För allas bästa – Cui bono? – Vem tjänar egentligen på en legalisering av cannabis?

Cannabisdebatten, som i Sverige på senare tid förts av ledar- eller kulturskribenter i stora dagstidningar och där böcker av SVT-journalisten Johan Wicklén ofta används som referens, präglas många gånger av förenklade lösningar och marknadsorienterade föreställningar. Det talas om en “ny grön värld” där kriminalitet minskar, skatteintäkter ökar och individen blir friare.

Men vem skulle egentligen tjäna mest på en legalisering? För förespråkare av en mer liberal narkotikapolitik och kommersiella aktörer framstår vinsterna som tydliga. För samhället i stort är däremot vinsterna tveksamma och riskerna stora.

Försvinner problemen när staten reglerar marknaden? Erfarenheter från länder som legaliserat cannabis visar snarare att svarta marknader ofta lever kvar, med billigare produkter och ibland högre THC-halter. Organiserad brottslighet försvinner inte för att en drog blir laglig — den anpassar sig genom annan brottslighet och andra droger.

Cannabisens påverkan på hjärnan och den psykiska hälsan underskattas dessutom ofta i debatten. I dag vet vi att regelbundet bruk kan kopplas till försämrat arbetsminne, sänkt koncentrationsförmåga och nedsatt impulskontroll, särskilt hos unga vars hjärnor fortfarande utvecklas. Forskning visar också samband mellan cannabisbruk och ökad risk för beroende, psykisk ohälsa och psykos hos sårbara individer.

Samtidigt drabbar en individs missbruk många människor runt omkring: barn, partners, föräldrar, klasskamrater, medtrafikanter och kollegor. När droger normaliseras riskerar trösklarna att sänkas, inte minst i redan utsatta miljöer — där konsekvenserna ofta blir som störst. En ansvarsfull politik måste väga barns rätt till stabila uppväxtvillkor högre än vuxnas efterfrågan på nya konsumtionsmarknader.

Lagstiftning är också normsättande. När stater legaliserar skickar de samtidigt en signal om acceptans — en signal som påverkar ungas attityder och framtida beteenden. Sverige har fortfarande relativt låg cannabisanvändning bland unga jämfört med många andra europeiska länder — en position vi inte bör riskera genom ogenomtänkta reformer.

Erfarenheterna från flera länder visar att legalisering långt ifrån är det riskfria frihetsprojekt som ofta utmålas. På flera håll har också kritiken mot reformerna vuxit i efterhand.

Partierna i Sveriges riksdag är i stora delar överens om hur svensk narkotikapolitik ska föras. Men frågan kräver fortsatt vaksamhet. Flera av ungdomsförbunden intar en mer liberal hållning. Att personer med bakgrund i drogliberala ungdomsförbund kan avancera till partiledare har vi redan färska exempel på. Därför behövs inte bara engagemang och idédebatt, utan också politisk mognad och ansvarskänsla.

Inför valet har vi spelat in avsnitt av Narkopodden med företrädare för Moderaterna och Socialdemokraterna. Vi lät även de åtta riksdagspartierna svara på frågor om deras syn på och intentioner med svensk narkotikapolitik. Deras svar kan du ta del av i detta valspecialnummer av Narkotikafrågan.

Salus populi suprema lex esto!
Folkets väl ska vara den högsta lagen.

Jessica Vikberg
Förbundsordförande