Ordförande har ordet

Jessica Vikberg är RNS ordförande sedan 2018 och jobbar som tulltjänsteman i Göteborg.

Jag blir allt mer övertygad om att samhället behöver vara tydligt med vad som gäller, och varför det är så. Narkotika leder till skador, för individer, deras medmänniskor och samhället. Ansvaret att förebygga och engagera sig ligger på alla. Oss alla.

En polis berättade för mig i Narkopodden om småbarnsföräldrar som beställer hem kokain som snortas efter att barnen ha somnat. Jag blir lika frustrerad som förvånad och undrar om de har med i beräkningen att de förutom att riskera sina egna barns trygghet är med och finansierar vapen där barn skjuter ihjäl barn eller som i det tragiska fallet i Biskopsgården skjuter ihjäl en polis på väg att bli pappa.

Läs hela inlägget »

Vi väcks ännu en morgon av hjärtskärande nyheter, ännu en ung människa ihjälskjuten, ett barn skadat av förlupna kulor, en polis på väg att bli pappa blir skjuten och förblöder intill förkrossade kollegor.

Främst händer det i större och mellanstora städer, dess förorter och s.k. särskilt utsatta områden. Små och stora handeldvapen används av så unga människor att deras hjärna många gånger har flera år kvar tills de når sin fulla utveckling runt 25-års åldern. Offer berättar att det inte hjälper att vädja om du skulle bli utsatt, det skulle möjligen trigga dem ännu mer i sin, på grunda droger eller andra skäl, avsaknad av empati.

Läs hela inlägget »

Vem vinner EM? Vilka bildar regering? Vem tar bollen, stannar upp och agerar strategiskt och satsar framåt? Jessica Vikberg, ordförande RNS, ger i en sommarkrönika tio tips om hur droger och kriminalitet skulle kunna minskas. Så att landet inte förlorar, utan stärks.
 
Mental styrka, älska det man gör och våga blicka framåt. Det är inte mina ord. Jag hörde dem just sägas av en fotbollsmålvakt i EM-studion och jag tyckte om dem. Om man har mental styrka, älskar det man gör och vågar blicka framåt och är svensk rikspolitiker så underlättar det nog denna sommar med oväntad regeringsombildning.
 
När något allvarligt händer, när något stort sker, så brukar jag – och kanske även du – först och främst tänka på hur det kommer att påverka mig och mina nära och vem jag kommer kunna hålla i handen. Livet har lärt mig att det är bra att ha en stark grund att stå på när det blåser oavsett om det är i världen eller i ens eget vardagsrum.

Läs hela inlägget »

För bara något år sedan kändes det obekvämt att sitta på digitala möten med människor jag aldrig träffat eller som jag är van att möta IRL. Ofta var det något tekniskt som inte klaffade, men vi lärde oss och vande oss. Nu är dessa möten vardag.
Pandemiåret har lett till att RNS och Narkotikafri Skola utvecklats till att ha utbildningar, rådgivning, konferenser och möten i digitala forum. Det blir fler möten än innan och framförallt möten med fler personer, vilket vi uppskattar.

Läs hela inlägget »

När jag tänder adventsljusstaken i mitt fönster, är det inte bara för min egen skull. Grannarnas adventsstjärnor i fönstren och ljusen på balkongerna lyser även för mig. Och min rödgröna slinga ger ljus till dem.

Det ger en känsla av gemenskap i mörka december.
Det som driver oss som arbetar mot narkotikans utbredning i samhället – vi gör det inte för vår egen skull. Vi gör det framförallt för barnens, ungdomarnas, föräldrarnas, syskonens och förresten för hela samhällets skull.

Vi arbetar morgon, vi arbetar kväll, vardag och helg, många jobbar gratis. De flesta känner vanmakt ibland. Vi ser droger i våra kvarter. Vi hör om dem på barnens skola, vi blir uppringda av en ledsen mamma. Vi får nyheter from ”over there” att ännu en stat ska avkriminalisera eller legalisera den allt potentare cannabisen.

Läs hela inlägget »

Varje gång ett barn dör för att det sociala nät som skulle fångat upp och skyddat det utsatta barnet brustit. Varje gång ett barn kommer i vägen för en kula som överhuvudtaget inte skulle avlossats. Varje gång ett barn blir skrämd av en påverkad morsa, brorsa eller pappa. Då har vi vuxna misslyckats kapitalt. 
 
Det är så svårt att ta in, att alls föreställa sig hur livet slutade för de små barn som miste livet för att de inte blivit väl omhändertagna av sina föräldrar eller av oss som borde observerat och agerat. Tragiken har lett fram till att två nya lagförslag skickats på remiss till Lagrådet. Lagförslag som ska främja barnens position vid rättegångar, samt prövning vid vårdnadsöverflytt från familjehem. Barnens behov ska komma först.  

Läs hela inlägget »

Vår vision är ett samhälle fritt från illegala droger. Jag vet att det finns krafter som vill annat. Men jag känner inte ett enda barn som vill se sin mamma eller pappa påverkad och jag har aldrig mött en förälder eller ett syskon som inte lider när deras kära missbrukar narkotika.

Det pratas mycket nu om att det inte räcker att prata. I dag ser vi konsekvenserna av att vi låtit det gå för långt i förorten. Att vi samarbetat för lite och reagerat för långsamt så att vi fått så kallade utsatta områden. Det räcker inte att reagera om vi inte agerar. Om ett barn far illa. Om samhället skär ner på skola och fritid. Om brottsbekämpande myndigheter inte får möjlighet att utveckla sina arbetsmetoder för att agera mot kriminaliteten.

Läs hela inlägget »

Många mammor och pappor, fina men förtvivlade föräldrar som jag kommer i kontakt med, blir tagna på sängen när just deras älskade son eller dotter visar sig ha gått bakom ryggen och börjar strula med droger. Ibland sker det under sommaren; mellan högstadiet och gymnasiet, den första föräldrafria semestern eller på det där rejvet i sommarnatten som ingen vuxen hade någon aning om att det ägde rum.  Det är svårt att veta hur mycket man ska lägga sig i sitt snart vuxna barns liv. Balansen att få barnet att öppna eller sluta sig kan vara hårfin. Och just när det är som svårast kanske det behövs som mest.

Läs hela inlägget »

Det finns inga genvägar om vi vill ha ett samhälle där så få som möjligt fastnar i narkotikahelvetet. Där så få familjer som möjligt trasas sönder av att en förälder eller ett barn blir beroende av knark. Där ett område tas över av langare med helt andra mål än att sprida långsiktig lycka.

Det finns inga genvägar, men det finns vägar för att få ett samhälle så fritt från narkotika som möjligt. Det räcker inte med vackra ord, vi behöver agera också. Ibland går det att samarbeta, ibland inte, ibland kan vi inte och ibland omöjliggör juridiken.

Läs hela inlägget »

Andra rutiner, jobb vid köksbordet, joggingturer, applåder för vårdpersonalen. Tänk om världen på vissa sätt blir en bättre plats på andra sidan corona-pandemin, funderar Jessica Vikberg, tullare och RNS-ordförande, i ofrivillig hemmaisolering.

I tider av hemmaisolering har jag skaffat nya rutiner. Jag joggar varje morgon och äter ovanligt regelbundet. På ”lunchrasten” klockan 14 tittar jag på Folkhälsomyndighetens presskonferens. Jag har lagt av med smink, smycken och strukna skjortor under arbetet vid köksbordet och gillar att jobba i slappa klänningar.

En rutin är att prata med mina föräldrar i telefonen varje förmiddag runt halv elva. Det händer för mycket på kort tid som påverkar dem när allas vår värld krymper och oron ökar. Jag tycker inte om känslan att inte veta när vi kommer ses igen, på mammas födelsedag i maj, på pappas födelsedag i juni, till midsommar?

Min dotter fick fly London, där hon tänkt bo ett längre tag. Hennes nya rutin, sedan hon kom hem med feber, är att hon lagar muffins på nätterna. Annars sover hon och förklarar att det känns som hon har en glasskärva i lungorna. Vi förundras över att både prins Charles och premiärminister Boris Johnson kunde drabbas av covid-19.

Läs hela inlägget »