivet. I en rapport från Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor (MUCF), (pdf-fil, 88 sidor), kan man läsa att fler och fler unga bagatelliserar droger. För dessa innebär sommaren ett tillfälle att testa och kanske utveckla ett narkotikaberoende utan att deras föräldrar har koll.

Problemet är att användande av droger, i synnerhet i unga år innan hjärnan är fullt utvecklad, är förenat med stora risker. Unga tar större skada av narkotika än vuxna och de är mer sårbara för att utveckla beroende. I ungdomsåren etableras vanor och beteenden som ligger till grund för vuxenlivet. Unga är därför en helt central målgrupp för försäljare av tobaksprodukter. Likadant är det för den jätteindustri av cannabis som snabbt etablerat sig i USA och som sprider sin marknadsföring även hit.

I MUCF:s rapport kan man även läsa att det sedan ett par år tillbaka skett en attitydförändring mot en mer positiv syn på cannabis bland unga. I dag uppger fler unga i undersökningar att de tror att cannabis är mindre riskfyllt än tidigare. Argument som ”inte så farligt”, ”en ört ”, ”en medicin”, ”vin är värre”, ”jag kan sluta när jag vill”, är några typiska kommentarer bland förespråkare av drogen.

Liksom deras far- och morföräldrars generationer föll för tobaksjättarnas reklam är dagens unga snabba på att suga åt sig cannabisindustrins talepunkter och säljsnack. För cannabisindustrin är det avgörande att förändra allmänhetens syn på cannabis från farlig narkotika till ”hälsosamt naturläkemedel” eller ”mirakelmedicin”.
Även media hakar på och förstärker ett i grunden drogpositivt budskap – ”Sverige är ju bara för mossigt som inte fattat hur progressivt och häftigt kommersialiserade droger är”.
Cannabisrökande unga ses ofta i filmer och serier där baksidorna sällan visas. Att röka ” lite grönt” ses som harmlöst. Cannabisindustrin frodas av att drogen normaliseras i serier, litteratur och teveprogram.
Låter detta nedslående? Som förälder till tonårsbarn är det viktigt att komma ihåg att det är över 70 procent av ungdomarna som är emot att legalisera cannabis. Om vi bara ser till tjejers inställning till legalisering av cannabis är det över 80 procent som är emot. Men denna grupp behöver stärkas av vuxnas tydliga engagemang och omtanke för sina och för andras barn.

En skyddande faktor är att visa för sina barn varför man inte accepterar droger – för att man vill sina barn det allra bästa och att de ska kunna nå sin fulla potential. Droger riskerar barnens kognitiva och emotionella utveckling, här är forskningen enig. Men som förälder behöver man även kunna sätta gränser, våga säga nej till saker som känns fel och dessutom vara vaksam på hur snabbt droger normaliseras i barnens uppväxtmiljöer.

Inför sommarlov och skolavslutningar vill vi uppmana föräldrar och vuxna att ha drogkurage. Du som vuxen är en otroligt viktig person för din ungdom. Nära relationer till vuxna, att bli sedd och lyssnade på och att någon bryr sig är viktiga friskfaktorer för att unga ska må bra.
Våga fråga. Läs på. Ha kurage genom att ifrågasätta och utmana idéer om att droger inte är skadligt. Förebygg med kunskap. Hjälp ditt barn om det håller på att hamna snett, men tolerera inte allt negativt barnet gör.

Ta hjälp av andra föräldrar och vuxna om du behöver. Sök hjälp via ungdomsmottagningar, anhörigföreningar eller beroendevården om du känner att situationen gått dig ur händerna.
Det är viktigt att vi som vill våra ungdomar väl har drogkurage nog att stå upp för våra värderingar. Vi behöver våra unga, med opåverkade hjärnor, som kan möta framtidens utmaningar, som kan bidra till en värld där vi tar hand om världen och varandra.
• Fotnot: Artikeln har även publicerats i Göteborgs Posten.
av
SOFIE LEVIN – vice förbundsordförande Unga Drogförebyggare
ERIK LEIJONMARCK – generalsekreterare ECAD och författare till ”Droghandboken, Guide för vuxna och andra nyfikna”
JESSICA VIKBERG – förbundsordförande Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle

Läs hela inlägget »

Ofta när jag möter ungdomar och kommer att prata om Tullverket
blir de intresserade och frågar hur man får jobb på tullen.
Tre av de som sökte och fick jobb tidigare i år är Ann-Charlotte,
Sebastian och Jasmin.
Vad jag vet har de aldrig träffats ännu. De går sina utbildningar
i Stockholm, Malmö och Göteborg. Ändå är de samstämmiga
i hur varmt välkomna de känner sig av sina nya kollegor samt den
positiva utmaningen de känner för sin arbetsuppgift att skydda
våra gränser. Som gammal tullare kan jag bara säga: Välkomna
framtidens tullare, till ett spännande och meningsfullt arbete!

Häromdagen medverkade jag i podcasten Hälsa för ohälsosamma.
Det var roligare än jag trodde att diskutera narkotika i den
formen. Jag tvekade bara en liten stund innan jag bestämde mig
för att ställa upp och prata med ett par meningsmotståndare. Vi
hade olika åsikter om narkotikapolitik, men vi kunde sitta runt ett
bord och prata och till och med skratta tillsammans.

Läs hela inlägget »