Sänkta standarder i en dejtingvärld full av droger

Som barn gick jag erfara de negativa effekterna av droger. Med en missbrukande pappa fick jag tidigt känna på oron, ansvaret och medberoendet som kommer på köpet. Det drabbade inte bara mig, utan de allra flesta i min pappas omgivning.

Redan som 16-åring var jag fast beslutsam om att jag aldrig skulle befinna mig i den sitsen igen. Jag hade brutit kontakten med min pappa – ett beslut som inget barn vill behöva ta. När min tonårskärlek uttryckte en nyfikenhet för att testa att ”röka på” förstod jag inte hur han ens kunde riskera att utsätta mig för det igen. Han visste mycket väl vad jag hade gått igenom, och precis som för många andra så började min pappas missbruk med en “oskyldig joint”. Jag sa därför till honom: “skulle du någonsin prova en drog är det slut mellan oss”.

Nu flera år senare resonerar jag lite annorlunda. Men mina åsikter om droger har inte förändrats, och jag har inte heller glömt hur det var att växa upp med droger närvarande. Däremot är det som att jag har behövt sänka mina standarder.

Gång på gång blir jag påmind om att folk i allmänhet inte delar min syn på droger, snarare tvärtom. Vad som skulle vara en barrunda på Andra Långgatan, slutar med att delar av sällskapet försvinner i väg för att köpa kokain. Cannabis har blivit så pass normaliserat att när man pratar om huruvida
man har provat några droger kan man få som svar att “jag röker på ibland, men det räknas inte”. Drogerna är överallt, och det märks även i dejtingvärlden.

Jag har nu varit singel i tre år. Jag har gått från att bokstavligen förbjuda min partner att prova en joint till att sitta bredvid, inte bara en – utan flertalet olika personer jag har dejtat,
när de maler, rullar och röker sitt gräs. Jag övertygat mig själv om att det inte spelar någon roll då jag inte är tillsammans med dessa personer, och att jag aldrig skulle bli tillsammans med någon som aktivt brukar droger. Exakt. Aktivt. Från “om du någonsin provar” till “så länge du inte aktivt brukar”.

Nu för tiden känns det som att man inte kan träffa någon som aldrig har provat en drog. Det är som att var och varannan person i 20-årsåldern åtminstone har rökt på. För vissa stannar det inte där, utan de röker en joint lite då och då och kanske “festar till det” med att dra en lina eller ta något slags piller. Då kanske jag får nöja sig med någon som har provat, men aldrig skulle göra det igen.

Så hur ska jag navigera som singel? Vad personen har gjort tidigare kanske inte spelar så stor roll. Självklart hade jag helst haft en partner som alltid har varit “anti-drog”, precis som jag. Det finns dock något i att ha egna erfarenheter av droger, men aktivt valt att ta avstånd från det. Kanske resulterar det till och med i en större förståelse för mig och min bakgrund. Jag har kommit fram till att det viktigaste är att min framtida partner förstår var jag kommer ifrån, delar min negativa syn
på droganvändning och kan problematisera ämnet – ett ämne som i dag ofta glorifieras.

Detta är en krönika, åsikterna är skribentens egna.

TEXT: ISABELLA OLANDER FOTO: LIV CARLSSON