”Legalisering bidrar till normalisering”

Att cannabis är lätt att få tag på i Sverige är ett faktum och den illegala narkotikamarknaden är ett allvarligt samhällsproblem. Men att därifrån som Peter Wennblad, dra slutsatsen att ”kriget är förlorat” och att legalisering därför är oundviklig, är en alltför förenklad analys.

Sverige sticker ut i Europa genom att ha relativt låg användning av cannabis, särskilt bland unga. Det är ingen slump. Den restriktiva narkotikapolitiken bidrar till starka sociala normer där droger inte uppfattas som något normalt eller ofarligt. Det är i sig en viktig skyddsfaktor. I länder där cannabis är avkriminaliserat eller legaliserat är användningen betydligt mer utbredd.

Ett vanligt argument för legalisering är att den skulle slå undan benen på kriminella gäng. Erfarenheterna från andra länder ger dock inte stöd för denna slutsats. I både USA och Kanada finns den illegala marknaden kvar eftersom kriminella aktörer kan erbjuda lägre priser och högre THC-halter. Polisen får fortfarande lägga betydande resurser på att bekämpa den illegala handeln. Legalisering innebär alltså inte att kriminaliteten försvinner – snarare att man skapar två parallella marknader.

Legalisering bidrar även till en normalisering. När staten börjar sälja cannabis, via särskilda butiker eller bolag, skickas ett tydligt budskap om att detta är en legitim konsumtionsvara. Erfarenheter från alkohol och spel visar att ökad tillgänglighet vanligtvis leder till ökad konsumtion. Det är naivt att tro att cannabis skulle vara ett undantag. Vi kan heller inte bortse från att cannabis är en drog som stannar kvar i kroppen långt efter användning och påverkar reaktionsförmåga och kognition mm.

Wennberg, Wicklén med flera legaliseringsförespråkare menar att ”cannabis kommer finnas ändå”. Det stämmer – men samma sak kan sägas om många skadliga beteenden. Frågan är inte bara om något existerar utan vad samhället accepterar. Sveriges linje är,och bör förbli, att hålla konsumtionen låg genom att förebygga och tillgångsbegränsa.

Legaliseringsdebatten utgår ofta från ett falskt dilemma: antingen dagens förbud eller full legalisering. I verkligheten finns ett tredje alternativ – att förbättra och modernisera den restriktiva politiken, stärka prevention och behandling samt rikta insatser mot den organiserade brottsligheten utan att samtidigt normalisera ytterligare en beroendeframkallande substans.

Att kalla detta arbete för ett ”krig” som är förlorat riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Sverige har fortfarande något som många andra länder saknar: låga användarsiffror och starka normer. Ett kapital som är lätt att rasera, men mycket svårt att bygga upp igen. 

Exemplet Thailand, som var det första landet i Asien att avkriminalisera cannabis, visade snabbt på baksidorna av en förhastad reform och väljer nu stegvis att skärpa regleringen igen.

Tullverket, polis, skola, föräldrar och sjukvård behöver fortsätta arbeta mot cannabis och andra droger genom att förebygga där det går, ingripa där det behövs och vårda där det krävs. Det är inte ett krig – det är omtanke om unga människors hjärnor och framtid.

Författare: Jessica Vikberg, Förbundsordförande Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle

Du hittar även svaret i SvD (betallänk)